Möt kyrkans fyra profilyrken

För en besökare i gudstjänsten är det främst präst och kyrkomusiker syns och hörs. Men det finns många fler tjänster som bär upp kyrkans dagliga verksamhet. Alla är lika viktiga, menar Gunilla Hallonsten.

– För att kunna utföra kyrkans uppdrag som vi i Malmö formulerat till ”att verka för försonad mångfald” och visionen om ett enda bröd och en enda mänsklighet som står för rättvisa och fred. Det är vårt sätt att tolka hur vi ska vara kyrka i Malmö och då behöver vi människor som jobbar med gudstjänster och möter människor i olika skeden av livet.

Församlingspedagog är för många ett lite okänt yrke. Mikael Ynghed har arbetat som det i drygt tio år, nu sedan 2016 i Fosie församling. Men i början av yrkeslivet arbetade han med något helt annat: Som inköpare.

– Det startade med att jag arbetade ideellt i en församling med bland annat konfirmationsläger. Efter hand kände jag alltmer att jag ville arbeta med människor, inte bara räkna på budgetar och arbeta med inköp. Dessutom fick jag fin hjälp av en kollega inom kyrkan och som pushade mig att ta den här banan i livet.

Vad gör du i ditt jobb?

– Jag har hand om det pedagogiska i församlingen tillsammans med mina kollegor, framför allt jobbar vi mot barn och ungdomar. Mycket av jobbet handlar om konfirmander och ungdomsgrupper. Sedan är min tjänst lite annorlunda mot andra pedagogers för 40 procent av min tjänst är nätverk mot civilsamhället, mot kommunen och utåtriktad närvaro där människor rör sig.

Vad är det roligaste i ditt arbete?

– Det är att få se ungdomar växa. Att få se dem växa genom olika situationer som de tar sig an i skolan och livet. Vi har även en unga vuxen-grupp, som man kan vara med i tills man fyller 30. Där gör man allt möjligt fast man pratar mer om deras livssituation, många är studenter eller på sina första jobb. Vi diskuterar mycket livsfrågor eller har någon aktivitet.

Ida Gynning, vigdes till diakon i september förra året och arbetar i Tygelsjö kyrka i Limhamns församling. Även hon tog en annan bana först, som socialsekreterare innan hon blev diakoniassistent och därefter diakon.

Vad gör du i ditt dagliga jobb?

– Diakonin är kyrkans omsorg om människorna och skapelsen, det är kärlekens tjänst. Jag som diakon har många olika arbetsuppgifter, allt från att hjälpa behövande med myndighetskontakter, om någon har problem med sin ekonomi, ett missbruk eller behöver stöd i sin föräldraroll.

– Jag hjälper till att kontakta socialtjänst, med fondansökningar och liknande. Det kan också var att hjälpa till med soppluncher, hålla enskilda samtal i själavård. Alla uppgifterna ingår i kyrkans omsorg av församlingen och skapelsen. Det här är ett yrke jag kommer att ha hela livet.

Vad är roligast med ditt arbete?

– Att det är så varierat. Ibland sitter jag med djupa svåra samtal, eller med familjer som har det svårt. Jag kan hålla lunchandakt på äldreboendet över sju sorters kakor. Jag vet nästan aldrig vad som kommer att hända just den här dagen. Förra veckan hade jag flera enskilda samtal inbokade, men alla avbokades. Då hade jag en hel eftermiddag där jag kunde planera en utflykt vi ska göra i augusti.

Maya Salmon är präst i S:t Petri kyrka men har jobbat i flera församlingar i Malmö.

Varför blev du präst?

– Jag har haft en gudstro hela mitt liv och började läsa teologi när jag var 33 år. Efter gruppraktik i en församling fick jag ett ja till att bli präst av dåvarande biskop i Lunds stift KG Hammar. Jag har hela tiden arbetat i Malmö, min första tjänst som pastorsadjunkt var i S:t Andreas kyrka. Därefter blev det S:t Mikaels kyrka i Lindeborg, och därefter Husie och Södra Sallerups kyrkor och nu S:t Petri kyrka sedan 2020.

Vad gör du i ditt dagliga arbete?

– I alla Malmös kyrkor gör vi samma saker men med olika förutsättningar. Det är fantastiskt att man får ta del av så många liv och få se så många delar av Malmö där alla är unika på sitt sätt. I centrum står ju gudstjänsten, i högmässans pampiga form som vi har här, med procession in och ofta med en stor kör där vi sjunger, ber och firar nattvard tillsammans.

– Jag möter föräldrar och barn på ”Liten och stor” och sjunger både om krokodiler och ”Gud som haver barnen kär”, det finns en enorm bredd i arbetet.

Vad är det roligaste med din tjänst?

– Det är glädjen i det vi gör. Det kan vara tungt ibland också, att hålla begravningar och träffa människor som mår väldigt dåligt. Det fina är att folk känner förtroende för oss. Att vi kan hjälpa den mänskliga nöden med samtal.

Vi visar att människan är man sedd och att vi bryr oss. Skolor kommer på visningar, vi planerar och sätter upp jul- och påskspel som vi visar för skolorna. Bredden är fantastisk.

Peter Ernberg är kantor och arbetar i Fosie församling/Heliga Trefadighetskyrkan.

Varför blev du kantor?

– Min ingång i kyrkan var att jag började spela piano och orgel för kantorn och fick möjlighet att sjunga i olika körer inom kyrkan. Jag visste inte då att jag skulle bli kyrkomusiker, jag tänkte jag kunde bli konsertpianist eller kanske sångare. Men så började jag även läsa till präst men efter ett tag blev jag tveksam. ”Var det rätt för mig?”.

– På den tiden kunde man ta en snabbare kantorsexamen på sommaren, så jag hoppade av präststudierna och började en kantorsutbildning. Jag arbetade sedan som kantor men också som musiklärare, jag hade sedan tidigare en utbildning från Musikhögskolan. Jag är även utbildad ämneslärare i svenska och religion.

– I början av 2000-talet hoppade jag på en chefskurs inom Malmö stad och arbetade i femton år som rektor och biträdande rektor på en skola i Malmö, tills jag inte tyckte det var skoj längre. Då sökte jag mig åter till kyrkan. Här stannar jag nog tills jag blir pensionär. I Heliga Trefaldighet är vi två kyrkomusiker. Det betyder enormt mycket att ha en själsfrände som kan putta på en, och utmana en.

Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?

– Alla kyrkomusiker håller i körer och alla medverkar i gudstjänster. Men det är en stor frihet, man har möjligheter att göra saker, dels med andra musiker, dels med andra i arbetslaget, beroende på vad alla har för förutsättningar och kompetenser. Till exempel arbetar vi nu med gamingkonfirmander.

– Jag spelade in olika videos till dem, sen fick de rösta på vilka de gillade bäst. Det var spelmusik, musik från mangafilmer ett klassiskt stycke, ett som jag skrivit själv och en låt av Coldplay. Musik som vi kommer att använda under själva konfirmationen.

En rolig arbetsdag, hur ser den ut?

– I torsdags var en sådan dag, då hade vi barnverksamhet i kyrkan. Det var jag och vår nya församlingspedagog, vi har också en ny barn- och ungdomspräst. Båda två är jätteduktiga på att sjunga. I torsdags hade vi en barnkonsert, men vi var lite osäkra på om det skulle komma någon. Men det kom en hel förskola och det blev vi jätteglada för.

Gunilla Hallonsten är både kyrkoherde och kontraktsprost i Malmö sedan 2021.

Varför valde du att utbilda dig till präst?

– Jag har alltid velat bli präst, ända sedan jag var 14-15 år. Men jag växte upp i ett sammanhang som inte alls var troende och jag kände heller ingen som var det. Därför sökte jag mig till barnkören där jag bodde i Västergötland. Vi sjöng i gudstjänsten varannan vecka. Så det var så det startade, att jag sökte mig själv till kyrkan. Sången och musiken blev ingången och sedan utbildade jag mig till kyrkomusiker. Där och då kom jag på att ”det är ju präst jag ska vara”. Jag har även disputerat inom religionssociologi och har läst både sociologi och genusvetenskap i Lund. Jag var 24 år när jag började läsa teologi.

Vad är det roligaste i ditt arbete?

– Hela sammanhanget av Malmö är helt fantastiskt. Att arbeta i samverkan när vi möter människor och få samverkan i staden att fungera på bästa vis för fred och rättvisa.

Vad innebär det att vara prost?

– Det innebär bland annat att jag har ett uppdrag från biskop och stiftet, och det handlar om två större saker, främjande och tillsyn. Detta med främjande innebär till exempel att jag samlar alla profilyrkena till ett konvent en gång per termin, nu i veckan efter påsk. Vi jobbar med livsfrågor utifrån teologin och med starkt fokus på mänsklig värdighet, fördjupningsarbete och utvecklingssatsningar om att arbeta med kyrkans roll i samhällslivet.

Men det råder just nu en brist på både präster och kyrkomusiker inom Svenska kyrkan, säger Gunilla Hallonsten.

– Inom några år kommer efterfrågan vara större än tillgången på präster och kyrkomusiker. Vi har varit förskonade i Malmö hittills vilket jag är mycket glad över, men samtidigt är det jätteviktigt att vi visar vad vi gör och att det är ett meningsfullt, roligt och viktigt arbete att få finnas med människor i deras olika livsskeenden.

Text: Sarah Nylund

På Lunds stifts webbplats kan du läsa mer om hur det är att arbeta i Svenska kyrkan