Historisk översikt

En domkyrka är den kyrka där en biskop har sitt säte. Ordet domkyrka kommer från latinets “Domus Dei” och betyder “Guds hus”. Domkyrkor kan även kallas för katedraler, från grekiskans “lärostol” och katedral på latin översätts fritt med biskopens kateder, det vill säga biskopens plats.

Svenska kyrkan är geografiskt indelad i 13 områden, stift, som leds av varsin biskop, därtill finns en ärkebiskop med säte i Uppsala. Stiftens uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingslivet. I Lunds stift, vilket innefattar Skåne och Blekinge, finns en biskop som har sitt säte i Lund och domkyrkan som residens.  

Lund blir biskopssäte 

Lund blev biskopssäte år 1060. På platsen för domkyrkobygget fanns då en mindre kyrka från 1050-talet, den enskeppiga så kallade “Sven Estridsens stenkyrka”. Sven Estridsen var systerson till kung Knut den Store, kung över Danmark, Norge och England. 

Gåvobrev från danske kungen blir starten för bygget av domkyrkan

År 1085 får domkyrkan i Lund en stor gåva av kung Knut IV av Danmark, även kallad Knut den Helige. Gåvan omfattar stora jordegendomar på Själland och i Skåne samt skatteinkomster från bland andra Helsingborg, Lomma och Lund. Gåvobrevet som är daterat den 21 maj 1085 ger domkyrkan en fast ekonomisk grund. Det kom att ha stor betydelse för skapandet av ett ärkebiskopssäte för hela norra Europa i Lund år 1103. Gåvobrevet brukar betecknas som det äldsta nordiska diplom vars ordalydelse är bevarad. (finns på Kulturportalen - få från Gunnar Menander)

Domkyrkans arkitekt Donatus

Som Lunds domkyrkas förste arkitekt omnämns Donatus. Han kom troligtvis från Italien liksom hans stenmästare Regnerus. De byggde domkyrkan i dåtidens modernaste arkitektur; den romanska stilen.

En jättelik internationell byggarbetsplats

Precis där besökscentrum Domkyrkoforum ligger idag, fanns det under byggtiden en jättestor byggarbetsplats. Hundratals arkitekter, stenhuggare och murare arbetade med att bygga domkyrkan. Arbetarna kom från Tyskland, Frankrike, Italien och England. De flesta fick aldrig se resultatet av sitt slit under sin egen livstid då det tog lång tid att bygga kyrkan. Varje stenhuggare satte sitt personliga ett märke - stenhuggarmärke - i stenen de högg och än idag kan man se stenhuggarmärken på flera ställen i Domkyrkan. Att bygga i sten var exklusivt och kom till på initiativ från kyrkan och kungen. Byggnadsmaterialet är sandsten och främst hämtad från ett stenbrott i Höör, cirka fyra mil bort. 

Kryptan och domkyrkan invigs med 22 års mellanrum

30 juni år 1123 invigdes domkyrkans altare i kryptan. Altaret tillägnades Johannes Döparen.
1 september år 1145 invigdes hela domkyrkan i Lund av ärkebiskop Eskil. Högaltaret (huvudaltaret) helgades åt S:t Laurentius och jungfru Maria.

Lunds domkyrka var vid denna tid ingen församlingskyrka utan stiftets andliga centrum och ärkebiskopens kyrka. Däremot räknades just kryptan som en församlingskyrka och gick under namnet Krafts kyrka. 

Minnesboken Necrologium Lundense listar relikerna 

Vid invigningen började en minnesbok föras, Necrologium Lundense. I den var alla reliker (kvarlevor eller föremål som kan knytas till helgon) nedskrivna  som lades ner i altaret. Det berättas om att en bit av såväl Kristi kors som grav, krubba och bord lades ner. Alla reliker försvann under reformationen men minnesboken finns bevarad och finns idag på Universitetsbiblioteket i Lund.

År 1234 brann Lunds domkyrka. Det var främst trätaket och alla inventarier av trä som förstördes. Än idag kan man se svarta spår från branden i sandstenen. Kryptan klarade sig oskadd. För att undvika liknande katastrofer i framtiden byggdes inga nya trätak utan innertaken ersattes av takvalv av tegel. 

När kyrkan långsamt byggdes upp igen tillkom en fem meter hög så kallad lektoriemur, som delade koret från resten av kyrkan - en del för prästerna och en del för allmänheten. Kungaläktaren revs vilket låg i  linje med den maktkamp som pågick under hela medeltiden mellan kyrkan och kungamakten. 

Domkyrkans präster, katedralkapitlet, kallades kaniker och var sammanslutna i skyddshelgonet S:t Laurentius gemenskap; Congregatio sancti Laurentii. Kanikerna levde i en klosterliknande gemenskap.

Under 1200-talet införskaffades de tre bronstoder som finns kvar än idag högst upp på trappan innan högkoret. De är domkyrkans äldsta bevarade inventarier som finns kvar i kyrkan.  Stoderna föreställer de två ärkeänglarna Gabriel och Mikael samt domkyrkans skyddshelgon S:t Laurentius. Kolonnerna är tre meter höga. Änglarna är tillverkade ca år 1240 i Hildesheim i Tyskland, vilket var ett berömt centrum för metallurgi.

60 altare i kyrkan

Under 1300–1400-talen blev det allt vanligare att förmögna personer lät inrätta egna altare. Vid 1400-talets början fanns det ungefär 60 altare i kyrkan och det började bli ont om plats då ett rikt gudstjänstliv med mässa flera gånger om dagen firas.

Altarskåpet i högkoret

År 1398  donerade danskan Ide Pedersdatter Falk altarskåpet i högkoret. Ide skänkte både stora jordegendomar och inventarier till Lunds domkyrka. Även de 78 korstolarna i ek tillkom under 1300-talet.

Astronomiska uret Horologium Mirabile Lundense

Cirka 1425 invigdes det astronomiska uret Horologium Mirabile Lundense i domkyrkan. Uret är med största sannolikhet byggt av urmarkaren Nicolaus Lilenfeld i Rostock, Tyskland.

Sjuarmad ljusstak i brons

Vid 1400-talet slut tillverkades den 3,5 meter höga sjuarmade ljusstaken av brons som idag står i det södra tvärskeppskapellet. Kapellet kallas för den sjuarmade ljusstakens kapell.

Domkyrkan restaureras av Adam van Düren

Mellan 1505–1527 restaurerades kyrkan av arkitekten Adam van Düren. Tillbyggnader som märks från denna tid är bland annat den norra korsflygeln, strävpelare med spännbågar, påbyggnad av tornen och ett brunnskar i kryptan. Van Düren arbetade nära den siste katolske ärkebiskopen Birger Gunnersen och det blev också Van Düren som utförde Gunnersens gravmonument i kryptan.

Reformationen och Lunds domkyrka

Under medeltiden stod kyrkan i Sverige under påvens ledning från Rom. Detta kom att förändras under reformationen på 1500-talet. Då började en självständig svensk nationalkyrka ta form. Reformationen innebar stora förändringar i kyrkans liv, inte minst i sättet att fira gudstjänst. Predikningarna hade redan från kristendomens första tid varit på svenska, och med inspiration från reformatorn Martin Luther i Tyskland bestämde man att även gudstjänsternas liturgi skulle ske på folkets språk i stället för på latin. Därför såg man också till att Bibeln översattes till svenska. Ledande person i den svenska reformationen var Olaus Petri. Man började också skriva egna svenska psalmer.

I reformationens spår lyftes predikan fram och år 1592 uppfördes predikstolen i Domkyrkan. Den är gjord av den tyske bildhuggaren Johannes Ganssog och är tillverkad i sandsten, kalksten, svart och vit marmor.

Den 28 januari år 1668 invigdes Lunds Universitet och eftersom universitet saknade egna lokaler utgjorde domkyrkan de huvudsakliga undervisningslokaler för universitet. I slutet av 1600-talet fick Lunds universitet Kungahuset som sin första egna byggnad.

Totalrenovering av absiden och kryptan

Mellan åren 1759–1778 utfördes stora restaureringsarbeten på domkyrkan. Framför allt var det den yttre fasaden som fick ny sandstensbeklädnad.

År 1779 var kyrkans absid (den halvrunda utbyggnad längst fram i kyrkan framför altaret) i så dåligt skick att den höll på att störta ner. Efter långa diskussioner beslöt man att montera ner och sen upp hela absiden igen. Alla stenar numrerades så man kunde sätta upp den igen på sina rätt platser. 

År 1785 besökte kung Gustav III kyrkan. Han fann då kryptan i så dåligt skicka att han beordrade att denna skulle iordningställas.

1800-talet präglades av stora renoveringar, först av Carl Georg Brunius och senare av Helgo Zettervall. Till stora delar försökte man återge Domkyrkan sitt ursprungliga utseende. Van Dürens “törnekrona” runt absiden togs bort och domkyrkan fick en helt ny västfasad med de två nuvarande tornen. Den fem meter höga lektoriemuren som fanns mitt i kyrkan revs. 

År 1882 revs de två kapellen med ingång från det södra sidoskeppet: Sankt Dionysios kapell och ärkebiskop Peder Lykkes kapell (länk till Wikipedia). Kapellen var ungefär 10 meter långa utbyggnader och spåren från dem går att se i ytterväggen än idag.

Medeltida fasta korstolarna flyttades

Under ledning av Carl Georg Brunius påbörjades år 1833 ett genomgripande förändringsarbete av domkyrkan. Orgeln från år 1626 och altaret från år 1577 togs bort. En bred stentrappa upp mot koret uppfördes och släta kalkstensgolv lades in. De medeltida korstolarna som funnit där i flera hundra år flyttades. I samband med flytten hittades en mängd föremål, till exempel delar av en kortlek, kärleksbrev, kom-ihåg-lappar, pennor och andra saker. Allt har sparats och finns utställda på Domkyrkomuseet.

Kryptan totalrenoverades år 1845

Åren 1845–1846 genomgick kryptan en omfattande restaurering. Man lyckades konstruera ett unikt hävverktyg och med det korrigera de svåra sättningarna i väggar och valv. Alla pelare togs ner, grunden förbättrades och pelarna återinsattes.

Nya torn

År 1880 stod domkyrkans nya torn klara. De ritades av Helgo Zettervall som under 20 års tid gjort en omfattande restaurering av domkyrkan för att ge domkyrkan en mer romansk stil. De nya tornen var inspirerade av katedralen i Speyern i Tyskland. 

Se filmen Två minuter om Helgo Zettervall (länk till Youtube)

Längst fram i kyrkan, i taket på absiden, finns en unik mosaiktavla. Den uppfördes 1924–27 och är utformad av Hugo Gelin och Joakim Skovgaard. Tavlan är 113 kvadratmeter stor och mosaiken är tillverkad i Venedig. Varje bit mäter 1,5 x 1,5 centimeter. Motivet är den segrande Kristus på den yttersta dagen som väcker upp de döda ur sina gravar. Tavlan rengjordes under år 2019 genom att man för hand, med tops, rengjorde varje mosaikbit.

1800-tals målningarna tas bort

Den senaste restaureringen 1954-1963 leddes av Eiler Græbe. Då tog man bland annat bort 1800-talsmålningarna och återgav Domkyrkan mycket av sitt forna utseende. I mittskeppet ordnades 1990 en ny altarplats, som centrum för söndagens högmässa. Därmed anknöt man till Domkyrkans ursprungliga plan med ett huvudaltare i mittskeppet, ett i högkoret och ett i kryptan.

Nytt altare nedanför kortrappan

År 1990 byggdes ett nytt altare ritat av professor Janne Ahlin. Altaret står nedanför kortrappan. 

Under 2000-talet har flera mindre renoveringar gjorts. Tillgänglighetsanpassningar har gjorts i form av handikapp ramper och hissar vid nivåskillnader så att alla kan besöka kyrkan. 

Även området runt Domkyrkan gjordes om. Kullerstenen runt kyrkan byttes ut till släta plattor och Domkyrkoplatsen mellan Domkyrkan och det nybyggda besökscenter Domkyrkoforum fick ny gestaltning. Även huset Liberiet som ligger precis söder om Domkyrkan är totalrenoverat och innehåller idag ett  pilgrimscentrum.

2022 - torntaken lyftes ner och renoverades.