Om döden, begravningen och tron
En sak är helt säker: vi ska alla dö. Och troligen kommer de flesta av oss att begravas på något sätt. Men varför begravs judarna i en kista som är helt fri från metall, som har träplugg i stället för vanlig spik? Varför ska en muslim svepas i vitt tyg, helst utan fickor eller sömmar? Och varför är det inte lika bråttom med begravningen för en kristen? Möt rabbinen Shneur Kesselman, prästen Mia Hjertquist och imamen Alen Delic som beskriver och förklarar olika seder och dess bakgrund.
Efter begravningen får själen ro
Inför döden är vi alla lika. Rik eller fattig är oväsentligt – som jude begravs du klädd i vitt, liggande i en enkel träkista. Lika enkel och avskalad är begravningsceremonin. – En judisk begravning handlar om själen, om tron på att den lever vidare och återvänder till Gud, säger Shneur Kesselman, rabbin i Malmö.
”Vi sörjer, hyllar och tackar”
En begravning i Svenska kyrkan är främst en ceremoni för de anhöriga. – Där får de lov att sörja men också hylla det liv de haft tillsammans med den avlidne och tacka för det som varit. Det säger Mia Hjertquist, präst i Limhamns församling.
Enkelhet, farväl och förlåtelse
För muslimerna är döden en prövning, och en start på något annat än jordelivet. – Vi tror på ett liv efter detta och att alla kommer att få stå till svars för sina gärningar inför Gud, säger imamen Alen Delic.