Gravplatser
En kyrkogård och kyrka med anor från 1100-talet. Detta är en kyrkogård med
många gravplatser/gravvårdar med kulturhistoriskt värde. Ta en tur och njut
av alla fina och på olika sätt dekorerade stenar!
Historia
I samband med kyrkans ombyggnad 1869–1870 blev kyrkogården omlagd och nyplanterad åt väster sedan det gamla fattighuset rivits. Nya kyrkomurar uppfördes, och ”den vackra kyrkan blev omgiven av en lika vacker kyrkobyggnad, bjudande trötta pilgrimer en angenäm vila till uppståndelsens stora dag” som Abraham Kjellander skrev. Den gamla kyrkogården var omgiven av murar med portar. Murarna hade här, som på liknande platser, sannolikt många funktioner, bland annat försvarsverk, brandskydd för kyrkan och hägnad mot kreatur.
Under åren 1917–1919 anlades ytterligare en kyrkogård öster om bygatan, här uppfördes ett gravkapell 1936. Denna del av kyrkogården utvidgades återigen 1939. Söder och öster om kyrkan, inom den äldsta delen av kyrkogården finns en del gårdsgravar kvar med gravvårdar av stort intresse. En av de bäst bevarade återfinns vid kyrkoväggen. Inskriptionen där titeln rusthållare återspeglar något av det gamla lantbrukarsamhällets organisation. Även andra yrkestitlar än lantbrukare eller åbo berättar om livet i byn till exempel smed, skräddare och skomakare.
Abraham Kjellander tillägger i sin beskrivning från 1870 bland annat ”Församlingen har fått ett tempel, till sitt yttre proportionerligt och rätt ansenligt samt till sitt inre rymligt, vackert och enkelt men i alla avseenden fullt ändamålsenligt. Vare nu Herren tackad härför och för att han hållit sin skyddande hand utsträckt under hela arbetets gång. Give han ock sin nåd, att i detta tempel nu och allt framgent hans dyra ord med ande och kraft blir förkunnat och av många såväl nuvarande som kommande församlingsbor i trogna hjärtan anammat.”
Många år har gått sedan dessa ord skrevs. Klockornas heliga maningsljud kallar fortfarande församlingsbor och andra till gudstjänst i den vackra helgedomen i den gamla byn. Än i dag gäller den gamla Skånelagens ord: ”Kyrkan skall var mans hem och hus vara.”