Martin Luther och reformationen – en fördjupning

Kritiken mot avlatsbreven

Martin Luther var kritisk till vissa inslag inom kyrkan under sin tid. Han var bland annat mycket kritisk till att man på den tiden kunde köpa sig fri från synd. Det gjorde man genom så kallade avlatsbrev från kyrkan. Därför startade han det som kom att bli den protestantiska reformationen. Luthers idéer under 1500-talet hade stor betydelse för hur Svenska kyrkan är idag.

Martin Luther föddes 1483 i Eisleben i kurfurstendömet Sachsen i nuvarande Tyskland. Han gifte sig 1525 med Katharina von Bora, till vardags kallad Käthe. Paret fick ett gott äktenskap och sex barn tillsammans. Två av deras döttrar dog sorgligt nog redan som barn. Martin Luther avled 1546 under ett besök i Eisleben och Käthe dog sex år därefter.

Hjälp, heliga Anna, jag vill bli munk!

Som tonåring flyttade Martin Luther till Erfurt för att läsa juridik. Hans föräldrar bodde i närbelägna Mansfeld. Där arrenderade hans far smältverk och koppargruvor. Ett av hans besök dit skulle komma att bli livsavgörande.

På resan tillbaka till Erfurt hamnade han i ett våldsamt åskoväder. En blixt slog ner alldeles i närheten. Han blev fruktansvärt rädd och ropade till Sankta Anna, Jesu mormor och gruvarbetarnas skyddshelgon: ”Hjälp, heliga Anna, jag vill bli munk!”

Martin Luther överlevde åskovädret. Han tolkade sin bön som ett löfte han inte kunde bryta. Strax därefter inträdde han därför i augustinordens kloster i Erfurt och avbröt sina juridikstudier. 

Biktade sig i sex timmar

Martin Luther levde som munk i nästan 20 år. Under sin tid i kloster kämpade han med den ångestfyllda skräck som kom att beskrivas som hans anfäktelser. För att förstå Luthers kamp måste man vara medveten om att både Gud och djävulen var en naturlig del av vardagen för människor som levde på 1500-talet. 

Luther gjorde allt han kunde för att göra Gud nöjd och undvika att falla i djävulens händer. Han försökte vara en perfekt munk och kristen men upplevde jämt att han misslyckades. Hans syndabekännelser blev därför många och långa. Det berättas att Luther en gång biktade sig sex timmar i sträck.

Luthers överordnade och själasörjare Johann von Staupitz tyckte att Martin Luther ibland bekände småsaker. Han menade att Luther skulle må bra av att få något annat att tänka på än sig själv. Då uppmuntrade han honom till en akademisk karriär. 1512 blev Luther doktor i teologi och strax därpå professor i bibelvetenskap vid universitetet i Wittenberg i Tyskland.

Protesterade mot avlatshandeln

Några år senare, den 31 oktober 1517, presenterade professor Luther en skrift med 95 teser. Teserna talade mot dåtidens avlatshandel. Enligt traditionen spikade han upp texten på porten till slottskyrkan i Wittenberg. Porten användes nämligen som universitetets anslagstavla.

Luther hade även skickat skrifterna till sin ärkebiskop, Albrecht av Mainz. Han var kritisk mot att ärkebiskopen försökte öka försäljningen av avlatsbrev. Luther menade att det inte stämde överens med kyrkans allmänna lära. 

Kyrkans lära sa att avlat bara betydde att man kunde sona sina synder för att slippa långa straff i skärselden – den plats man passerade mellan döden och paradiset. Albrecht av Mainz försökte däremot få folk att tro att de kunde köpa sig förlåtelse och en plats i paradiset genom att betala för breven. Resultatet blev att de inte behövde erkänna sina synder.

Luther tog de fattigas parti

Det låg ekonomiska tankar bakom ärkebiskopens önskan om en blomstrande avlatshandel. Albrecht av Mainz var nämligen skyldig påven pengar efter att han hade köpt sig rätten att vara biskop i två stift samtidigt.

Påven och ärkebiskopen hade kommit överens om att de båda skulle dela på pengarna från försäljningen av avlatsbrev. Påven kunde använda sin del av pengarna för att bygga Peterskyrkan. Samtidigt kunde ärkebiskopen använda sin andel för att betala av sin skuld till påven.

Martin Luther visste inget om bakgrunden till försäljningen av breven. Men var djupt berörd av den oro och osäkerhet som han mötte hos fattiga människor som inte hade råd att köpa avlatsbrev. Han var dessutom bekymrad över den överlägsna attityd som han mötte hos människor som menade att de inte behöver bekänna sin synd eftersom de hade köpt avlatsbrev.

Albrecht av Mainz svarade aldrig på Luthers 95 teser men han skickade dem till Rom. Där påbörjades en långsam process som med tiden kom att leda till att Luther uteslöts ur den kyrkliga gemenskap som påven hade makt att reglera. 

Under åren som följde fick Luther vid flera tillfällen utveckla och försvara sina läromässiga ställningstaganden inför kyrkliga och världsliga makthavare.

Se en kort film som sammanfattar texten.

Endast Bibeln gäller

Luther kallades 1518 till ett möte med kardinalen Cajetanus i Augsburg, Tyskland. Kardinalen ville att Luther skulle ta tillbaka det han hade skrivit. Luther uppmanade i sin tur kardinalen att sluta hänvisa till påven när han argumenterade för att Luther hade fel. Påvliga påbud kan nämligen vara mänskliga och felaktiga bestämmelser, menade han.

Luther ville istället att kardinalen och andra som ansåg att Luther hade fel skulle bevisa detta genom Bibeln. Det blev allt tydligare att bibelordet var den enda riktiga källan i lärofrågor enligt Luthers sätt att se på saken. 

Hela kyrkan har nycklarna

Så småningom blev det tydligt att konflikten mellan Luther och kyrkan i Rom inte egentligen handlade om avlatsbrev. Den handlade om påvens ställning i kyrkan. 

Luther menade att det inte bara var påven utan hela den kyrkliga gemenskapen som bestämde över de så kallade löse- och bindenycklarna. Med det menas möjligheten och uppgiften att befria människor från den skuld som synden har skapat. Luthers uppfattning delades inte av påven och de teologer som tänkte som han.

Bannlyst av påven

År 1520 meddelade påven Leo X att Luther skulle bannlysas om han inte tog tillbaka det han hade sagt. Den skrivelsen brände Martin Luther och hans vänner upp utanför en av stadsportarna i Wittenberg. Då gjorde påven verklighet av sitt hot och bannlyste Luther 1521. På så sätt hade kyrkans makthavare sagt sitt om Martin Luther och hans teologi.

Den högsta världsliga makthavaren, det tysk-romerska rikets kejsare Karl V, uppmanade också Luther att ta tillbaka det han sagt. Det skedde i samband med ett riksdagsmöte i Worms samma år. Luther sa återigen att han inte tänkte göra det förrän någon övertygat honom om att det han sa gick emot Bibelns ord.

Hotad och jagad – men andra ville lyssna

Karl V tyckte precis som påven att Luther spred villoläror. Genom kejsarens utrop blev Luther en rättslös flykting i sitt eget land. Det var fritt fram att döda honom utan att bli straffad.

Luther hade dock beskydd av kurfurstarna Fredrik den Vise, Johan den Beständige och Johan Fredrik den Ädelmodige. Därför kunde han fortsätta sin verksamhet som universitetslärare, författare och predikant med Wittenberg som bas. 

Luthers teologiska tänkande spreds bland annat tack vare de nyuppfunna tryckpressarna. Samtidigt var det många blivande präster som reste till Wittenburg under sin studietid för att lyssna på honom. Olaus Petri från Sverige var en av de studenter som åkte för att ta del av Luthers undervisning. 

Fram till sin död strävade Martin Luther efter att reformera den kyrka som han själv var en del av. Hans ambition var aldrig att starta en ny kyrka. Han ville hitta tillbaka till kyrkans ursprungliga och äkta form. Luthers längtan efter förändring delades under flera århundraden av andra inflytelserika kyrkliga representanter.

Fler ville se förändring av kyrkan

Det var alltså fler än Martin Luther som önskade att kyrkan skulle återvända till sin sanna identitet. Kyrkan skulle låta sig definieras utifrån sina egna grundläggande dokument istället för att formas av de värden och prioriteringar som världsliga ledare gav uttryck för. Birgitta av Vadstena och Katarina av Siena kritiserade redan på 1300-talet påvedömets förfall och dess utveckling till en bricka i ett världsligt maktspel.

Erasmus av Rotterdam och Teresa av Avila var samtida med Luther. Erasmus kritiserade avlatshandeln och lyfte liksom Luther fram bibeln som den rätta vägen. Teresa ville, precis som Luther, hjälpa människor att leva i en tillitsfull relation till Jesus. Då, precis som idag, menar många att kyrkan ständigt måste reformeras. Den måste återupptäckas och återföras till sina egna hjärtefrågor.

Passade nationalstatens intressen

Att Luthers 95 teser resulterade i en splittring inom den västerländska kyrkan berodde på både teologiska och politiska åsiktsskillnader. Det fanns världsliga makthavare som ville minska påvedömets makt över det egna landområdet. De kunde finna stöd i Luthers teologi för åtgärder som gjorde att de kunde minska kontakterna med Rom. Exempelvis kom Gustav Vasa, som hade blivit kung i Sverige 1523, att få en avgörande betydelse för reformationen i Sverige.

Slutlig brytning 1593

När Gustav Vasa kallade samman riksdagen i Västerås 1527 beslutade den bland annat att biskoparnas slott skulle få nyttjas av kungamakten. Några år senare, 1530, utsåg kungen Olaus Petris lillebror, Laurentius Petri, till ärkebiskop i Uppsala utan att inhämta godkännande från påven.

Vid ett möte i Uppsala 1536 talade man om möjligheten för präster att gifta sig om kungen ger sin tillåtelse. Ett beslut som stred mot dåvarande kyrkliga lagar. År 1593 fattade kyrkan i Sverige beslut om att bejaka den Augsburgska bekännelsen, ett mycket viktigt dokument inom den protestantiska kristenheten. Allra senast då kan brytningen med påven i Rom anses vara ett faktum.

Se en kort film som sammanfattar texten.

Studierna upplyste honom

Martin Luther insåg en dag att det goda förhållandet mellan Gud och människa inte är något som vi själva kan åstadkomma. Han kom fram till att den fritt flödande gudsrelationen, rättfärdigheten, är en gåva som Gud skänker helt gratis till människan genom tron.

Luther studerade intensivt. Han brottades med hela bibelböcker och med enskilda bibelverser när han förberedde sina föreläsningar. En dag hände det plötsligt. Bibelordet öppnade sig för honom på ett nytt sätt.

Luthers reformatoriska upptäckt

Luthers insikt brukar kallas för hans reformatoriska upptäckt. Inget vet exakt när den ägde rum. Vissa tror att det var så tidigt som 1513. Andra menar att det var så sent som 1520. Vanligtvis antar man att Luthers insikt drabbade honom 1518 eller 1519. Alltså strax efter att han hade spikat upp sina 95 teser mot avlatshandeln. 

Oavsett när upptäckten ägde rum påverkade händelsen Luthers liv och teologi på ett mycket genomgripande sätt. I boken Om en kristen människas frihet från 1520 sammanfattar Luther vad han har kommit fram till.

Boken ledde till bannlysning

Boken är inte särskilt tjock. Den har översatts till många språk. Den svenska utgåvan från 2011 omfattar 48 sidor. Skriften tillkom ursprungligen på uppmaning av den påvlige kammarherren Karl von Miltitz. Han försökte medla i den växande konflikten mellan påven och Martin Luther. 

1520 hade påven förklarat att han tänkte bannlysa Luther om han inte tog tillbaka delar av det han hade sagt. Karl von Miltitz lyckades få Luther att skriva Om en kristen människas frihet som en redogörelse för hur han förhöll sig till kyrkans lära.

Boken skickades tillsammans med ett brev till påven Leo X. Men påven blev inte särskilt imponerad. Luther bannlystes nämligen året därpå. Andra läsare var dock betydligt mer positivt inställda till Luthers redogörelse, som anses vara en teologisk klassiker.

En tvåfaldig frihet

Luthers huvudpoäng i boken är att en kristen människa äger en tvåfaldig frihet genom sin tro på Jesus Kristus. Den första friheten hänger nära samman med Luthers reformatoriska upptäckt. Alltså, hans insikt om att människan rättfärdigas endast av tro, inte genom sina egna gärningar. 

Luther betonar att när människan hör evangeliet, det vill säga det glada och befriande budskapet om Jesus Kristus, kan Gud väcka en hoppfull tillit i henne som gör att hon befrias från synden, skulden och döden.

Enklast kan det förklaras som att Jesus och människan genom tron förenas till en enda person. Jesus tar över de gudsskiljande egenskaper som utmärker människan och som leder till hennes död: ondska, synd och skuld. 

Människan får i sin tur del av Kristi gudomliga egenskaper: rättfärdighet, odödlighet och kärlek. Växlingen kallas ibland för det saliga bytet eller det lyckliga bytet. Bytet innebär att Jesus får människans synd och skuld medan människan i sin tur får nytt liv och nya livsmöjligheter genom Jesus.

Vara en Kristus för andra

Den andra frihet som en kristen människa äger hänger ihop med att hon genom tron får del av Kristi kärlek, menar Luther. Kristi kärlek väcker lusten i henne att leva som Gud vill. Gud vill att vi ska älska varandra. Den kristna människan befrias därför genom tron till ett kärleksfullt handlande gentemot sina medmänniskor. Hon vill och får vara en Kristus för andra.

Hon försöker hjälpa andra, inte för att Gud ska tycka om henne och belöna henne med syndernas förlåtelse och evigt liv, utan för att Gud ger henne detta genom tron. Den kärlek som hon får ta emot från Gud blir en drivkraft som gör att hon försöker göra gott gentemot andra.

Se en kort film som sammanfattar texten.

Läs om frälsning och försoning.

Läs om kristen människosyn

Att hålla tron vid liv

En av Luthers ståndpunkter var att vi alla ska räcka varandra syndernas förlåtelse genom det allmänna prästadömet. Tillsammans håller vi tron vid liv i vardagen.

Du kan inte överlämna vare sig ditt liv eller din tro åt experter. Det är inte prästerna som håller tron vid liv, utan alla troende tillsammans. Det är alla vi som brottas med tillvarons elände och gläds åt livets goda i en ständig växling som kan hjälpa varandra att hitta rätt. Detta är ett grundläggande reformatoriskt tema. 

Vill väl men gör fel

En annan central reformatorisk tanke är att människor vill väl, men gör fel. Det är nödvändigt, men inte tillräckligt, att lära människor läsa så att de själva kan se hur saker ligger till. Alla behöver både kompass och hjälp att utveckla förmågan att välja rätt karta. 

Visst är det ett riskfyllt projekt, det som vi kallar ”det allmänna prästadömet” – att alla kan och ska vara präster för varandra och vägleda varandra i tro och liv. Men alternativet är sämre – att du inte har något annat att lita på än vad experterna säger. Du har heller inte någonstans att vända dig om du ser att något är fel.

Ville skapa debatt

När Martin Luther spikade sina 95 teser var det för att han ville skapa en diskussion mellan experter om något som var fel i hans ögon. Det var inte bara Martin Luther, utan hela tidsandan, som var fylld av rädsla för en dömande Gud. 

I kyrkolivet hade det utvecklats system för att komma till rätta med denna rädsla. De blev alltmer absurda. I Wittenberg, där Martin Luther undervisade, hade fursten samlat tusentals reliker som på olika sätt antogs ha kraft att befria människor från skuld och straff.

Martin Luther var helt inne i detta system och upplevde att hur mycket han än försökte följa de ordningar som fanns, blev han ändå inte lugn. Han läste Bibeln och gjorde sin reformatoriska upptäckt: Gud skänker både förlåtelse och frid utan motkrav. 

En dyrbar upptäckt

Den reformatoriska upptäckten var dyrbar på flera sätt. Men den stod också Martin Luther dyrt. Konflikterna mellan de kyrkor som gick på reformatorernas linje och den romersk-katolska kyrkan blev våldsamma och har orsakat mycket lidande och splittringar ända in i våra dagar. 

Idag finns inte längre samma motsättningar mellan kyrkorna. Numera menar även katolikerna att kärnan i den reformatoriska upptäckten är värdefull.

Befrielse och livsmod

Det finns många ord för vad det är som människor söker. Martin Luther talade om nåd och frid. Idag säger vi kanske befrielse och livsmod. Alla vill ha det, men det kan vara svårt att finna. Den reformatoriska upptäckten menar att det redan finns där. Det ges åt oss. Det står i Bibeln och det sägs i dopet. Ingen behöver leta efter räddningsplankor eller uppfinna nya metoder. Men alla behöver få höra det i rätt ögonblick.

Alla döpta ska räcka syndernas förlåtelse till varandra, säger Martin Luther. För det är i vardagens kamp med misslyckanden, orättvisor och motstånd som vi behöver få höra att Gud går med oss. Därför behövs många förkunnare som hjälper varandra att hitta vägen. Det allmänna prästadömet är nödvändigt för att tron ska leva i vardagen.

Se en kort film som sammanfattar texten. 

Läs mer om livsmod, misslyckande och tröst

Svenska kyrkan tillhör en gren av protestantismen

Reformationen började som en rörelse inom den romersk-katolska kyrkan, men den ledde till att en ny kyrkofamilj bildades. Ett gemensamt namn för dessa samfund är protestanter eftersom de protesterade mot etablerade sanningar. Den gren av protestantismen som Svenska kyrkan tillhör är den evangelisk-lutherska med Martin Luther som en av förgrundsgestalterna.

Svenska kyrkan präglas av den evangelisk-lutherska traditionen. Vi kan vara stolta över det arvet samtidigt som vi måste respektera och vara lyhörda. Människor behöver finna egna ord och uttryck för sin tro.

I en mening har man talat om ”Svenska kyrkan” sedan katolsk tid. Då betydde det att kyrkan i Sverige var en del av den katolska kyrkan med en egen ärkebiskop.

På 1500-talet skedde stora förändringar i Europa till följd av reformationen. Både vid riksdagar och kyrkomöten diskuterade man teologiska frågor och tolkningar av bekännelsen.

Resultatet blev efter en tid en splittring av kyrkan. De som ville ha förändring kallades först evangeliska. Senare delades de upp i fler grupperingar. Den tradition som Svenska kyrkan tillhörde började kallas evangelisk-luthersk. Fortfarande präglar Martin Luthers brottning med trons frågor och de svar han fann Svenska kyrkan.

Relationen till Gud är inte till salu

Evangeliet präglar givetvis alla kyrkor. Men det som gör att ordet finns i vår kyrkas benämning är Martin Luthers ständiga upprepning av att vår relation till Gud inte kan köpas. Gud ger sin kärlek till oss – av kärlek. Detta är det glada budskapet.

När Luther ville komma till rätta med det som han ansåg vara fel i sin tids kyrkoliv och tro var det till Bibelns texter han vände sig. Guds Ord är centralt i de evangelisk-lutherska kyrkorna.

Ord har makt att förändra

Martin Luther understryker samspelet mellan ord och sakrament. Det är viktigt att kunna tyda och tillämpa det som sker i kyrkan – i dopet och nattvarden. Det ger oss förutsättningar för att vi ska kunna bära det glada budskapet med oss i vardagen.

Ord har också makt att förändra. Alla ska ha möjlighet att förstå det som sägs, läses och sjungs. Människor behöver få höra sitt eget språk talas för att själva kunna bidra till att orden blir meningsfulla och sedan kunna ge dem vidare till andra. Det finns en stor evangelisk frihet att själv söka och finna de rätta orden.

Se en kort film som sammanfattar texten.

Läs mer om Svenska kyrkan som evangelisk-luthersk kyrka.

Riksdagen i Augsburg

Den 24 april 1530 flyttade Martin Luther in i det stora slottet Coburg. Slottet ligger på ett berg strax ovanför Augsburg. Några av rummen blev hans tillfälliga bostad under en period. Det tysk-romerska rikets kejsare hade kallat samman en riksdag i Augsburg. Anledningen var för att få slut på de strider som pågick mellan olika kristna grupperingar.

Kejsaren bad de olika grupperna att presentera sina teologiska ståndpunkter vid riksdagen. Luther kunde dock inte komma eftersom han var bannlyst. Istället fick Luthers kollega Philipp Melanchthon delta i hans ställe. Melanchthon sammanställde då den “Augsburgska bekännelsen” när han redogjorde för Luthers synsätt. Den blev en samlande bekännelseskrift inom evangelisk-luthersk tradition.

En enda kyrka till tidens slut

Den sjunde artikeln i den augsburgska bekännelsen handlar om kyrkan och hennes enhet. Artikeln är viktig för Svenska kyrkans ekumeniska engagemang. Här understryks att det finns en enda helig kyrka som ska bestå till tidens slut. 

Vi människor kan ju dela upp den samlade kristenheten i olika trossamfund. Sådana skillnader får dock inte hindra oss från att se att det finns en grundläggande gemenskap mellan alla som är döpta i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. 

Avgörande genombrott

Den sjunde artikeln i den augsburgska bekännelsen avslutas med en del som sammanfattar en viktig ekumenisk grund inom evangelisk-luthersk tradition. För kyrkans sanna enhet räcker det att vi är överens i fråga om evangeliets lära och förvaltningen av sakramenten - dopet, nattvarden och bikten. 

Det är inte lika viktigt att vi är överens om allt annat. Framför allt är det inte nödvändigt att traditioner, religiösa vanor eller regler för gudsdyrkan är likadana överallt. Idag har evangeliskt-lutherska kristna och romersk-katolska kristna en gemensam förståelse av läran om rättfärdiggörelse. Det kan ses som ett avgörande genombrott i det ekumeniska arbetets strävan efter kyrklig enhet.

Gemensam förståelse

Den 31 oktober 1999 skrevs en deklaration under av representanter för Lutherska världsförbundet och Romersk-katolska kyrkan. Den handlade om läran om rättfärdiggörelse. Det skedde i Augsburg, staden där kejsaren på 1500-talet försökte sätta stopp för striderna mellan olika kristna grupperingar.

Grupperna som har undertecknat är överens om att människan rättfärdiggörs av nåd genom tro enbart. Det finns skillnader i hur man tänker kring den döpta, rättfärdiggjorda kristna människans och hur hennes förhållande till synden ska beskrivas. I evangelisk-luthersk tradition anses den skada som synden ger och människans behov av förlåtelse ofta mer djupgående än inom romersk-katolsk tradition. Den förståelse man har för varandra är dock så omfattande idag att den osämja som länge har präglat relationen mellan de båda traditionerna inte längre är aktuell.

Lyft fram vår gemensamma glädje

Under århundradena mellan kejsarens sammankallade riksdag och undertecknandet av deklarationen har krig mellan olika kristna grupperingar och stater skakat Europa. De stridande parterna har på olika sätt fördömt varandra.

En evangelisk-lutherska/romersk-katolsk enhetskommissionen betonade 2017 att inte bygga vidare på denna konfliktfyllda tradition. Istället ska vi lyfta fram vår gemensamma glädje över de nya livsmöjligheter som Gud skänker oss människor genom Jesus Kristus. Utgångspunkten är det som förenar.

Se en kort film som sammanfattar texten.

Läs mer om religionsteologi.

Läs om Svenska kyrkans ekumeniska arbete.

Flera tusen år gammal tradition

Svenska kyrkan har många bekännelsetexter som berättar om vad tron innebär. Men Martin Luther uppmanade människor att tänka själva och att handla på ett sätt som gör bekännelsen levande.

Det är inte i många sammanhang som människor ägnar sig åt så gamla saker som vi gör i kyrkorna. Bibelns äldsta texter kan vara tre tusen år och de nyaste är nästan två tusen år. Den gemensamma grunden är att de gamla texterna handlar om livet. Precis som alla som levt före oss, försöker vi begripa oss på livet. Det är livet som gör bekännelsen levande. 

Vi har mycket gemensamt med människor i alla tider. Det är också mycket som skiljer. En tradition som är så bred som den kristna hjälper oss att känna igen det evigt mänskliga. Samtidigt kan vi söka vägledning i helt nya sammanhang.

Texter från olika tider

Det finns en förteckning över vilka bekännelsetexter som gäller i Svenska kyrkan. Bibeln ingår inte bland dem, eftersom den är själva utgångspunkten. Svenska kyrkans bekännelseskrifter finns samlade och blir tillsammans över 700 sidor text. Där finns kyrkans äldsta bekännelsetexter, men det mesta i samlingen är skrivet under den tid som vi kallar reformationen. 

Läs mer om Svenska kyrkans bekännelsetexter.

Tron angår alla

Martin Luther ville komma till rätta med det han tyckte var fel i den tidens kyrkoliv. Han ansåg att det kristna livet blivit alltför begränsat till prästerskap och klosterväsende. Tron gäller ju alla människor i deras vardag. Martin Luther ville därför att det som kyrkan hade att säga skulle bli begripligt för fler. I bekännelseskrifterna ingår två läroböcker i kristen tro som han skrev.

Särskilt den lilla katekesen blev spridd och använd. Den är uppbyggd som ett samtal med frågor och svar. Själva grundtanken är uppmaningen att upptäcka själv och ta sina egna frågor på allvar.

Bekännelseskrifterna är ofta skrivna i stridens hetta och trängda lägen. För reformatorerna var det viktigt att avgränsa sig mot andra. Både de som man kritiserade och de som man inte ville bli sammanblandad med.

Skyldigheten att själv ta ställning

Bekännelseskrifterna rymmer det vi värderar mest. Reformatorerna pekar ständigt mot att inget egentligen hänger på oss människor. Det är Gud som skänker oss liv, mening och hopp. Samtidigt är det ett problem att de texter som vi menar uttrycker något ovärderligt, även osar svavel och fördömanden. De som tror annorlunda fördöms och vi uppmanas lyda auktoriteter.

Många har försökt att rensa bort sådant som måste avvisas och ta fram texter som garanterat säger sanningen och leder rätt. Problemet är att alla försök har misslyckats hittills. Det går inte att befria sig från skyldigheten att själv reflektera, bedöma och ta ställning. Detta hör också till en levande tradition. 

Martin Luther är inte en idol, han har både fram- och baksida. Han ledde många till frigörande upptäckter samtidigt som han hänsynslöst förtryckte andra. Därför kan vi som lever i traditionen som bär hans namn aldrig slå oss till ro med att tro att vi har rätt. Vi behöver samtidigt ställa oss frågan om vad vi osynliggör eller riskerar att fördöma.

Se en kort film som sammanfattar texten.

Nya testamentet på 50 dagar

Tack vare Martin Luther översattes Bibeln till flera olika språk. Samtidigt blev läskunnigheten allt viktigare i Sverige och i andra lutherska länder. Det ledde till stor förändring i samhället. I Sverige fick folkrörelserna med tiden stort inflytande. Nationen snarare än kyrkan blev den gemensamma nämnaren för många.

Martin Luther översatte Nya testamentet till tyska i rasande fart. Det sägs att det endast tog 50 dagar. Det publicerades första gången 1522. Martin Luther var under en stor del av sitt resterande liv sysselsatt med att översätta även Gamla testamentet till tyska. I Sverige kom Nya testamentet ut 1526 och hela Bibeln 1541. 

Förfärad över den låga kunskapen

För att få egen tillgång till Bibeln krävdes kunskap i läsning. Martin Luther blev redan under 1520-talet chockerad över den låga kunskapsnivån i församlingarna. Därför skrev han två katekeser för att föra vidare kristendomens grundläggande texter och sanningar. 

Lilla katekesen var till för församlingsmedlemmarna och innehöll tio Guds bud, den apostoliska trosbekännelsen och bönen Fader vår. Den innehöll även två stycken om dopet och nattvarden. Till dessa fem delar skrev Luther frågor som skulle förenkla inlärning av innehållet. Den stora katekesen skrevs för prästerna, som stöd för deras predikande på folkets eget språk.

Krav på läskunnighet

I Sverige och andra lutherska länder skulle århundradena efter Luther kännetecknas av en enorm kampanj för läsning på de olika folkspråken. I Sverige kom den nya kyrkolagen 1686 att kräva läskunnighet. Den som inte kunde läsa fick inte ta nattvard. I förlängningen hade man då inte heller rätt att gifta sig. 

Tidigare generationer hade fått lära sig katekesens texter utantill. Nu skulle man alltså kunna lära sig texterna genom egen läsning. Det som var speciellt för Sverige var att denna inlärning av läsning kom att äga rum i hemmen. Här infördes alltså allmän läskunnighet utan ett övergripande skolsystem, vilket är unikt i världshistorien.

Läsning gav makt

Reformationen ledde bland annat till att olika språk respekterades och blev skrivna i text. I den före detta svenska kolonin vid Delaware i USA översattes Luthers lilla katekes till det lokala indianska språket på sent 1600-tal.

I de finsktalande delarna av det svenska riket hade präster i uppdrag att lära sig finska och predika på språket. Bibeltext och katekes översattes också i Sverige till olika samiska språk.

Att svenskar blev läskunniga tidigt skulle bli en nyckel till 1800-talets nya strävanden efter medborgarrätt. Att även de fattigaste kunde läsa var unikt i världen. Trycktekniken utvecklades snabbt så att biblar, traktater och tidningar blev tillgängliga för fler. 

Genom att kunna läsa på sitt eget språk skapades möjligheter att formulera kritik och sätta sig emot underifrån. Man kunde helt enkelt utmana de maktförhållanden som rådde. Enkelt uttryckt skulle denna nya makt komma att kritisera den gamla lutherska kyrkan och dess stat.

Nationen blev viktigare

De ökade läs- och språkkunskaperna resulterade i en ny form av gemenskap. Denna gemenskap utgick från det tryckta standardiserade språk som från början var ett resultat av reformationen. De som talade och läste samma språk föreställde sig tillhöra ett och samma folk. 

Nyckeln till makt låg nu hos dem som lyckades formulera åsikter och få folket med sig. Det sena 1800-talet kom också därför i Sverige att präglas av de så kallade folkrörelserna.

Nationen konkurrerade på många plan ut den evangelisk-lutherska kyrkan som en generell form av gemenskap. Kyrkans företrädare ville dock knyta an till de nya idéerna om en nation och ett folk. Begreppet folkkyrka blev därför centralt under åren efter sekelskiftet 1900. 

Begreppet folkkyrka utgick från Luther men språket kom att bli viktigare än religionen med den nya bilden av nationen. Det påverkade exempelvis samerna i Sverige, vars språksituation nu försämrades. I folkskolan blev svenskan det givna språket, medan den tidigare kyrkliga undervisningen hade strävat efter att lära ut evangeliet på de samiska språken.

Läskunnighet med dubbel effekt

Man kan säga att den evangelisk-lutherska teologins fokus på det tryckta ordet fick en oväntad dubbel effekt. Läskunnigheten ledde till nya folkliga krav samtidigt som det kan ha bidragit till en intellektualisering av tron som bidragit till ökad sekularisering. 

Läs om olika sätt att se på tro och naturvetenskap. 

Musikens roll i kyrkan 

Martin Luther älskade musiken nästan lika mycket som han älskade teologin. Han menade att musik har en unik förmåga att lugna och glädja människans själ. Till stor del är det Luthers förtjänst att musiken har en så stor roll i Svenska kyrkans gudstjänster. 

Martin Luthers förhållande till musiken präglades av att han levde i en brytningstid mellan två olika världsbilder med olika syn på konstens roll.

Med sig hade han arvet från den grekiske filosofen och matematikern Pythagoras, omkring 500 f kr, och kyrkofadern Augustinus som levde på 400-talet. Allt som sinnena fångar upp, inte minst genom syn och hörsel, säger något sant om tillvarons innersta hemligheter. Martin Luther skriver (Dr. Martin Luthers Werke, Weimarer Ausgabe):

“Om du ser till själva saken, skall du finna att musiken från världens begynnelse finns inlagd i eller sammanvävd med hela skapelsen, både i dess enskildheter och dess helhet.”

Förnuft och optimism

Luther var också påverkad av den nya tiden med fokus på människans formande av livet genom sitt eget förnuft. Genom att tala, musicera eller konstruera formar människan själv en värld där musikens verkan blir central. 

Utveckling och framstegsoptimism blev också viktiga begrepp hos Luther. Han skriver:

“Ty inget på jorden är kraftigare än att göra de sorgsna glada, de glada sorgsna, de modfällda frimodiga, att locka de högdragna till ödmjukhet, att stilla och dämpa den heta och okontrollerade kärleken, att minska avunden och hatet; och vem kan räkna upp alla människohjärtats rörelser som regerar människorna och lockar och driver dem antingen till dygd eller last; vidare att tygla och regera densamma sinnesrörelsen; ty säger jag: inget är kraftigare än musiken.”

Musiken var central för Martin Luther. Han uttalade sig mycket om konstens skönhet och om vilka följder den kunde ha. Detta blev grunden för de lutherska kyrkornas stora uppskattning av musiken i kyrkans gudstjänst. Det kunde vara församlingens egen och oftast enstämmiga sång eller den konstfärdiga tonkonst med körer och instrument som under hans tid kallades figuralmusik.

Uttryck för Guds godhet

Luther är alltså en musikälskare av rang. Han förundras över musikens verkan på det psykologiska planet genom att lugna och glädja. Men han menar också att musik har en pedagogisk funktion i gudstjänsten och i ungas uppfostran.

I ett brev till sin vän, tonsättaren Ludvig Senfl, skriver han:

“Rent ut sagt, jag skäms inte för att offentligt uttala att det näst efter teologin inte finns någon konst som kan mäta sig med musiken, ty endast musik kan, efter teologin, verka det som teologin på andra sätt kan åstadkomma, nämligen att lugna och glädja människans själ. Och djävulen, upphovsmannen till bekymmer och oordning, flyr inför musikens klang på ett liknande sätt som han flyr för teologin

Svenska kyrkan tar starkt avstånd

Martin Luthers texter innehåller inte bara gott, utan även uppmaningar om våld och förtryck. Han har även uttryckt ett judehat som har fått katastrofala följder för oskyldiga människor.

Svenska kyrkan tar starkt avstånd från dessa tankar. Vi betonar allas moraliska ansvar för sina egna handlingar och fortsätter att göra upp med de mörka delarna av kyrkans förflutna. Det är en del av den ständiga reformationen.

I sin skrift Om judarna och deras lögner från år 1543 uppmanade Luther den världsliga överheten att bränna ner synagogor, riva judiska hus och konfiskera judiska heliga skrifter. Han ville också införa judiskt handelsförbud och sätta judar i tvångsarbete.

Luthers judehat fick katastrofala följder. I det nationalsocialistiska Tyskland publicerades Luthers skrift på nytt, vilket bidrog till rättfärdigandet av regimens massutrotande av judar. Att Luther dessutom i andra sammanhang uppmanat överheten att dränka utvecklingsstörda barn och döda bönder som gjorde uppror gjorde inte saken bättre.

Avvisar Luthers antijudiska utsagor

Lutherska världsförbundet antog år 1984 ett skarpt beslut som avvisade Luthers antijudiska yttranden. Svenska kyrkan antog i kyrkomötet år 2001 samtalsdokumentet Guds vägar – judendom och kristendom. Där tar Svenska kyrkan avstånd från de kristna tankeformer som använts för att rättfärdiga övergrepp mot det judiska folket.

I kampanjen Vägra hata som startade i januari 2015 tar företrädare för olika religioner och trossamfund i Sverige bestämt avstånd från våld med religionens förtecken.

Inget naivt hyllande

Dessa markeringar ska ses som led i en ständig bearbetning och avståndstagande. Luthers antisemitism är något vi ständigt måste göra upp med. 

Ärkebiskop Antje Jackelén skrev i Svenska Dagbladet den 24 januari 2016: “Synderna är tunga. Luthers vedervärdiga ord om judar har bidragit till ett förödande judehat. För oss är det viktigt att inte förtiga de mörka delarna av vår egen historia. Den vitbok som lyfter fram Svenska kyrkans historiska oförrätter gentemot samerna utgör ett led i samma övergripande vilja.”

Svenska kyrkan blundar inte för historiens mörka sidor, men ser samtidigt att reformatorisk teologi är en befriande kraft. Den har bidragit till att myndigförklara den enskilde individen. Samtidigt betonar den alla människors förmåga att ta moraliskt ansvar och att kyrkan inte har monopol på Gud.

Lutherska kyrkor präglas idag av ett starkt samhällsengagemang och det världsvida perspektivet. Det globala, det ekumeniska och det mångkulturella är delar av Svenska kyrkan.

Läs mer om kristen tro och judisk tradition.

Kallelsen var för kyrkan och klostren

På Martin Luthers tid hörde kallelse i första hand till det religiösa livet. Kallelse till kloster eller att bli präst var det man menade i första hand. Kallelse var något som skilde ”religiösa människor” från ”vanliga människor”, de som levde i en vardag utanför kyrka och kloster. Luther menade att kallelse finns i alla våra uppgifter och ansvar. Vardagen är viktig och Gud finns mitt i det som sker.

Allt har med Gud att göra  

Martin Luther menade att hela världen, hela samhället och alla platser hade med Gud att göra. Gud hör inte hemma på vissa speciella platser. Gud är större och skapar ständigt nytt överallt genom sin skapelse, inte minst genom människorna. Luther öppnade upp bilden för vad som är heligt, så att också den grå trista vardagen kan ha inslag av helighet. 

Vi skapar tillsammans med Gud

Idag uppfattas kallet ofta som synonymt med något som vi brinner för. Vissa yrken har också benämnts som kall-yrken, exempelvis präst och sjuksköterska. Det har att göra med Luthers tanke om att kallelsen handlar om det gemensamma samhällets uppbyggnad. Att vissa uppgifter handlar om att ställa upp för andra och göra något för allas bästa. 

Omsorg och stöd till medmänniskor

Luther säger att vi ska tacka Gud, vare sig mer eller mindre. Då kan vi rikta det tacket i form av uppmärksamhet, omsorg och stöd till medmänniskor. Särskilt till den medmänniska som är i ett utsatt läge.

Det stärker relationer mellan människor att stödja varandra i de behov som finns. Det gör vi genom våra vanliga uppgifter och våra vanliga roller. På jobbet som skomakare, mäklare, polis eller truckförare, hemma som mamma, farfar eller barn, på fritiden som fotbollstränare, klassförälder, frivillig i besökstjänst eller festfixare. Luther menade att allt ansvar och alla uppgifter som människor har och får i hem, familj, arbete och samhälle bäst kan förstås som kallelser.

Luther sätter gränsen där medmänsklighet inte utövas. När människors behov utnyttjas ekonomiskt, socialt eller andligt är det inte kallelse. Då stöds inte människors goda beroende av varandra. Istället förstörs tilliten.

Vårt rop efter varandra

Luther menar att även de oönskade händelserna i livet kan ses som kallelse. Det kan låta utmanande eftersom sjukdom eller död sällan ses som något gott. Trots smärta och sorg kan det komma mening även ur den delen av livet. För Luther var fokus på medmänniskan i nöd en viktig riktningsgivare för det kristna livet. 

Olika tolkningar av kallelsen

Martin Luther skrev inte en systematiserad lära om kallelse. I den meningen finns inte en Luthers kallelselära. Det innebär också att kallelsetanken utvecklats på olika sätt inom den lutherska traditionen. 

Kallelse har använts för att underordna människor i en uppfattning om att kallelsen ska lydas. Det har också tolkats som att man ska lyda den som bestämmer. I ett demokratiskt samhälle är det rimligare att avvisa den tolkningen och istället tänka lyhördhet och uppmärksamhet på medmänniskan. Ansvaret minskar inte, men kraften att agera medskapande för medmänniskan får stadig grund. Även om tolkningarna skiftar finns några bärande delar i en gemensam luthersk förståelse av ordet. Samtidigt menar många teologer att det är en central punkt i luthersk teologi.

Ständigt självprövande

Reformationen som började för 500 år sedan pågår fortfarande. Kyrkan måste ständigt vara självprövande och hjälpa människor att finna kraft och tillit. Tron ska inte skydda oss från det vanliga livet utan rusta oss för vardagen.

Martin Luther var inte lutheran, utan katolik. Han ville förändra sin tids kyrka i respekt för vad den hade att ge, men inte lyckats förmedla. Hans kritik kan också med rätta riktas mot mycket i vårt kyrkoliv idag, i Svenska kyrkan.

En evangelisk-luthersk kyrka måste sträva efter att ständigt vara självprövande och komma till rätta med sina egna brister. Kritiken kan komma inifrån, men ofta har de som befinner sig på ett visst avstånd lättare att upptäcka det som är fel eller olämpligt.

Förändring inget självändamål

Den förändring som Svenska kyrkan strävar efter i reformatorisk anda har både stadga och riktning. Den är till för att bevara det verkligt viktiga så att det blir begripligt och verksamt idag.

Samma självprövande hållning finns i det grundläggande mönstret för trons liv som Luther betonade, växlingen mellan lag och evangelium. Lagen är de krav som Gud ställer genom våra medmänniskor och som det är vår uppgift – eller kallelse – att motsvara. Det är oundvikligt att vi ibland misslyckas. Då kan Gud ge förlåtelse, vilket ger ny kraft till att gripa sig an livets utmaningar.

Realism och ödmjukhet

Det handlar om realism och ödmjukhet. Vi har fått förtroendet och förmågan att vara Guds medskapare samtidigt som vi är ofullkomliga. Därför är nåden nödvändig. Detta ger ett skydd mot orealistisk optimism. Det gäller oss som individer, som kyrka och som samhällsgemenskap. Allt kan bli bättre, men det blir aldrig fullkomligt.

Det är också viktigt att hålla gränsen mot en orealistisk pessimism. Hopplöshet är en av de allvarligaste synderna, enligt Luther. Vi tror att Gud finns och verkar. Det ger alltid anledning till hopp.

Självprövningen är en följd av att det hör till livet att leva mellan optimism och pessimism. Detta är en balans vi ständigt behöver hitta.

Se en kort film som sammanfattar texten.

En nådig Gud

Det som drev Martin Luther i sökandet var längtan efter en nådig Gud. Eller med dagens språkbruk: en Gud som inte straffade, utan som befriade. Luther sökte efter en sådan relation till Gud och en kyrka som gav rum för en sådan tro. Nåd har med makt att göra. Nåd är Guds sätt att utöva makt. Med ordet nåd gör Martin Luther sin gudsuppfattning synlig på tydligast sätt.

Martin Luther var bibelteolog och i läsning av bibeltexter fann han Gud full av nåd. I luthersk teologi kallas det den reformatoriska upptäckten: Gud skänker både förlåtelse och frid utan motkrav. Det handlar bara om att ta emot detta.

Befriande istället för straffande

Luther tog ofta bildspråk till hjälp. I teologi hämtas ofta en bild av människan stående i en rättssal och är skyldig, men där Gud som domare ger den oväntade domen frikänd. Det är en dom i nåd.

I bilden visar sig Gud som en som utövar en annan makt än en straffande. Den friande makten. Den överraskande makten. Den som tror på att ge nya möjligheter trots allt. Martin Luther menade att denna gudsbild är omtumlande. Att Gud vill ha med mig att göra oavsett allt som skulle kunna hindra. Det är nåd.

Många bilder för att beskriva nåd

Att beskriva vad nåd inte är, är kanske enklare än att beskriva vad nåd är. Martin Luther använde många uttryck för nåd i sina predikningar. Martin Luther verkar inte ha haft för avsikt att fånga ordet nåd med en ensam beskrivning. Snarare använde han flera olika förklaringar. Det centrala var att förmedla evangelium - nådens budskap - i gudstjänstens ord och sakrament.

Martin Luther använde även ord som omfamning och att bli mött. Han beskrev nåd med en bild av det som kan ske under kvinnors förlossningar: smärta, värkar och dödsångest vänds i glädje över ett nytt liv att vårda och låta växa. 

En kärleksfull Gud

Nåd har sin grund i den villkorslösa kärleken. Idag kanske inte alla lever med bilden av att Gud är dömande, krävande eller straffande. Tvärtom har Martin Luthers bild av en kärleksfull Gud blivit vanligare. Många tycker att det är människors krav och andra livsvillkor som vi brottas med som är oundvikliga. Det menade även Luther. Nåd är ett ord som ger ett nytt sätt att tolka och förstå livet.

Läs mer om nåd.