Det är märkliga berättelser som möter oss idag – först Jakob som i sin dröm ser änglar vandra upp och ner på en trappa till himlen, och sen Mikael som strider mot draken och kastar ner den på jorden – sagolika, mytiska berättelser. Och jag tror att vi också får ta till oss dem som just myter – inte faktabeskrivningar, utan berättelser som vill säga oss något viktigt om våra liv.
Båda berättelserna, och Jesus ord till Natanael, handlar om änglar, vårt tema idag. Men berättelserna har en sak till gemensamt – de beskriver en förbindelse mellan jord och himmel, de beskriver hur himlen för några ögonblick öppnar sig.
Och här börjar jag känna igen mig. Jag har varken sett änglar med vingar eller ondskefulla drakar – men jag har sett himlen öppna sig. Mitt i min vardag, i mitt vanliga liv har jag fått uppleva det. När någon sett mig och mina behov, och gett mig just precis det jag behövde där och då. När jag har fått dela någons innersta glädje eller sorg. När jag tittat in i ett spädbarns ögon. Små ögonblick av himmelrike, brukar jag kalla det. Sekunder när allting blir stort och förklarat – men ändå bortom alla ord och förklaringar. När jag känner ”Ja! Det är så här det ska vara!” När saker på nåt vis faller på plats.
För mig är det här stunder då himlen öppnar sig. När jag känner och tar emot Guds närvaro i mitt liv på ett alldeles särskilt sätt. Ibland säger man om de här stunderna att ”det gick änglar genom rummet”. Och det är nog ingen tillfällighet. För änglar är förknippade med vår relation till Gud. Ordet ängel betyder egentligen sändebud. I Bibeln står inte att änglar är rosa och ljusblå och ligger på moln och spelar harpa hela dagarna – så som våra bokmärken och gamla bilder ofta berättar för oss. I Bibeln är änglar budbärare, de kommer med bud från Gud till oss människor. Änglar står för en förbindelse, en öppning mellan himmel och jord.
När Jakob som vi läste om vaknade efter sin dröm, så drog han slutsatsen: ”Gud är här och jag visste det inte. Här måste vara himlens port!” Tänk så många gånger i mitt liv jag konstaterat att Gud var här – och jag visste det inte. Och tänk så många gånger jag förmodligen missat helt att upptäcka Gud. För jag tror att Gud finns överallt och hela tiden i våra liv. Gud söker ett möte med oss hela tiden – och ibland släpper vi in mötet. Kanske är det så att himlen alltid är öppen – men det är bara ibland vi kan se och känna öppningarna. I kyrkan försöker vi påminna oss om att himlen är öppen, när vi firar nattvard, eller när vi firar dop. Dopet är som en direktkontakt mellan Gud och människan, som ska döpas, och vi andra får också vara med och påminnas om att himlen är öppen. Gud finns i våra liv, inte långt bort i en stängd, avlägsen himmel. Gud är här, Gud når oss. Överallt kan himlens port vara – även där jag inte förväntar mig det.
Jag tror att det finns änglar med vingar, många har berättat om att de sett såna. Men jag tror också att det finns många änglar utan vingar – såna har jag träffat många gånger. Sändebud från Gud som vill ge oss det vi behöver. Och det behöver inte vara något dramatiskt och märkvärdigt – en kram, hjälp med något jag inte klarar ensam, ett samtal, sällskap, någon som bryr sig tillräckligt mycket för att ibland ifrågasätta vad jag gör.
Jag hade en gång en bild av en ängel. Min punkarängel brukade jag kalla den. Den hade nämligen grönt hår, och när jag var barn och tonåring och någon hade grönt hår – då var han eller hon garanterat punkare. Någon som ville protestera mot det man tyckte var dåligt i samhället, som markerade att man inte riktigt passade in, och någon som de vuxna ofta tyckte var ganska besvärlig. Den här ängeln påminner mig om att änglar inte är sockersöta varelser – lika gärna som att komma med tröst och lugn kan de komma och skaka om oss och stöka till i våra liv – om det är det Gud ser att vi behöver. Jag tror att änglar protesterar när något är fel och jag vet av erfarenhet att de kan vara ganska besvärliga.
Och så påminner den här ängeln mig om en sak till. I sina händer hade han ett stort hjärta. Och det är det änglar bär bud om – Guds kärlek till oss. Gud är kärlek – så när himlen öppnar sig, då är det kärlek som når oss. Som min punkarängel med hjärtat i famnen vill jag tänka på de budbärare som Gud skickar till mig – och så vill jag försöka att själv gå med bud om Guds kärlek till andra människor. Precis som den jag är – även om jag har grönt hår och inte riktigt tycker att jag passar in – och med ett stort hjärta vill jag öva mig i att se himlen öppen mitt i livet.
1 Mos 28:10-17
Jakob lämnade Beer Sheva och tog vägen mot Harran. Han kom fram till en plats där han stannade för natten, eftersom solen hade gått ner. Han tog en av stenarna på platsen för att ha den vid huvudgärden. Sedan lade han sig att sova där. I drömmen såg han en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den. Och Herren stod framför honom och sade: ”Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Marken som du ligger på skall jag ge åt dig och dina ättlingar. De skall bli som stoftkornen på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster, åt norr och söder, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du och dina ättlingar har fått. Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig.” Jakob vaknade upp ur sömnen. ”Sannerligen”, sade han, ”Herren är på denna plats, och jag visste det inte!” Och han greps av bävan och sade: ”Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port.”
Joh 1:47-51
Jesus såg Natanael komma och sade om honom: ”Där är en sann israelit, en som är utan svek.” Natanael frågade: ”Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: ”Innan Filippos ropade på dig såg jag dig under fikonträdet.” Natanael svarade: ”Rabbi, du är Guds son, du är Israels konung.” Då sade Jesus till honom: ”Du tror därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större ting skall du få se.” Och han sade: ”Sannerligen, jag säger er: ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”