Bibeln kan ge oss vägledning
Om vi vänder oss till Bibeln eller den systematiska teologin för att ta reda på hur vi hanterar granbarkborrar lär vi bli besvikna. Frågan om trakthyggesbruk är också dåligt representerad i Bibelns böcker. Samtidigt menar vi ju att teologin kan ge oss vägledning som inte bara handlar om abstrakta resonemang kring Guds existens, utan att den är en vägvisare i vår vardag. Så vilken roll kan vi tillskriva teologin i frågan om skogsskötsel och markanvändning?
Skogsbruket ska ge både avkastning och vara hållbart
Ett tydligt stråk i Bibeln som upprepar sig i olika varianter är ansvarsfrågan. Redan i de inledande kapitlen av 1 Mosebok får människan ett ansvar av Gud som dessvärre brister. Efter det sluts en rad olika överenskommelser mellan Gud och bibelns personer. Det går sällan planenligt, men Gud fortsätter att lita till människor och enligt kristen tro ger Gud sitt yttersta prov på tillit när mänskligheten anförtros hans egen son Jesus Kristus.
Att kyrkan har fått ansvar för mark och skog är ett stort förtroende, att inse det är grundläggande för vårt arbete. Vårt ansvar är dubbelt – dels ska vi se till att avkastningen från det vi förvaltar kommer kyrkan till godo och i förlängningen de mest behövande i enlighet med principen i Matt 25:40. Detta sker genom att intäkterna tillfaller församlingens arbete runt om i stiftet. Dels ska skogsbruket bedrivas på ett sådant sätt att det är hållbart över tid och är till hjälp både för den ekologiska mångfalden och arbetet för ett hållbart klimat. Hur detta sker kan du läsa mer om under andra rubriker på den här sidan.