NHL (Nydala, Hermodsdal, Lindängen) i Fosie församling i Malmö är ett område med många utmaningar - ekonomisk och social utsatthet, trångboddhet, psykisk ohälsa och hög fattigdomsnivå. Barnfattigdomen är bland den högsta i Sverige. Ebba Älverbrandt har arbetat som diakon i Fosie sedan 2015.
- Det finns mycket att tackla. Enligt polisen klassas NHL som ett särskilt utsatt område med en hög grad av kriminalitet och en tystnadskultur. Det finns dock fler narrativ att berätta om NHL-området, som värmen, engagemanget och gemenskapen.
Trygghetsskapande samverkansmetod
Församlingen i Fosie har lång erfarenhet av att samarbeta med lokala aktörer som Polisen, Malmö stads krisstödsorganisation, Islamiska Förbundet, Hyresgästföreningen, Röda Korset, Nydala och Lindängens fritidsgårdar, MKB, Stena fastigheter med flera.
- Tillsammans har vi arbetat fram en trygghetsskapande samverkansmetod vid särskilda händelser som skjutningar och bombningar, som vi kallar Lokal Beredskap NHL (Nydala, Hermodsdal, Lindängen), berättar Ebba som är en av de drivande krafterna för detta arbete i Svenska kyrkan Malmö.
Vad är kyrkans roll enligt dig?
-Jag säger som Ann Aldén, tidigare kyrkoherde i Västra Skrävlinge i Malmö. Det vi kan göra tillsammans bör vi inte göra själva var och en för sig. Alla som vi samarbetar med är eniga om att vi inte klarar av det trygghetsskapande arbetet på egen hand. Vi behöver gå samman. Det är ofta diakonimedarbetare som skapar själva grannsamverkan mellan aktörer i bostadsområdena, konstaterar Ebba och fortsätter:
-Just i själva NHL-området är Svenska kyrkan en minoritetskyrka och en aktör bland andra. På andra håll - särskilt på mindre orter - har kyrkan ofta en annan och större roll och plats i samhället.
Vad kan det ge och vad kan man vinna på att samarbeta?
- Vi möter utmaningarna enade. Det märks tydligt hur mycket starkare man blir tillsammans. De boende berättar för oss att det känns positivt och tryggt att samarbetet finns. När något hänt vill olika människor vill prata med olika personer och olika aktörer, de vänder sig framför allt till dem de känner sedan tidigare. Någon vill prata med mig, en annan vill prata med Polisen eller Hyresgästföreningen.
- Det är inte alltid lätt att veta vilket stöd som finns. Vi som är del av Lokal beredskap NHL kan fungera som en brygga mellan de boende och det stöd som civilsamhällesaktörer kan erbjuda, och även till de resurser som kommunen, det vill säga Malmö stad har att tillgå.
-Att vi är många olika parter som samarbetar skapar en bild av omsorg, att vi är många som bryr oss. Det ger ett stort mervärde.
Finns det några svårigheter när det gäller denna typ av samverkan tycker du?
-Det kan vara en intern utmaning för Svenska kyrkan. Hur motiverar man att kyrkan ska vara med och ”laga världen” genom att arbeta med lokalt beredskapsarbete? Det är viktigt att ta sig tiden att reflektera över varför man ska göra det, både teologiskt och diakonalt, så att man är överens.
Det räcker inte att bara känna till varandras organisationer ytligt påpekar Ebba.
Många koppar te och samtal
-Steg nummer ett är att mer på djupet lära känna varandra som personer i de olika organisationerna, innan krisen slår till. Det kan bli många koppar te och samtal. Det är tidskrävande och kan vara en utmaning att hinna med, men det är absolut nödvändigt för att kunna skapa tillit.
-När allvarliga händelser ägt rum kan man i bästa fall trygga upp i området runt omkring och dämpa och lindra den oro som finns. Kan man ge stöd och skapa trygghet kan man också lyckas stävja en våldsspiral genom ett sådant här arbete, och då är mycket vunnet, sammanfattar Ebba.
Spridd problematik
-Den våldsbenägna kriminaliteten är inte längre främst ett storstadsfenomen, liknande problematik som finns i Malmö utspelar sig nu i norrländska städer eller i skånska samhällen som Oxie och Skurup. Till och med HVB-hem, som finns över hela vårt land, infiltreras av kriminella nätverk och utnyttjar ungdomar att utföra våldshandlingar. Dessutom byggs nya fängelser som i till exempel Trelleborg.
-Vi som kyrka behöver fundera över på vilket sätt vi kan vara en förebyggande kraft och hur vi kan vara med och reparera och laga världen när den går sönder, avslutar Ebba.
Text och foto: Maria Lundström
