Fredrik höll sin sexuella läggning i garderoben – tillsammans med sin gudstro

Fredrik Gällentoft växte upp i en icke-religiös miljö, men har ändå alltid varit säker på att han haft en gudstro.

– Till mammas förtret, får jag väl säga, skrattar han.

– Jag var nog lite lillgammal redan då, jag är 50 nu och jag har aldrig druckit alkohol, aldrig rökt, aldrig druckit kaffe, aldrig kommit hem för sent... Mamma tyckte ibland att jag skulle göra lite mer revolt, och när jag gjorde det gick jag och blev kyrklig! Det var inte alls kul tyckte hon. Hon hade nog hellre sett att jag tänjt på gränser lite mer.

Men Fredrik höll ändå sin gudstro i garderoben ganska länge – tillsammans med en annan djupt dold hemlighet.

– Jag var tonåring under 1980/90-talen, och jag minns så tydligt löpsedlarna med modedesignern Sighsten Herrgård där det stod "Bögpesten har kommit till Sverige". Jag funderade på hur man fick aids, många frikyrkor pratade om ett straff. Var det något som alla homosexuella hade i sig och det var bara en fråga om när det skulle bryta ut? Och bryter det ut, blir jag då påkommen? Men jag var ju fortfarande okysst!

Fredrik sökte sig till frikyrkorna i uppväxtens Blekinge och hoppades att Gud kunde förklara varför saker var som de var med hans homosexualitet, men han hittade bara en känsla av att det var något fel på honom.

– Jag var övertygad om att jag var mentalsjuk. Med facit i hand skulle jag ha hållit mig till Svenska kyrkan, de hade nog varit snällare.

Fredriks strävan efter att vara "normal" gjorde att han gifte sig två gånger och fick barn i båda äktenskapen. Men till slut kände han att han inte kunde leva ett så oärligt liv längre, så han kom ut runt sin 40-årsdag och separationen var ett faktum.

Synd kan översättas till att missa målet

– För mig var det en synd mot mig själv och dem jag gifte mig med att försöka leva i en heterosexuell relation. Men grundbetydelsen av Gamla testamentets ord för "synd" kommer från hebreiskan och betyder "att missa målet". Man har försökt nå målet men missat det, och där är vi alla i samma båt, vi missar målet ibland. Om man ser synd på det sättet, att man inte helt mäktade med, då kanske vi lättare skulle förstå Guds kärlek och kunna vara vänligare mot oss själva och älska oss själva mer.

I samma veva, 2014, sökte han sig tillbaka till kyrkan, men denna gång Svenska kyrkan, och han kom också ut för sin mamma, vars enda reaktion var "Jaha, vad trevligt. Du är ju bara du, och alla är som de är, det har jag alltid sagt."

– Hon hade svårare för "det där religiösa dravlet". Men jag kände att mitt kall till att verka i kyrkan växte gradvis, och 2021 sökte jag in till teologprogrammet för att bli präst. Jag har aldrig känt någon konflikt mellan min tro, Gud och min sexualitet, men så kanske det inte är för alla som sitter ensamma i en liten by. Därför är det så viktigt att vi i Svenska kyrkan fortsätter prata om såna här saker och vara en öppen varm famn för de många, som det redan är.

Fredrik släpper fram ännu ett smittande skratt:

– Jag brukar presentera mig som att jag är plattfotad, vänsterhänt och dyslektiker, och så är jag HBTQIA+ också!