På tisdagen den 10 maj gjorde kyrkogårdsförvaltningens personal så kallad återtagandesyn på samtliga kyrkogårdar.
Och det var uppenbart att många gravar inte haft någon som rensat ogräs eller över huvud taget skött om dem, sedan de fick gult kort hösten 2020.
– Vi väljer ändå hellre att fria än att fälla, säger kyrkogårdsmästare Anna Jeppsson.
Tillsammans med ett par kolleger synade hon 49 gravplatser på Östra kyrkogården som inte klarade vanvårdssynen hösten 2020.
– Det var ovanligt få det året, det är oftast många fler, säger arbetsledaren Claes Östberg.
Under några förmiddagstimmar granskades alla 49. Elva av dem fick klartecken, medan 38 fick den röda skylten som signalerar återtagen gravplats.
På Östra kyrkogården är vissa kvarter klassade som särskilt bevarandevärda. Kvarter 11, ett av dem som besöks i dag, är ett sådant. Det har fortfarande det ursprungliga utseende som arkitekten Sigurd Lewerentz ritade. Raderna av gravar, med liggande gravstenar, omges av gräsytor och låg växtlighet.
Här finns också ett antal gravstenar som med stor sannolikhet kommer att anses bevarandevärda och så småningom ges extra omsorg.
– Det kan då bli ett uppdrag för stenverkstaden, säger kyrkogårdstekniker Marie Helm.
Hon sköter bland annat den formella delen runt återtagandet.
– Det som händer nu är att vi skickar brev med delgivningskvitto till de gravrättsinnehavare där gravplatsen inte klarat återtagandesynen. De informeras om att gravrätten är förverkad, att den återgått till förvaltningen. Vill de ha tillbaka den, får de ansöka om det.
Rent konkret sker inget arbete med gravplatsen förrän efter årsskiftet. Då går en arbetsorder ut till personalen, med uppdrag att få platsen i fint skick. Då förses den också med en smal, röd plastbricka som signalerar att denna plats är förvaltningens ansvar.
Men de gravplatser som fick godkänt och inte längre har gult kort, vad händer med dem?
– Vid vanvårdssynen i höst kontrolleras de precis som alla andra och bedöms på samma sätt. Och kan få ett gult kort igen om de inte sköts, säger Anna Jeppsson.
Text: Mona Davidsson
