Människa res dig, jag vill tala med dig. Så säger Gud en dag till profeten Hesekiel. Det är ord och inga visor, det är inget litet försiktigt ”Snälla skulle du vilja ställa dig upp för jag behöver snacka med dig”. Res dig är en uppmaning som rungar Bibeln igenom.
När Jesus möter Petrus säger han Följ mig! Förmodligen också det ganska bestämt. Det handlar inte om att Petrus ska sätta sig i skuggan, dricka kaffe och äta smörgåstårta med Jesus en eftermiddag, utan det framgår att det är ett livslångt åtagande.
Ibland är Guds tilltal tydligt. Vi som är här idag kanske känner, eller anar att vi har fått en kallelse, Inte lika starkt och tydligt som när Gud sade Människa res dig, men ändå, någon har viskat till oss: Kom Du har en uppgift. Någon vill oss något, vi är behövda.
Vad är det för uppdrag? Det verkar när han talar med profeten Hesekiel, med Paulus och med Petrus som att vi ska hålla styr på varandra. Ta hand om varandra så att vi inte ställer till med alltför mycket elände. Att vara Guds förlängda armar på jorden. Och det finns en del att jobba med.
Det är något speciellt med den här församlingen. Här finns en omsorg, en vänlighet, en diakonal ryggrad och jag är så tacksam över att ha fått tjäna här, just här där så många olikheter får mötas.
Tacksam över alla samarbeten med arbetskamraterna, med volontärerna, med församlingsborna, med kolleger i grannförsamlingarna, Kafé i gemenskap, med poliserna, skolan, äldreomsorgen, för att inte tala om alla enskilda.
Alla kan inte jobba som profeter, apostlar präster eller diakoner, men alla kan vi bry oss om varandra. Det är det som är uppdraget. Vi kan välja att vilja varandra väl, och vi kan vidga våra hjärtan till att omfatta också dem som av olika skäl inte förmår att resa sig längre. Det är ett val vi behöver göra varje dag. För jag vet också att goda relationer är en färskvara, vi behöver påminna oss om det varje dag, om det ömtåliga som bor i varje relation.
Rör oss varsamt när ni rör oss, vi är stjärndamm, lerhalm, varsamt, vi är papperspärlor, ta det varsamt med oss. (Poppoet Torbjörn Hedberg)
Om vi bara lyckas någorlunda är vi en bra bit på väg, då kan vi vara stolta över vår plats i skapelsen.
Så när Gud säger Människa res dig, kanske han också menar Räta på dig, visst du har skavanker, du gör inte alltid det du borde, jag vet det, men sträck på dig, du är mitt älskade barn, bär ditt huvud högt.
Tack!
Diakon Anna Karin Strand Nilsson,
som nu går i pension
250209