Alen Delic är sjukhusimam i Malmö och arbetar med att koordinera muslimsk andlig vård. Förutom själavård och samtalsstöd för patienter, är uppdraget att informera och utbilda sjukhuspersonal om de olika kulturer, traditioner och språk som muslimer i Sverige representerar och om vad som kan vara viktigt att ha kännedom om i mötet med muslimska patienter.
Han är bosnier, flydde från Balkan under kriget och flyttade till Malmö 2008.
Vårt samtal om muslimska begravningsseder har fått en dryg timme i hans ganska fulltecknade kalender. Nästa uppgift för honom denna dag är att förrätta en begravning, men innan dess ska den avlidne tvättas och svepas.
– En kvinna tvättas och sveps av kvinnor, en man av män, säger Alen Delic.
Svepningen är i vitt tyg, utan fickor och helst utan sömmar. Islam förespråkar enkelhet och frånvaron av fickor symboliserar att ingenting från jordelivet kan tas med till livet efter detta.
Enligt muslimsk sed ska begravningen ske så snart som möjligt, helst inom ett dygn efter dödsfallet.
– Det finns fyra saker som inte ska dröja – att visa gästfrihet, att uttrycka ånger, ingå giftermål och begrava en avliden. Var den döde en god människa, då ska han få träffa Gud så snart som möjligt. Var det en ond människa – då vill vi bli av med honom så snart som möjligt…
Begravningsceremonin kan äga rum vid moskén eller på begravningsplatsen. En imam leder begravningsgudstjänsten – han läser en bön, håller en kort predikan och ger de närvarande tillfälle att ta farväl och förlåta.
– Vi lägger stor vikt vid relationer mellan människor, säger Alen Delic.
För muslimer är kremering uteslutet – ”av jord är du kommen, jord ska du åter bli” är ett centralt begrepp även i denna religion. Alla gravar ligger i samma väderstreck, den döde ska ligga på sin högra sida och med sitt ansikte vänt mot Mecka.
Enligt seden ska den döde begravas utan kista, också det för att betona enkelheten. Det är respektive länsstyrelse som avgör om så kan ske, och det ser lite olika ut över landet.
Till sist är det de som närvarat vid begravningen som hjälps åt att hölja graven.
– Det blir ett tillfälle att reflektera över döden.
– Den tuffaste tiden för familjen är mellan dödsfallet och begravningen. Då får de hjälp med mat och annat praktiskt för att få vara i sorg. Efter begravningen är det ofta en bjudning av något slag.
På muslimska gravar syns ibland gröna, svagt rombformade markörer. De är i trä, och står där tillfälligt tills stenen är på plats. Bosnisk tradition är vita, höga stenar, i andra traditioner kan det vara en enkel sten, eller stenar med bilder och utsmyckning.
Anhöriga brukar besöka graven i samband med Eid-al-fitr, slutet på fastemånaden ramadan, vid offerhelgen Eid el-Adha som avslutar tiden för pilgrimsfärd till Mecka, och vid årsdagen av dödsfallet.
Vi tror på ett liv efter detta och att alla får stå till svars för sina gärningar inför Gud.
Alen Delic
Men, konstaterar Alen Delic, vi lever i ett sekulariserat samhälle och precis som bland svenskarna är det en minoritet bland muslimerna som utövar sin tro.
I sitt arbete möter han människor med missbruksproblem, människor som lider av psykisk ohälsa, människor som är vilsna i tillvaron. Och han är övertygad om att det behövs fler tidiga insatser, och mer samarbete mellan olika aktörer i samhället.
– Det är så viktigt med dialog och information, säger han.
Text: Mona Davidsson
