Kyrkans historia:
Stångby kyrka härstammar från 1100–talet. Den är ursprungligen uppförd
i romansk stil med rektangulärt långhus, lägre och smalare kor samt halvrund absid i öster.
Från början saknade kyrkan torn i egentlig mening. Dess föregångare var en tornanordning över koret av det slag som fortfarande lär kunna ses på ett par upplandskyrkor. I denna provisoriska takryttare hängde klockorna, och ringaren nådde dessa genom en utvändig trappuppgång som säkerligen inte var någon prydnad för kyrkan.
När den svenska hären under Karl XI:s ledning ryckt fram över Kävlingeån den 4 december 1676 för att möta danskarna, fungerade tornet som ett strategiskt riktmärke, men den avgörande drabbningen mellan härarna kom dock att utkämpas närmare Lund.
Kyrkans murar är uppförda av tuktad gråsten med hörnstycken och omfattningar av sandsten. På långhusets sida fanns ursprungligen ett vapenhus, som revs ner år 1843, då i stället en ny ingång togs upp i den västra gavelmuren. Vid detta tillfälle påträffades enligt professor CG Brunius, som ledde arbetet, en
”stor rundbetäckt öppning, vars omfattning bestående av huggen sandsten , saknade både yttre och inre smygar och anslag, och som sannolikt varit ämnad till genomgång för ett blivande torn” - som alltså inte blivit uppfört.
Under åren 1869-70 blev kyrkan helt ombyggd. Dåvarande
prebendekomministern Abraham Kjellander har utförligt beskrivit denna ombyggnad men glömt att tala om hur kyrkan såg ut dessförinnan. Den gamla tornanordningen revs liksom långhusets västra gavel. Detta förlängdes samtidigt ca 5,5 meter. I anslutning till denna förlängning uppfördes det nuvarande tornet
som bär årtalet 1870. Det gamla blytaket avlägsnades och ersattes med skiffer, detta ersattes i sin tur 1901 av galvaniserad plåt.
Samtidigt med ombyggnaden upptogs större fönsternischer i den äldre delen av kyrkan. Ny inredning köptes in med undantag för altare och predikstol.
Inventarier
Altaruppsatsen, som är av additionstyp, härrör från 1500–talet och är utförd i ek. Dess mittparti rymmer två rader med fält, tre i varje rad, de nedre fyrsidiga och de övre rundbågiga, samtliga med nytestamentliga motiv. Ursprungligen var
fälten smyckade med bibelspråk, men på 1700–talet ersattes dessa av de nuvarande målningarna. Uppsatsens stödjande parti har fortfarande bibeltexter. Räfflade kolonner skiljer fälten åt, utanför finns flankerade, rikt snidade vingar. Den baldakin, som ingått i uppsatsen är försvunnen.
Överst på altaret återfinns följande inskription: ”Detta altare, som år 1729, då Jacob Benzelius var församlingens pastor, blifvit renoveradt, blev åter renoveradt och ommåladt år 1859”.
Predikstolen, uppförd i renässansstil, är från 1630–talet. Korgens fält utfylls med reliefer, och över hörnen återfinns snidade figurer. Inskriptionsmaterialet på predikstolen är rikligt.
Såväl altare som predikstol bär prägel av konservator Hans Erlandssons konstskicklighet.
Klockorna är gjutna 1838 och 1907.
Dopfunten: Den gamla och trasiga dopfunten ersattes 1913 av en ny.
Orgeln från 1913, ersattes 1969 med en helmekanisk orgel byggd på A Mårtenssons Orgelfabrik i Lund.
Bland nyare inventarier märks ljusbäraren, tillverkad 1992.
Korfönster av konstnär Hugo Gehlin
En sevärdhet av ovanligt slag i Stångby kyrka är de båda korfönsterna, som komponerats av konstnären Hugo Gehlin och skänkts till kyrkan av sjökapten A J Falkland i Råå 1942.
I fönstret på norra sidan illustreras gammaltestamentliga motiv: paradiset, laggivningen genom Moses och templet. I den södra sidans fönster finns
nytestamentliga motiv: Kristi födelse, dop och uppståndelse. Inte minst genom en väl avvägd färgskala, där Gehlin visar sin påverkan av sin läromästare Joachim Skovgaard, har de båda fönsterna bidragit till att ge koret en stämning av andakt och förtätad mystik.
Series pastorum
År 1964 anskaffades en ”series pastorum” över de präster som verkat i församlingen under den protestantiska tiden. Pastoratet var fram till 1920
prebende åt tredje teologie professorn i Lund. Han tog inkomsterna av kyrkoherdetjänsten men avlönade istället en prebendekomminister, som på eget ansvar tog hand om församlingsuppgifterna. Av denna orsak har prästernas
tjänstetid blivit relativt kort, men prästlängden kan i gengäld uppvisa många lysande namn i Svenska kyrkans hävder, däribland två ärkebiskopar - Jacob och Henric Benzelius samt sju andra biskopar. Den längsta tjänstetiden innehar professor Martin Erik Ahlman (1813–44).
Kyrkogården
I samband med kyrkans ombyggnad 1869–70 blev kyrkogården omlagd och nyplanterad åt väster sedan det gamla fattighuset rivits. Nya kyrkomurar uppfördes, och ”den vackra kyrkan blev omgiven av en lika vacker kyrkobyggnad, bjudande trötta pilgrimer en angenäm vila till uppståndelsens stora dag” som Abraham Kjellander skrev. Den gamla kyrkogården var omgiven av murar
med portar. Murarna hade här, som på liknande platser, sannolikt många funktioner, bland annat försvarsverk, brandskydd för kyrkan och hägnad mot kreatur.
Under åren 1917–19 anlades ytterligare en kyrkogård öster om bygatan, här uppfördes ett gravkapell 1936. Denna del av kyrkogården utvidgades återigen 1939.
Söder och öster om kyrkan, inom den äldsta delen av kyrkogården finns en del gårdsgravar kvar med gravvårdar av stort intresse. En av de bäst bevarade återfinns vid kyrkoväggen. Inskriptionen där titeln rusthållare återspeglar något av det gamla lantbrukarsamhällets organisation. Även andra yrkestitlar än lantbrukare eller åbo berättar om livet i byn till exempel smed, skräddare och skomakare.
Abraham Kjellander tillägger i sin beskrivning från 1870 bl a ”Församlingen har fått ett tempel, till sitt yttre proportionerligt och rätt ansenligt samt till sitt inre rymligt, vackert och enkelt men i alla avseenden fullt ändamålsenligt. Vare nu Herren tackad härför och för att han hållit sin skyddande hand utsträckt under
hela arbetets gång. Give han ock sin nåd, att i detta tempel nu och allt framgent hans dyra ord med ande och kraft blir förkunnat och av många såväl nuvarande som kommande församlingsbor i trogna hjärtan anammat.”
Många år har gått sedan dessa ord skrevs. Klockornas heliga maningsljud kallar fortfarande församlingsbor och andra till gudstjänst i den vackra helgedomen i den gamla byn. Än i dag gäller den gamla Skånelagens ord:
”Kyrkan skall var mans hem och hus vara.”
Se en kort film om Stångby kyrka och gå en digital vandring på Stångby kyrkogård. Se nedan:
