I situationer av förtryck och orättvisa finns ingen neutralitet. Inte heller i bön.
Jag tar hjälp av Desmond Tutu, sydafrikansk ärkebiskop och nobelfredspristagare och Sarojini Nadar, professor för Desmond Tutu Chair i Kapstaden när jag beskriver hur neutrala böner tystar ropet på befrielse.
Att be neutralt är inte bara att förstärka en uppmaning till fred, det är att aktivt tysta uppmaningen till befrielse. Desmond Tutus ord påminner oss om att både tystnad och neutralitet i orättvisans situationer är en form av medskyldighet. Om vi menar allvar med freden ska vi sluta erbjuda neutrala böner och i stället arbeta för rättvisa för det palestinska folket, precis som vi gjorde under apartheid för svarta sydafrikaner.
Vad är alternativet? I bönen måste vi naturligtvis ge utrymme för både de förtrycktas och för förtryckarens mänsklighet.
I stället för att erbjuda neutrala böner som otydliggör kontexter för lidande, behöver vi be med avsikt, be om befrielse för de förtryckta och mod att konfrontera och nedmontera de våldssystem som upprätthåller ojämlikhet. Det är en kärleksfull och rättviseinriktad väg som tvingar oss att söka både fred och transformerande rättvisa. Den bönen lyfter fram de marginaliserade och utmanar strukturer som binder oss alla.
Bön
Vi ber, Gud kom till oss och ge oss kraft att agera för fred och rättvisa
Vi ber för befrielse för alla förtryckta
Gud, vi ber om mod att konfrontera våldssystem som upprätthåller ojämlikhet
Vi ber om mänsklighet hos både förtryckare och förtryckta
Gud, vi ber om rättvis fred till hela vår värld. Amen.