Carl Johan Dyfverman föddes 18 februari 1844 i Morlanda socken och dog 10 januari 1892 i Stockholm och var verksam som skulptör.
Tidigt hade Dyfverman anlag för träsnideri och blev snickarlärling vid 23 års ålder i Göteborg. Under vistelsen i Göteborg kom han i kontakt med missionären Peter Fjellstedt, och det är nu som hans religiösa inställning till både livet och konsten fördjupas. Efter sitt giftermål 1871 flyttar han till Stockholm, där han får anställning hos ornamentsbildhuggaren H. Nerpin. Samtidigt deltar han i undervisning vid Tekniska skolan och från 1873 vid Konstakademien. Som fd. elev till Fritjof Kjellberg medverkade han under Kjellbergs arbete med statyn av Carl von Linné som avtäcks i Humlegården 1885. Till följd av Kjellbergs sjukdom under denna tid utfördes emellertid arbetet till största delen av Dyfverman. I varje fall är två av de fyra allegoriska kvinnofigurerna på postamentet samt reliefplattorna helt och hållet Dyfvermans eget verk.
I slutet av 1870-talet etablerade han sig som bildhuggare i Stockholm. Från 1880 har han sin ateljé i Skogshyddan i Sundbyberg. Åren 1882–83 tillbringade han tillsammans med arkitekten Johan Laurentz på en studieresa, som gick genom Danmark och Tyskland till Frankrike samt över till Belgien och åter till Sverige.
Av Dyfvermans mycket omfattande produktion utgör de kyrkliga skulpturerna i trä, gips, cement och bränd lera en betydande del. Med sin religiöst exalterade känsla inför uppgiften och högt drivna yrkesskicklighet påminner han i hög grad om samtida sydtyska träsnidare. Hans märkligaste arbete är bronsportarna i Lunds domkyrka (1888) med sina 24 reliefer, som skildrar scener ur Gamla och Nya testamentena. Andra kyrkliga verk som han gjort är bl a korsfästelsegrupp för Örgryte nya kyrka (1889), liknande för Ovanåkers kyrka (1890) och för Allhelgonakyrkan i Lund (1890), vidare Kristus och de fyra evangelisterna för Floda kyrka i Södermanland (1886) och för Sofiakyrkan i Jönköping (1888), Kristusbild för Madesjö kyrka (1889) och för Tullstorps kyrka (1891) samt S: t Göran och draken för Matteuskyrkan i Norrköping (1891).
Dyfverman anlitades i stor utsträckning av arkitekter och byggmästare för utförande av fasadskulpturer, vilka var karakteristiska för 1880- och 1890-talens profanarkitektur.
Av mera tillfällig karaktär får man räkna kolossalstatyn av Svea, som 1881 med anledning av kronprinsessan Viktorias ankomst till Stockholm restes vid Vasabrons norra landfäste.
Dyfverman ligger begraven på Solna kyrkogård, där hans vänner reste en minnesvård i form av en bautasten med infälld porträttmedaljong i brons.