Det symboliska våld som gestaltas i bokbål och skändningar av heliga skrifter gör många människor förkrossade. Vi ser på detta med stort allvar oavsett mot vilka religioner handlingarna riktas. Avsikten att hota, skrämma, tysta och skapa splittring mellan människor gör handlingarna ytterst allvarliga. Det är tragiskt när böcker – som är symbolen för lärande, bildning och utveckling – bränns i yttrandefrihetens namn. Det är smärtsamt när människor gör ner varandra och skändar det som hålls heligt.
Religiösa urkunder har central betydelse för samhällens, kulturers och enskilda människors identitet. Historien har visat vilka farliga vägar det innebär att försöka begränsa tankar och åsikter genom att bränna och skända. En handling som är tillåten enligt lag behöver inte alltid vara moraliskt eller etiskt försvarbar. Vi välkomnar en utredning och en rättslig prövning kring om dessa handlingar faller under hatbrottslagstiftningen.
Självklart står vi upp för och försvarar yttrandefriheten och religionsfriheten samtidigt som vi vädjar till en etisk reflektion kring hur vi människor behandlar varandra. Det är lagligt att yttra sig fritt, att ta avstånd från, att kritisera, skämta, häckla och driva med det som andra håller för heligt. Möjligheten till den fria tolkningen, till debattens och dialogens kraft där varje person får föra fram sin mening är en grundbult i ett samhällsbygge. Yttrandefriheten är ovärderlig och nödvändig i en öppen demokrati.
Likaså behövs normkritik och maktanalys i kampen för alla människors lika värde och för allas möjlighet att leva som fria människor, att få utöva sin tro och att få älska den man vill. Vi behöver ett samhälle som genomsyras av respekt och kärleksfullhet, vilket inte enbart kan skapas genom lagboken. Vi tror inte att hädelselagar eller dylikt är en väg framåt, men vi vill gärna se mer av gemensamt etiskt reflekterande.
Hur kan förståelsen av skillnaden mellan åsikt och handling fördjupas i vårt samhälle? Hur gestaltas aktivismens handlingar med grundläggande respekt? När böcker bränns görs något utöver att uttrycka en åsikt – då gestaltas ett tystande och ett utraderande. Det symboliska våldet i handlingen kan skada precis som fysiska attacker och vad gör det med samhällsbygget och med människosynen och de demokratiska värden vi ständigt behöver slå vakt om och upprätthålla?
Vi behöver gemensamt agera för en kärleksfull människosyn när kränkningar och symboliska våldshandlingar riktas mot människor i vårt samhälle och vi behöver stå emot när enskilda individer eller minoriteter i samhället drabbas.
Gunilla Hallonsten, kyrkoherde
Svenska kyrkan Malmö