På förvaltningens sjutton kyrkogårdar finns cirka 3 300 gravar som har bedömts värda att bevara när de återlämnats eller återtagits. De har ingen särskild skyltning, utöver den lilla röda brickan som många gravar har.
Men i de digitala systemen har de en markering, och förklaring varför.
– Vi har en sextonpunkterslista med kriterier, förklarar Marie Helm. Till exempel bevaras alltid gravstenar från 1939 och tidigare. Det kan också vara en gravsten med ett tidstypiskt hantverk, speciella symboler eller dekor.
Hon nämner också vissa material, som kalksten eller diabas, där det sistnämnda är vanligt bland annat på Västra Klagstorps kyrkogård. Valet av sten hör ofta ihop med åldern på kyrkogården – diabas var tidstypisk 1890-1910, kalksten från cirka 1820- till 1860-tal.
Ibland kan själva stenen vara ganska intetsägande, men personen som är begravd desto mer intressant.
– Också vissa områden har klassats som bevarandevärda. Till exempel ett sjuttiotalsområde och då hålls hela området intakt. I vissa fall är det växterna som har ett kulturhistoriskt värde, till exempel ormbunkar på Gamla kyrkogården.
Marie Helm betonar att det är kyrkogårdsförvaltningen som gör en bedömning om vilka gravar och miljöer som är värda att bevara utifrån uppdraget mot begravningslag och med stöd av kulturmiljölagen. Senare ska bedömningen bekräftas av en extern antikvarisk kompetens och det är här vårdplanerna kommer in. Mer om detta, och så kallad k- och q-märkning, finns i faktarutan här intill.
– Det finns alltså ingen garanti för att en viss gravsten eller viss miljö ska bevaras för evigt. Bevarandet kan behöva vägas mot behovet av ny mark för gravsättningar, till exempel.
Även många gravar som fortfarande är upplåtna har noterats som potentiellt bevarandevärda.
– Vi måste ju bevara även vår egen tidsepok, säger Marie. Hur såg det ut när vi levde i början av 2000-talet? Det måste kommande generationer kunna se.
Text: Mona Davidsson
Fotnot: ”Stenverkstaden ger minnena nytt liv”, en av filmerna på temat ”Livet, nära döden”, visar glimtar av hur arbetet går till.