Här får barnen prata om sin sorg - tillsammans med andra i samma situation

I Sjukhuskyrkan på södra sjukhusområdet, en stor vit byggnad som en gång i tiden var ett barnsjukhus, möts grupperna två timmar varannan vecka. Här kan de prata om sina upplevelser av sorg och saknad efter en förälder och/eller syskon.

Birgitta Westerlund Strelert visar runt i de olika rummen där grupperna fikar, samtalar eller skapar. I ett rum står en samling målarstafflier prydligt uppställda. I hörnet hänger också en boxningssäck för den som behöver få ur sig sina känslor på annat sätt.

–Vi delar in barnen i olika åldersgrupper. Beroende på ålder så har vi olika aktiviteter. Ibland skapar vi något, ibland samtalar vi. I samtalen har vi olika teman. Till exempel, ”Vad har blivit annorlunda hemma/ i skolan?” ”Var i kroppen sitter sorgen?”, förklarar hon.

Sjukhuskyrkan i Malmö har också sorgegrupper för föräldrar medan barnen är i ett annat rum.

–Det är bra att barn får prata om sorg utan att föräldern är med. Barn kan till exempel hålla tillbaka sin egen sorg eftersom barnet inte vill att mamma eller pappa ska bli ännu mer ledsna. I en sörjande familj tar familjemedlemmar ofta hänsyn till varandra, förklarar Birgitta Westerlund Strelert.

Om en förälder dött, bär den kvarvarande föräldern på en egen sorg och orkar kanske inte lyssna på sitt barn. Detta gör att de kanske känner skuld som ibland leder till att den kvarvarande föräldern kan bli överbeskyddande eller låter saker passera för att de tycker synd om sina barn.

–Reaktionerna hos barn i sorg är ibland svårtydda för vuxna. Det kan vara allt från överaktivitet till passivitet, koncentrationssvårigheter eller ingen reaktion alls, säger Birgitta Westerlund Strelert. Vanlig reaktion är också vrede och irritation vilket ofta kan resultera i att barn i sorg blir ovänner med både sina gamla vänner och sina lärare, men oftast går det ut över den egna familjen.

När det gått en tid, minst sex månader eller mer är barnen redo för att möta andra barn i sorg. Redan innan dess kan de gå i enskilda samtal hos någon på sjukhuskyrkan.

–Vissa föräldrar kan uttrycka tveksamhet över att låta barnet komma hit. ”Tänk om det river upp en massa, nu när det äntligen lugnat ner sig”. Men många barn behöver hjälp att prata och förstå sig på sina egna känslor. I skolan finns sällan det stöd som barnet kan behöva, säger Birgitta Westerlund Strelert.

Diakonen Nichlas Vinsander fyller i:

–Många berättar att lärare bara frågat en enda gång hur det går efter dödsfallet, sedan inget mer. Kompisarna agerar ungefär likadant eller så frågar de ingenting alls.

Alltför ofta undviker vi att benämna döden vid sitt rätta namn. Vi använder uttryck som ”gå bort” och ”somna in”. Det kan skapa förvirring hos yngre barn som inte förstår omskrivningarna. Birgitta berättar om ett barn som fått panik när den kvarvarande föräldern sade att den bara ”skulle gå bort till affären”.

–Barnet blev helt utom sig och trodde att pappan skulle ”gå bort” precis som mamman. Vi måste använda ord som död, göra det tydligt. Låt döden vara vad döden är.

Även med svåra saker som självmord, bör ärlighet råda, menar Birgitta Westerlund Strelert.  Att ljuga för barnet och säga att mamma dog av en hjärtinfarkt, kommer inte att hålla i längden.

–Man ska alltid säga sanningen, om än försiktigt och på barnets nivå. Ett litet barn behöver inte en massa detaljer om hur det hände. Men det är viktigt att barnet vet att människor i dess omgivning är ärliga och säger vad som hände, säger hon.

Samma sak gäller när någon insjuknar. Var tydlig och ärlig med att mamma eller pappa är svårt sjuk. Berätta vilken väg sjukdomen kan ta. Finns det ingen återvändo, låtsas då inte att det kommer att vända.

Att då få komma hit och ha en ventil för sorgen kan göra stor skillnad.

–Sorg som göms undan tar oftast längre tid att bearbeta, säger hon.

Barnen som kommer till samtalsgrupperna kommer från olika delar i södra Skåne, inte bara Malmö. Nichlas Vinsander och Birgitta Westerlund Strelert vill gärna nå ut till ännu fler då det tror att behovet är mycket större än de barn som kommer idag.

–Alla barn och unga som bär på en sorg är välkomna till oss. Det spelar egentligen ingen roll hur lång tid som gått, avslutar Nichlas Vinsander. Man kan komma hit oavsett om man är ateist eller tillhör en annan religion, här bearbetar vi sorgen, säger Birgitta Westerlund Strelert.

Text och bild: Bonnier news

FAKTA

Sjukhuskyrkan vid Skånes Universitetssjukhus i Malmö erbjuder stödgrupper för dig som har mist barn, förälder eller syskon. Grupperna är öppna för alla, oavsett tro eller livsåskådning. Birgitta Westerlund Strelert håller i grupperna tillsammans med diakonen Nichlas Vinsander samt två barnpsykologer Maria Stenkvist och Christina Thurell som ideella krafter. De arbetar alla fyra i ett team kring dessa familjer och i sjukhuskyrkan erbjuds också enskilda samtal för barn, ungdomar och vuxna.

Läs mer om vad Sjukhuskyrkan kan erbjuda