Vare sig vi vill det eller inte så påverkas våra liv av
påsken år 33. Utan den hade allas våra liv sett annorlunda
ut. Att Jesus dog för vår skull för att sedan uppstå igen till
evigt liv är det största av mysterium. Ett mysterium som
gör det möjligt för oss att ta del av det eviga livet. Det är
den största gåvan i mänsklighetens historia.
Jesus gjorde sitt val av kärleken till oss, och därför kallas
vägen han gick för kärlekens väg. Gränsen mellan kärlek
och lidande är många gånger näst intill obefintlig. Jesus
vandrar till Jerusalem på Guds kärleks väg och han
fortsätter den vandringen till korset.
Därför får vi varje år följa Jesu fotspår under fastan.
Under den sista veckan av Jesu jordiska liv ryms hela
livets känslor. Allt från glädje och gemenskap till den
djupaste av förtvivlan och ensamhet för att sedan sluta i
glädje och triumf. Kärlek och hat, rädsla och mod, alla
de känslor som vi människor så lätt kan känna igen oss i.
Så vi får försöka vandra kärlekens väg med honom. Göra
vårt bästa. Då gör vi honom rättvisa. Kärlekens väg är
större än vi. För det handlar om den kärlek som knyter
oss alla samman, som förenar oss människor. Den kärlek
som låter oss ana vari vår Gudslikhet ligger. Vi får lämna
vår rädsla, vårt hat och vår oförsonlighet i Guds händer
och i stället känna att kärleken håller oss samman.
Se denna tid som en möjlighet! Se de människor som du
har runt omkring dig! Se dig själv!
Anna Svensson Melin
Vikarierande församlingsherde
.jpg?DoProcessing=&w=1680)
Kärlekens väg
I onsdags var det Askonsdagen, fastans officiella inledning. Nu börjar vandringen fram mot påskens händelser, den väg som kallas kärlekens väg. Det är en tid för eftertanke. En möjlighet att stanna upp och fundera kring vad som är riktigt viktigt i livet. Behövs en förändring av riktningen?