Det var hösten 1963 som graven återupptäcktes. När hantverkare bröt upp trägolvet i koret för att installera elektrisk värme i kyrkan påträffades den stora rennäsansgraven. Fyndet av gravsten var inte helt oväntat eftersom den fanns med i äldre beskrivningar av kyrkan, men i senare litteratur hade den betraktats som försvunnen.
Hantverkarna tog en omväg med kablarna och gravstenen frilades. Efter upptäckten av gravstenen på 1960-talet fanns den att se i kyrkan under en del år, men sedan täcktes den över och skyddades med stora träplankor och en matta lades ovanpå. Sedan december 2024 finns den alltså återigen att titta på i Igelösa kyrka, tack vare en glaskonstruktion ovanpå.
Vad vet vi då om denna gamla unika gravhäll, vars partier är hårt slitna av tidens tand?
Tack vare en avritad teckning av Sören Abildgaard från 1753 (teckningen finns förvarad i Nationalmuseets arkiv i Köpenhamn) kan vi få reda på mer om hur gravstenen ursprungligen såg ut.
Genom den detaljrika teckningen får vi bland annat veta att stenens centrala motiv föreställer makarna Knud Ulfeldt och Beate Huitfeldt. Mannen är klädd i rustning, hans vänstra hans griper om värjan, den andra handen vilar på höften. Hans huvud är blottat, hjälmen med öppet visir är ställd på marken.
Kvinnan är klädd i änkedräkt och håller armarna löst korslagda över livet. Mellan dem står en liten naken pojke, som håller i kvinnans fritt fallande slöja. Pojken tros föreställa en av makarnas söner, som dog i ung ålder.
Stenens ramverk är rikligt utsmyckat med ornament, lejonmasker, änglahuvud och sammanlagt 32 vapensköldar som upplyser om makarnas adliga förfäder i fyra släktled.
I stora drag överensstämmer stenens motiv med en rad andra adliga gravstenar i Skåne från 1500-talets senare hälft; tidens gravkonst var bunden av noggranna regler, genom vilka den dödes stånd och ställning kunde uttryckas.
Källa och mer läsning finns i skriften ”Heregravar i Igelösa kyrka” av Evald Gustafsson.