Längtan efter andlighet hos svenska soldater i Lettland

Hallå där Magnus Hedin, vad händer hos er just nu?

– För tillfället har vi en lite lugnare period här i Lettland, vilket är välbehövligt ibland. Jag arbetar med gudstjänster, samtal med soldater och följer med på övningar så mycket jag kan för att dela deras arbetsdagar.  På min uniform bär jag ett kors, en tydlig signal på vem jag är och varför jag är här. Naturligtvis är jag öppen för och beredd på samtal med alla oavsett trostillhörighet, men korset visar tydligt i vilken tradition jag står.

Vad har du märkt av det andliga intresset bland soldaterna?  

– Det jag lagt märke till är både en nyfikenhet och längtan efter kristen tro och tradition. Medelåldern bland soldaterna är 25 år, vilket innebär att många är väldigt unga, runt 21–22 år. När jag bjuder in till gudstjänst på söndagar brukar det komma mellan 50 och 60 personer, och ute i fält håller vi korum för varje kompani – nästan alla deltar.

- Gudstjänsterna blir ett avbrott i vardagen – en stund för eftertanke och reflektion. Många soldater är positiva till att medverka vid gudstjänsterna med praktiska saker, och några spelar gärna på sina instrument.  

Har du varit med om några särskilda händelser under din tid här?  

– Ja, en soldat uttryckte önskan om att bli döpt. Han sa: "Om jag dör nu vill jag ha en riktig begravning." Det blev ett dop! En annan sak som är värd att nämna är att när Ärkebiskopen var här den 5 mars, på Askonsdagen, deltog nästan 100 personer i mässan som följde på hans besök.  

Hur ser du på Svenska kyrkans möjlighet att möta andliga behov i en allt mer orolig tid?  

– Det är en viktig fråga. När situationen blir mer allvarlig, när vi befinner oss i krigets närhet, måste vi ha beredskap att möta de andliga behoven och vara närvarande för alla som drabbas på olika sätt.