Den lilla kyrkogården är på många sätt intressant både genom den lösning men tillgrep vid anläggandet och provkartan på gravvårdar under de senaste 150 åren inom samma gravplatser.
År 1886 upphörde begravningarna på den gamla kyrkogården i samband med att kyrkan byggdes om och en ny kyrkogård anlades nordost om denna. De vårdade gravplatserna med sina gravstenar flyttades över till den nya platsen. Den gamla ordningen med gravplatser knutna till de olika gårdarna bibehölls och därigenom också uppdelningen med större släktgravplatser för sig och typiska allmängravar för sig som finns än i dag.
Västra Hoby kyrkogård
Gränserna för den äldsta kyrkogården kan utan svårighet fastställas. Söder och väster om kyrkan finns murarna av gråsten kvar, numera som stödmurar vid angränsande vägar. Ursprungligen har dessa murar sannolikt varit betydligt högre än de är idag. Norrut gränsar kyrkogården till skoltomten.
Av tradition användes området norr om kyrkan från medeltiden till början av 1800-talet för olika gemensamma ändamål. När marken söder och öster om kyrkan inte räckte till längre utvidgades kyrkogården norr om kyrkan. Troligen var det till en början de fattiga i församlingen som fick gravplats där.
Svedberg firade årligen 3:e sönd. e. Tref. som en stor bemärkelsedag. Ja, när han år 1724 satt på Brunsbo såsom biskop i Skara stift, utgav han en bok till åminnelse av den dag, då han för första gången predikade. Och det var just den märkliga junisöndagen 1673 i V Hoby kyrka. Han gav boken namnet ”Festum magnum, Stora Syndares Store Högtid. Firad och beskriven av Biskopen i Skara”.
Det är väl icke av en tillfällighet, som Jesper Svedberg kom att besjunga de himmelska väsen, som vi kallar änglar (Sv ps 142 och 143). Kanhända är det den underfulla tilldragelsen i och kring Hoby kyrka som i psalmens ord fått stämma och talande tunga (Sv ps 143:4).
Den märkliga händelsen inberättades snart för Jesper Svedberg. Han blev allvarlig och gripen; ”För visso var sången och musiken en återklang av lovet och jublet inför Guds tron, då en syndare omvänder sig”. Guds ord talade den dagen om denna glädje vid en syndares omvändelse (Luk 15:1-10). Kanske, tänkte han, har någon syndare genom Guds nådiga medverkan av min enfaldiga predikan blivit omvänd.
Kyrkoherden i pastoratet den gången var professorn i latin och orientaliska språk vid Lunds universitet Petrus Holm. Han hade Västra Hoby som prebende. Sagda söndag skickar emellertid professor Holm en hos honom boende ung studerande och släkting för att förrätta högmässan i Västra Hoby kyrka. Hans namn var Jesper Svedberg, sedermera biskop över Skara stift och bland annat vida berömd som skaparen av 1695 års psalmbok. Gudstjänsten avlöpte i vanlig ordning.
Själv förklarar Svedberg i sin ”Lefwernes Beskrifning”: ”Jag predikade så godt som jag genom Guds nåd kunde” över dagens text om det förlorade fåret. Efter fullbordat värv återvände Svedberg till Lund. Söndagseftermiddagen förflyter i stillhet. Det lider mot kväll. Byfolket för sig i sina täppor och njuter av svalkan. Flera sträcker ut sin promenad till kyrkan och kyrkogården. Plötsligt blir man stilla. Man hör från rymden en underbar musik. Ty ”then samma dag i qwällsättningen hördes i kyrkian myken musik, spel och tydliga röster, springande gudliga psalmer, ther dock inga orglor, intet instrument och intet spel war, ei heller någon menniska inne. Hwilket alla the ther woro i byn, som stor är och ligger hardt wid kyrkian, med en mun berättade och betygade”.
Så här skriver Sven G Svenninger, som var kyrkoherde i pastoratet på 1930-1950-talet: Den idylliska lilla kyrkbyn vid stranden av Löddeå, något bortom allfarvägen, har i det stora hela levt ett tillbakadraget liv. Men vid ett par tillfällen har byn kommit i händelsernas centrum. 1600-talet var ett oroligt sekel för Skåne genom de återkommande krigen. I november 1676 befann sig en svensk här under konung Carl XI på marsch norrifrån mot Malmö. Den 11 november nådde hären Lilla Harrie vid Löddeå (Kävlingeån). Den danska hären hade redan tagit sig över ån och inväntade fiendens ankomst. Kung Carl gav order åt trupperna att forcera ån, vilken genom höstregnen hade nått en bredd av 300 fot. Företaget misslyckades, svenskarna kastades omedelbart tillbaka. Konungen lät följande natt sitt artilleri beskjuta Hoby kyrkby, som därvid råkade i brand – ett förspel till den avgörande händelsen den 4 december 1676 – slaget vid Lund. Till sist vill jag beröra en sällsam händelse, som alltid förenat Hoby gamla kyrka med en av vår andliga odlings stormän. Det var sommaren 1673, 3:e söndagen efter Trefaldighet.
Altartavlan är en oljemålning av Hjalmar Berggren från 1886, en kopia efter danske konstnären Blocks tavla ”Kristus med gosse”. Kyrkans orgel är byggd 1904 av Eskil Lundén, Göteborg och flyttades 2004 från Odarslövs avlysta kyrka till Västra Hoby. Orgeln har 12 stämmor fördelade på två manualer och pedal. Storklockan göts 1746 av Andreas Wetterholtz i Malmö.
Altarskåpet av ek från 1400-talet, som under en tid förvarades på Kulturhistoriska museet i Lund, har fått sin plats på en av kyrkans väggar. Av medeltida inventarier finns i övrigt i kyrkan en dopfunt av sandsten, försedd med ett mässingsfat från 1600-talet.