Hillevi Uddenfeldt | November

______________________________________________

Här nedan hittar du tidigare tankar av Hillevi, sedan april 2020.

Sept 2024

Genklang
I Frankrike har man funnit grottor med väggmålningar som är ca. 40.000 år gamla.
Där sträcker människor sina tunna armar upp mot himmelen och forskare menar att det troligen är avbildningar av en religiös ritual. Vidare genom historien finner man gravplatser, altare och andligt laddade ting, som arkeologiska fornlämningar, över hela världen. Omsorgsfullt och mödosamt har de placerats där, som en förhoppning om att någonting tar vid där vi upphör. 

Alla som har levt nära ett litet barn vet att andligheten är stor även där. Det som innebär att allt är möjligt i varje ögonblick, att världen ännu inte är kartlagd och definierad, att fantasin och föreställningsförmågan gränslöst häver sig ut i verkligheten. 

Det finns undersökningar som visar att 98% av alla i Sverige svarar ja på frågan om de tror på N-Å-T. 

Så visst är det väl ändå så att vi människor också är andliga varelser, med förmågan att hoppas, tro och älska bortom förnuftet och det gripbara. Vår andlighet kan ta sig olika vägar, tron kan formuleras på lika många sätt som det finns människor på jorden. Idag talar allt fler om vikten av ta till vara på 
vår andlighet, att den, liksom mycket annat, behöver få hitta sina rum, 
utforskas och bejakas.

Kyrkan är en plats där detta i bästa fall kan ske. I skrivande stund sitter jag så att jag hör kyrkklockornas lite dämpade klang och bara det är en påminnelse om att det finns någonting djupt i mig som kan väckas till liv och förundras.

I församlingen startar vi nu upp terminens många verksamheter. Här kommer vi att fira olika gudstjänster, lyssna, samtala. Vi kommer att dela ut mat och ekonomiska medel till de som behöver. Vi kommer att sjunga och be och samla hundratals barn och unga varje vecka. Här kan man få leva sitt liv och upptäcka sin andlighet på olika sätt. Så fortsätter vi att närma oss och utforska vår oerhörda tillvaro, så som människan har gjort i alla tider. Så när kyrkklockorna klämtar - titta förbi, kyrkan är din. 

Juni 2024

Vi är med 34 ungdomar från församlingens ungdomsgrupp i Taize. Vi mottogs lite kärvt; hällregn, väntetider, trötta efter nattens bussresa. 
Men på tredje dagen fick vi landa. Solen kom. Dagarna mejslade ut sig. Gudstjänster tre gånger om dagen, enkla måltider, sovsalar med våningssängar. Samtidigt; gemenskap, äventyr, relationer, andlig fördjupning. Vi har det underbart!

Hemma i församlingen lever sommarlivet sitt stilla mak. Det förbereds för sommarkafé, konserter, gudstjänster, guidade turer och öppen kyrka. Vi finns här även under sommaren i ett lite slumrande semesterstockholm. Hoppas att vi ses när du har vägarna förbi.

Snart ringer klockorna in till aftonbön i Taize och vi går in i den behagligt svala kyrkan för att sjunga, be och ta emot vad som sker inom oss. Jag vill tacka för växande och fördjupning, för terminernas brus och sommarens ljuvliga särskildhet.

Ha en fin sommar, tills vi möts igen.

Hillevi Uddenfeldt

------

Maj 2024

”Det är för oss solen går upp”

”Allt som var dött väcks till liv, det kan också vi.” Söndagens kör är ett gäng konfirmandkillar. De sjunger de välkända fraserna med en blandning av läktarvrålets ansats och en änglakörs. Framför allt gör de det med ett stort allvar och ingen av de 842 som har samlats i kyrkan till deras konfirmationsgudstjänst är oberörd.   
I påskens efterföljd och i vårtid kan man få tänka på död som kommer ur liv. På tillfällen då man själv har fått vara med om det.

Jag har en sån historia som jag bär som en liten skatt. Min morfar var läkare, född 1920 och påverkad av den tidens vetenskapsvurm och religionskritik. Han gick ur ”statskyrkan” som ett viktigt ställningstagande. Min morfars synsätt levde vidare i min familj och jag växte upp i en miljö präglad av kyrklig skepticism (kritiken hade sin plats och i efterhand kan man se det som en del av den progression som kyrkan sedan utforskade, men det är en annan historia). Min tro blev därför en hemlighet, en längtan som jag bar inom mig, ett utforskande som var mitt egna. I någon mån förknippat med identitet och kamp.

När jag sedan valde att bli präst var det förstås en märklighet för min närmsta omgivning. Ett tonårsuppror? En provokation? Hur skulle detta förstås? Försiktigt förde jag och min morfar våra samtal, jag ville så gärna få hans erkännande. Men det var trevande, svårt. Han hade Bach och musiken, det var där han hänfördes, drabbades, men kyrkan var bara en auktoritär, i värsta fall obildad skara av människor som behövde snabba svar på livets svåra, komplexa frågor. Vi pratade om fysik och tillvarons mystik, om vetenskap och musik. Eller han pratade väl mest, jag lyssnade. Jag ville så gärna att han skulle få en aning av det jag anade. Jag önskade så att han skulle se att livet är vetenskap och det vi kan se, men också allt det bortom.

Så dog min morfar. Vårt samtal var inte klart. Men så kan det vara. Hans begravning var en borgerlig sådan, i ett av Skogskyrkogårdens kapell. Efter den stod vi samlade i små grupper och småpratade, lite dämpat, så som man ofta gör. Då såg jag en man bana väg genom hopen där jag stod, han måste varit jämnårig med min morfar, alltså närmre hundra, men med pigga, vakna ögon, för plötsligt stod han framför mig och plirade. ”Är du barnbarnet som är präst?” frågade han. ”Ja, det är jag.” ”Du ska veta att din morfar var stolt över dig.”

Det var ett ögonblick som betydde ofantligt mycket för mig. Det var ett ögonblick då liv fanns bortom död. Någon slags försoning då jag inte längre trodde att det var möjligt.

”Det är för oss solen går upp” konfirmanderna fortsätter att sjunga och jag känner mig så oändligt tacksam över att få vara en del av detta mirakel som är livet.

Hillevi Uddenfeldt   

-------

April 2024

Vårhälsning

Jag står och gräddar pannkakor till ett gäng barn, matoset tätnar, jag har ännu inte fått till en enda på ett ordentligt och helt sätt, pannan och smöret har inte hittat hem i varandra. Stekspadar, borttappade fotbollsskor, en skärm utan batteri, en telefon som burrar.  

Mitt i tisdagsstöket får jag en fråga från ett av mina barn: är Gud här nu? Jag stannar upp och tittar på honom, hans blick är stadigt uppriktig och jag tänker att han förstås förtjänar ett omsorgsfullt svar. Så jag saktar in i mina rörelser, glömmer pannkaksperfektionen för ett tag, då han låter evigheten bryta in genom en fråga, i vårt kök.  

För visst är tillvaron fylld av mycket som är greppbart. Det är samordning och skolplattform, veckobrev och praktiska göromål. I perioder av livet kan det sluka all vaken tid. Men om livet aldrig rör sig bort från det så blir det precis så platt och fyrkantigt och begränsat som vi gör det till.

I veckan som gick var författaren Helena Granström och pratade i Maria Magdalena kyrka. Hon pratade om det bortom det begripbara. Hon pratade om omöjliga begrepp som själ och helighet, ord som inte går ihop och just därför är nödvändiga delar då de pekar på någonting djupare och mer komplext i vår verklighet.

Jag tänker på vårens förvandling, på knoppar som bryter fram. Jag tänker på kärlekens vindlande, oväntade vägar och på barnets fråga i köksstöket. Jag tänker på kyrkans uppdrag att förvalta och utforska det oändliga, det motsägelsefulla, meningsfrågorna och aningarnas trakter. Låt oss ta oss an det lika uppriktigt och öppet som barnets fråga ställs i vardagens stök.

Vad svarade jag honom på frågan om Gud är här? Jag sa att jag hoppas det, jag tror det, även om jag inte alltid känner att det är så. Då kan det bli lite ensamt och tomt, men i den ensamheten väcks också en längtan. Om jag följer den längtan får jag ibland upptäcka att Gud är här eller andra oväntade, spännande saker, för att jag ger mig ut på okänd mark. Jag såg på honom att han förstod vad jag menade.

Välkomna till församlingens olika verksamheter och sammanhang under våren så delar vi detta stora som är livet tillsammans. Här finns mötesplatser och konserter, kyrkans vackra rum, gudstjänster och musik i vårkväll.

Hillevi Uddenfeldt   

-------

Jan 2024

En stilla rörelse?

Nyligen avslutade jag Agneta Pleijels triologi som kröns med titeln 'Sniglar och Snö'. Som en, av flera rörelser genom boken, följer jag den som handlar om hennes längtan. Längtan till arbete, barn, relationer, kärlek, andlighet och kreativitet. Där flätas hennes berättelse samman med min och med det sammanhang som kan vara kyrkans. 
En bild av församlingen kan vara att det inte är en samling av de som funnit, utan av de som vill närma sig sin längtan. Ibland kan det innersta rummet, där vår längtan bor, vara svårt att närma sig, att ens känna eller begripa. Någon skrev att det är ett absolut personligt och heligt inre rum där det pågår ett tyst, känslomässigt utbyte med inifrån kommande skapelser, där det pågår ett lustfyllt mentalt mummel (SvD 29/12). Och jag känner igen den beskrivningen i mitt inre, som den plats där min andlighet föddes som barn. Ett sådant rum kräver varsamhet och kärlek,annars kan det inte öppnas, låta sig närmas. 

Livet kan emellanåt kännas både kantigt och svårt, tillknäppt och avstannat. I vår till synes materialistiska och hektiska tillvaro finns kanske inte utrymme till varsamhet och kärlek och då förblir dörren stängd till det där försiktiga mumlet av annorlundahet som pågår i vårt inre. Säkert är vi många som är rädda för att ta oss genom livet och ge upp de inre värdena och världarna, som vi anar har betydelse. 

Jesus har sagt att ingen kan säga här är det eller där är det, nej Guds rike finns inom er. Jag längtar efter en vår där jag får utforska vad det kan innebära. Då jag emellanåt får slå mig ner i ett vackert rum, vars höga valv vetter mot evigheten, vars fönster växlar i en prisma lika mångsidig som verkligheten. Här kan jag tända ett ljus, lyssna till musik eller lekfullt gestalta livet med det gudomliga som mottagare. På så sätt sällar jag mig till en del av en samling som vill närma sig sin längtan. 

Välkommen du också!    

Hillevi Uddenfeldt   

Not. Denna text publiceras även i Mitt i Södermalm, 27 jan 2024

------------

Okt 2023

Att vara människa!

I min dagstidning kunde man nyligen ta del av knep för att bli omtyckt. Enligt den legitimerade psykologen skulle det gå till på följande sätt: Utgå från att andra uppskattar dig. Le. Titta andra i ögonen. Ge förtroenden. Var inte snål. Rubriken var ungefär; hur du blir ditt bästa jag. 
Jag vet inte hur det är med er, men jag blir stressad. Och en liten försiktig röst i mig säger att något är felställt. Det är någonting med de snabba lösningarnas metodik. Och ansatsen att fixa till. Det rimmar inte särskilt väl med min erfarenhet av vad det är att vara människa. Eller med de berättelser som jag lever nära i en kyrklig kontext.    

Jesus gestaltas i Markusevangeliet som en tämligen utsatt person, han hittar inte med enkelhet hem, istället är han utlämnad till sitt öde och sin ensamhet. Han rör sig utan självsäkerhet i trakterna runt Genesarets sjö och drar sig ofta tillbaka. Han vet aldrig hur han ska tas emot av de som han möter.

Jesus gråt omskrivs mer än hans leende i evangelierna. Faktum är att leende saknar referenser i Bibeln. Skratt däremot hittar vi på tre ställen, vid två av dessa är det folkmassor som hånfullt skrattar ÅT Jesus. Inte med. Det tredje är i Lukas saligprisningar; saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta.

Jesus saknade vad andra äger i överflöd. Hade just inget av världens rikedomar.

Jag vill tro att nåden med att vara människa är ’trots allt’. Inte ’för att’.

Jag vill tro att vi alla är kallade till att ta emot den som är likt Jesus. Det är ju det vackra med mänskligheten, att vi tar hand om den som inte har tillägnat sig tips och trix, den som saknar vad vi har, den som behöver.

En vän gav mig nyligen ett citat, ett sådant som man anar innehåller någonting centralt men samtidigt inte riktigt begriper. ”Att älska är att ge det man inte har”. Det väcker också en försiktig röst i mig men av ett annat slag. Något som rör sig, som tar mig vidare, får mig att gå ett steg till och i det vill jag leva.

Vi lever i en tid av olika röster och idéer, riktningar som spretar åt olika håll. Det kan vara svårt att orientera sig, att urskilja och att leva. Med det blir vi inte klara, inom oss öppnar sig ”valv bortom valv oändligt och det är som det skall”.

Under hösten för vi det samtalet i församlingarna på Södermalm, vad är det att vara människa? Att leva med livets stora frågor? Att vara vilsen och att hitta hem, om vartannat? Välkommen att vara med.   

Hillevi Uddenfeldt   

Sept 2023

Tro och liv

Det var en liten notis i tidningen om vithajar. Vithajar är fascinerande och skräckinjagande, nog är det därför som människan länge har forskat på havets väldiga rovdjur. Ni vet, de små uttryckslösa ögonen, nosen, gälarna, kraften, den ensamlevande. 
I den här lilla notisen fick jag förstå att de hade valt ut 60 vithajar att sätta sändarepå för att kunna följa deras färd över världshaven. Då inträffar det oerhörda!  
Två av vithajarna, har FÄRDATS TILLSAMMANS över 600 mil och inte lämnatvarandras sida. För forskarna innebär detta nya rön. Allt vi trott oss veta om vithajar behöver revideras, kan de knyta an? Känna samhörighet? Leva tillsammans? 
I somras fick jag frågan av en ung, nyfiken tjej, under en eftermiddagsfika med släkten: om allt du tror visar sig vara en bluff, om du har haft fel, vad händer med din tro då? Det är en fråga som jag får med jämna mellanrum. Jag svarade ungefär att: min tro inte bygger på sanningar, utan mer på tillvarons ovisshet. Att min tro är en obegriplighet vi inte ska begripa, en lovsång till det omöjliga, en förtvivlad och vild förhoppning om att vi trots allt inte är ensamma i ett ödsligt och tomt universum, för att låna Jonas Gardells ord. När vi lämnar sanningar då utforskar vi ny mark, släpper kontrollen, och det är där tron hör hemma, där vetandet tar slut och hoppet tar vid. Där vithajarna plötsligt uppenbaras med förmågan att vara i relation, trofast och oväntat. 

Ytterligare någon i sällskapet runt fikabordet muttrade lite fyrkantigt att: då är det väl ingen tro att tala om? Det är även det en föreställning som jag ibland stöter på, att den odogmatiska tron inte är någonting värd, kanske för att den är svår att greppa och ringa in eller ta avstånd ifrån? Det är ett synsätt som emellanåt blir synligt också i den offentliga debatten, om tron inte gör anspråk på försanthållande, vad är den då att ha? 
Men tänk om tro istället får vara ett vibrerande liv och ödmjukheten inför detsamma. Tänk om tron kan vara vår nödvändiga ovisshet för att använda ett begrepp från Martin Hägglund. 

Om tron får vara det i våra liv, istället för en måttstock att bedöma felaktigheter eller en jakt på sanning, då kan den ödmjukheten inför tillvaron leda till en radikal öppenhet. Tänk om det genom vår tro alltid finns en möjlighet att utforska ny mark i ett oändligt yttre och inre liv. Tänk att få svara: det är visst en tro, och den är min! 

Den tro som fanns hos det lilla barnet, i bönen för alla som hon älskade i en fragmentarisk tillvaro, hos trösten i natten då hon blickade ut över ett öde Stockholm - en stilla aning om att det kan bli bra. 

Eller tron som i tonårens vilsenhet ändå ledde henne till övertygelsen om betydelsen att göra någonting för andra, en brinnande längtan efter fred eller motståndet mot den rasism som härjade under 90-talets mitt. Tron som har hjälpt att förlåta, att älska, som har format hennes jag, hennes handlingar och val och som burit henne i stunder då allt har tyckt sig vara hopplöst och förlorat. Tron som har väckt frågor, förundran, som tänjt och som alltid vill ta ett steg till, som är oskiljaktigt från det övriga livet. 
Ett liv med en treenighet och symboler, med måltidsgemenskap och dopets löfte. Med en snickarson, myter och berättelser men som har aktat sig för sanningar och det orubbliga. 

Tänk om vi istället kan få leva våra liv där det visar sig att vithajen, den enes fiende, plötsligt var en vän, en reskamrat, någon att färdas 600 mil tillsammans med över världshaven. Det mysteriet vill jag leva nära. 

Hillevi Uddenfeldt   

Aug 2023

Sensommarhälsning

Så har vi fortfarande lite sand mellan tårna och Östersjön i håret efter en konfirmandvecka på Gotland. Församlingen åkte till gården Snäckan i Klintehamn och fick dela samtal och liv med 32 konfirmander, ungdomsledare och vuxna. Vi döpte i havet och firade mässa på stranden, uppfyllda av det vackra vädret.
I Maria Magdalena församling konfirmeras cirka 50 procent av våra 15-åringar och i år har vi sex grupper konfirmander i alla åldrar. På söndag väntar en konfirmationsgudstjänst och i bästa fall en fortsättning för ungdomarna i våra olika verksamheter.

I augusti fylls gatorna runt Mariatorget åter av liv och semesterfirare och skolbarn intar staden med sensommarrörelse. Snart drar terminens olika verksamheter igång och vi ser fram emot en höst i församlingen.

Under sommaren har vi firat gudstjänster, samlat människor till konserter och guidade turer och fört samtal på vårt sommarkafé. Kyrkan har hållts öppen för turister, ljuständning, bön, förrättningar och konserter. Jag lyssnade på David Thurfjells sommarprat där han beskrev Svenska kyrkans lågmälda, trofasta arbete och jag kom att tänka på alla er, alla oss, som kokar kaffe, lagar altardukar, samlar ljusstumpar, för samtal, ber, välkomnar och lever sina liv i detta sammanhang och att det finns något fantastiskt i just allt detta. 
Hur tro och liv flätas samman i församlingen och hur det vardagliga och ihärdiga arbetet kan vara nästan radikalt i vår tid då så mycket annat ska vara högljutt och snabbt. Just det ser jag fram emot att få fortsätta att vårda under hösten, 
tillsammans med er alla.

Hillevi Uddenfeldt   

________________

Juni 2023

Snart har syrenerna blommat ut

”Om än världen skulle gå under imorgon, så skulle jag idag plantera ett äppelträd.” Det är en mening som tillskrivs Martin Luther och som jag emellanåt landar i. Det är något med hur det stora och det lilla, det vardagliga och oerhörda får trängas i samma ögonblick som för mig är besläktat med andlighet. 
   

Ibland kan en solnedgång inträffa en skymning dåvattnet är spegelblankt, någonting likande händer med mig då. Det är så vackert och storslaget, samtidigt svårt för våra hjärnor att ta in - vi kan uppleva oss desorienterade. Vad är upp och ner? Vad är vatten och himmel? Vad är stort och smått? Vad är verklighet och liv? I den brytningspunkten, horisonten, kan både smärta och tacksamhet samsas och livet bli större än vad det vanligtvis är. 

Kanske är det så att vi skulle bli galna om vi alltid stod inför det. Eller värre, vi skulle vänja oss. 

För nog är det för att vi inte vänjer oss som våren blir till en sådan överrumplande tillställning varje gång den kommer. Det är därför tonåren eller förälskelsen eller krisen är kraftfull och omvälvande då vi befinner oss mitt i den, för att den inte varar för alltid. För att vi anar att det kommer andra tider, för att syrenerna, bara om några veckor kommer att ha blommat ut. 

Jag ramlade nyligen över en dikt av Harry Martinsson, det är ett sällskap, som just i denna vårtid delar en måltidsgemenskap och så utbrister Astrid: ”När man lever då lever man på världens dittills senaste dag. Och det gör vi nu.” 

För visst är det också sant. Lika viss som erfarenheten av det förutsägbara, är att nuet härbärgerar den yttersta tiden. Att inget är att ta för givet, att allt är givet oss till låns. 

När jag får fatt i det kan det leda mig till kyrkan, där behöver jag vara en stund i tystnad och tända ett ljus, lyssna till vacker musik. Eller så går jag lite tidigare och hämtar mina barn, vi köper en glass i solen och sätter oss på Mariatorget en stund. 
Om än världen skulle gå under imorgon, så är det nog ungefär vad jag skulle göra.

Hillevi Uddenfeldt   

_________

Maj 2023

Vårens konfirmation

I söndags fylldes kyrkan av hundratals församlingsbor, vänner och anhöriga till vårens femtio konfirmander. Solen lekte sig in genom fönsterna i koret och stämningen var förtätad, så som det blir i ett rum där människor tillämpar närvaro och bjuder in allvar och glädje – om vartannat. Så som det kan bli i ett rum där många, samtidigt, öppnar sig för livets djupdimensioner, för Gud. 
   

Efter konfirmandernas redovisning följde min predikan. Här finns den nu att ta del av inför valborgshelgen.  

Psalm 23
Herren är min herde, Ingenting skall fattas mig. 
Han för mig i vall på gröna ängar, 
Han låter mig vila vid lugna vatten. 
Han ger mig ny kraft
Och leder mig på rätta vägar, Sitt namn till ära. 
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, 
Ty du är med mig, 
din käpp och din stav gör mig trygg. 
Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, 
Du smörjer mitt huvud med olja
Och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig 
varje dag i mitt liv, 
Och Herrens hus skall vara mitt hem 
så länge jag lever. 

En herde - någon som vallar, som vill en väl. Som varsamt går efter och liksom buffar en lite rätt. 

En herde – det allra enklaste och på sätt och vis sköraste. I natten, i mörkret, där finns många hot, ingenting kan tas för givet, allting är ”givet oss till låns”. Så ändå, på liv och död, är herden där. 

Tomas Tranströmer har formulerat detta om tillvarons osäkerhet, han skriver: 
”Och jag vaknar till det där orubbliga KANSKE som/bär mig genom den vacklande världen”

Och jag tror att det är så vi behöver formulera tro idag, det är så vi kan formulera vår stund här på jorden. Inte med tvärsäkerhet. Istället - som en trevande rörelse, en osäker praktik genom en ännu osäkrare tillvaro. 

Så tycker jag att vi har gjort tillsammans under den här våren, vi har närmat oss mysteriet, livets stora frågor, med nyfikenhet, ja faktiskt med försiktighet. Och är inte det ett fantastiskt sätt att göra det på! 

För vi har nog av allt det andra runt oss ändå - tydliga målformuleringar, inne eller ute, lyckad eller misslyckad, vi eller dem. Det består ju vår tillvaro av i så många avseenden. Tänk om det här kan vara ett rum för vårt kanske, för vårt prövande. Tänk om tro kan få finnas i våra inre rum av sårbarhet och varsamhet. Som en motkraft mot fundamentalism. Som en motkraft mot det som förminskar och kommer med sanningsanspråk, det som man i många tider förknippade religiositet med. Istället får tro vara förbundet med det öppna och rörliga.

Och jag tycker att det räcker oändligt långt, ett Kanske av det slaget kan nå ändå in i evigheten. För visst kan räcka för oss? Om kärleken kanske övervinner allt om ljuset kanske lyser i mörkret, då är det värt att utforska. 
Det kan herdebilden idag få påminna oss om, hur vi kan röra oss genom den vacklande världen, med en liten fladdrande aning i vårt bröst, som inte är stursk, inte självklar - men som ändå kan få betyda allt! 

När ni snart går fram till altarringen är det vad som får bära er, genom den vacklande världen, ert kanske får möta ett evigt nu, en herde som vallar, vill väl, som varsamt går med er och buffar er. 

Tack för allt vad vi har fått dela. Tack för var och en av er. 

Hillevi Uddenfeldt   

____________

Mars 2023

Kärleken och lidandet

Nu är vi inne i den kristna fastan. Den som handlar om lidande och kärlek. Ensamhet och offer. Det är en allvarlig tid och jag tycker om då kyrkoåret emellanåt bjuder in till just allvar.   

Vid ett tillfälle var jag ombedd att, tillsammans med några andra, komma till Södra Latins gymnasium och prata om lycka. Jag fick då anledning att fördjupa mig i begreppet utifrån kristen tradition och fick upptäcka att det lyser med sin frånvaro, både i Bibeln och i tolkningstraditionen. Istället finns livets svårigheter i centrum och genom det ett envist, okuvligt hopp - att kärleken TROTS ALLT är det som slutligen kommer att segra. (Så när min sjuåring häromdagen uttrycker att han ”tycker att han har varit lite ledsen ett tag” så försöker jag ta det med ro. För det är väl en rimlig livshållning. Ledsenheten behöver också få plats och vara en del av tillvaron, livet fodrar det av oss. Så jag andas stilla och säger, ja, min älskling, så är livet ibland. Det kommer andra tider.)

Jag funderade kring vad det innebär att offer och kärlek hör ihop, lidande och att älska, för någonting inom mig säger att det är så. Jag ser bilder framför mig, viljan, bönen, kraften som uppstår i bildernas gränsland. Orden som formuleras intill den sjukas dödsbädd, ”gör så att allt blir bra igen, snälla”. ”Gör det omöjliga möjligt”. ”Ta bort allt som gör ont”. Ögonblicket då poliserna ringer på dörren och man förstår att det som inte får hända har hänt. Tiden som går mellan det svåra samtalet som din älskade vill ha med dig och tidpunkten då ni kan sätta er ner. Eller den olidliga väntan mellan provsvaren och resultatet. Jag ser bilden av Jesus i Getsemane natten innan han ska dö och delar hans bön ”låt denna bägare passera mig”, ”låt mig slippa detta lidande”. 

Är det inte så att det som gör ont uppstår i vår förmåga till kärlek? I vår förmåga till närhet och att vi kan knyta an. Nerven, djupet, begären är det som följer med relationen och i rädslan för att den ska upphöra. 

Att leva är egentligen att ständigt befinna sig i den rädslan, för alla relationer har ju ett ofrånkomligt slut, så som vi känner tillvaron. 

Hur ska vi då hantera det? Det skräckslagna rum i vårt inre som djupast fruktar tomheten? Ska vi ge upp? Ska vi sluta oss? Stanna kvar i det bekväma och kontrollerade? 

Jesus bön i Getsemane, i hans dödsångest, har en fortsättning ”inte som jag vill Gud, utan som du vill”.  Idag kan det få handla om att trots allt välja kärleken och att älska. Och att det är modigt! 

Dag Hammarsköjd har skrivit ”att med Guds kärlek älska livet och människorna - för den oändliga möjlighetens skull”. 

Den oändliga möjligheten kan vara att det bortom tillvarons svårigheter finns någonting annat och nytt att upptäcka. Den uträknade kan få resa sig igen, en vår kommer åter att spira, en ny gryning, ljus, en tom grav - trots allt! Det kan få vara kärlekens omöjliga logik i fastetid. Att TROTS ALLT får vi älska - för den oändliga möjlighetens skull. 

Hillevi Uddenfeldt   

____________________

Januari 2023

Januaribrev

Idag är dagen efter vår allsångsmässa med tema Beatles. Drygt 4oo personer kom till kyrkan för att få sjunga och ta del av ord och nattvard. Det var en fin stund och jag känner glädje över det som vi tillsammans håller på att skapa på onsdagskvällar.  

Dit kommer våra ungdomar och konfirmander, våra kyrkvana och kyrkovana. Dit kommer människor som inte har besökt kyrkan på 25 år, som åter hittar hit, och som upptäcker att någonting har hänt sedan de senast var här. Under våren kommer onsdagarna, förutom våra allsångsmässor, fyllas av föredrag kring mystiker, samtalsgrupper och vuxenkonfirmation. Vi låter det växa fram dynamiskt och ser just nu med tacksamhet att det frodas. Det är fint att vara en del av en sådan rörelse.

I dagarna har vi mottagit två nya medarbetare, båda välkända i församlingen sedan tidigare. Sebastian Hellrup ska arbeta med äldre och diakoni och Joyce Garpe Williamson efterträda Tomas Sundberg senare i vår. Vi tar emot dem med kärlek och förväntan.

När vi stänger året 2022 kan vi glädjas åt och konstatera att under december månad hade vi 7 000 enskilda besök i kyrkan. Tänk alla de människor som har fått komma till vårt vackra kyrkorum för att ta del av musik, sång, ord och mystik. Under 2022 har vi också uppnått målet för vår församlingsinstruktion. Räknat i aktiva inträden och dop gentemot utträden så landar vi på 78-76 (avlidna och ut- och inflyttade oräknade). Det är fantastiskt! Till viss del kan siffrorna förklaras med en generell rörelse på nationell nivå samt och en nyfikenhet och öppenhet i samhället överlag till Svenska kyrkan. Samtidigt är det förstås spännande att förstå vad det beror på i vårt specifika fall, det ska vi fundera vidare på under våren.

Verksamheterna sätter åter igång, i veckan tog vi emot våra barngrupper och välkomnade församlingens nya konfirmander. I veckorna som följer sker ett söndagsskoleläger samt konfirmandläger på Stjärnholm. Soppluncherna inleddes med grön ärtsoppa och fredagskaféet är tillbaka. En ny föreläsningsserie inleddes i söndags och våra söndagssamtal fortsätter under våren.

Körerna är igång och vi har den stora glädjen att, med hjälp av stiftelsemedel, nu kunna inbjuda de barn i 6- och 7-årsåldern som står i kö, två nya körer för deras ålderskategori. Det blir en förberedande körverksamhet som ska väcka deras nyfikenhet och lust. Körledaren heter Matilda Holmberg och har en bakgrund som musiklärare. Elise Rocksén och Joyce kommer att ta emot barnen tillsammans med henne på måndagar.

Terminen är med andra ord i full gång. Vi ser fram emot en vår av eftertanke och stillhet, liv och rörelse, möten och bön.

Här på hemsida kan du läsa om allt som händer,

_____

November 2022

Att dela livets allvar

Just nu läser jag Augustprisnominerade Lina Wolffs Djävulsgreppet. Där beskrivs en relation mellan en kvinna och en man. Där finns destruktivitet, hopplöshet och vanföreställningar. I rummet mellan dem är det så trångt och mörkt att det nästan är outhärdligt. Det författaren skriver fram är så trögflytande och tungt att jag emellanåt måste lägga bort boken och andas, innan jag läser vidare. 

Dessa trånga rum finns på många andra ställen. I mitt inre. I höstens murknande löv. I våra relationer och i samhället. Sammanhang som präglas av bristen på välvilja, där det tycks snårigt och stillastående, likt en övergödd tjärn, dit rörelse och nytt liv inte når.    

I Bibeln beskrivs tillvaron ofta ur det perspektivet. Ropen ur nöd som stiger ur psaltarens psalmer, ordspråksbokens erfarenhet av meningslöshet ”tomhet, idel tomhet”, eller profeternas samhällsskildringar  – det förtvivlade skriket ur orättvisor och maktmissbruk.  

I Markusevangeliets Jesusberättelser möter vi något liknande. Den övergivne och missförstådde människan, han som upplever sig ensam och orolig, som ber sin bön på korset ”min Gud, min Gud varför har du övergivit mig”.

När jag som barn närmade mig den kristna traditionen var det just allvaret som väckte min längtan. Om den sargade, utmärglade kroppen på korset fick ta plats mitt i altarets helighet – då kanske det fanns ett hopp? Om död och liv, mörker och ljus, sorg och glädje får gestaltas i samma rum – då blir det inte trångt  – istället ryms allt!

Min erfarenhet som människa och präst är att det är i samma ögonblick som vi delar de trånga rummen som vi tillåter liv att släppas in där. Det kan vara i samtal, i bön, i ljuständning eller stilla gråt. Men tillsammans. Någon har sagt att ”om vi är skapade till Guds avbild kommer du aldrig närmre Gud än den människa som du möter”. När vi utsätter oss för den potential som vi alla bär av empati, fantasifullhet och försoning – då kan den stillastående tjärnen faktiskt sättas i rörelse, de första dropparna av friskt vatten kan skapa nytt liv.  

Nu när mörkret sluter sig runt oss, när elpriserna stiger, löven faller, inflationen oroar och krigen inte tycks ha ett slut, då kan vi få dela just det. Samlas kring livets allvar. Och där gör vi vad vi kan för att stå ut. Men tillsammans. I församlingen samlas vi kring sorgegrupper och anhöriggrupper, vi för samtal om döden och delar varandras sorger och uppgivenhet. 

Vi håller kyrkan öppen veckans alla dagar för oss att tända ljus. Så får vi samlas, i novembermörker, i allhelgonatid och dela livets allvar.

Hillevi Uddenfeldt

_____________

September 2022

Så blev det september 2022. Valår. Året då covid inte längre beskrivs som samhällsfarlig sjukdom. Året då kriget i Ukraina bröt ut. Tillvaron i församlingen handlar mycket om att dela allt vad livet handlar om. Oro och glädje. Hopp och missmod.

Under sommaren har detta framför allt skett på vårt kafé på kyrkogården. Vi har valt att fortsätta det som till en början var en pandemiverksamhet men som nu utgör själva stommen i vår sommarverksamhet. Grusrundeln vid gravlängan har blivit en mötesplats för människor i olika åldrar och situationer. Där samtalas det och dricks kaffe. Våra sommararbetare är i hög utsträckning ungdomsledare ur vår konfirmandverksamhet och med sitt fina sätt präglar de verksamheten.

Nu är det höst och vi firar upptaktsgudstjänst den 18/9. Då sjunger barnkörer och kammarkör och efteråt blir det korv och kaffe på kyrkogården. Välkommen dit!

Efter det följer vår musikvecka, från Mozart till laleh. Det innebär gudstjänst med musiktema veckans alla dagar. Kom och upptäck hur musik  kan leda till andakt och lugn.

I dessa dagar säger vi adjö till Johan Hansson Lindström, en av församlingens två organister. Det har varit fantastiskt fint att ha Johan här under fem år, inför det känner vi en stor tacksamhet. Nu går han vidare till tjänst på nya hemorten i Östergötland. Vi önskar honom allt gott!

I Johans ställe får vi hälsa David Kronström välkommen som vikarie. Han är känd sedan 
tidigare i församlingen och kommer att tjänstgöra varannan helg. Det känns tryggt och roligt att han vill vara här i Maria Magdalena under hösten.

Även skol- och ungdomsarbetet har fått en efterlängtad resurs i och med Elise Rocksén. Hon var konfirmand i Maria för ett antal år sedan och har arbetat i kör- och konfirmandverksamheten under våren. Nu är hon i församlingen på 100% under hösten. Det är vi  glada för! Inte minst för alla de barn och unga som vi nu har bättre resurser att möta.

Nu är höstens alla verksamheter igång och det är mycket som händer framöver. Gå gärna in på vår hemsida eller kom in i kyrkan om du vill veta mer.

Hoppas att vi ses till upptakten eller i andra sammanhang,

------

Sommarhälsning 2022

Idag är det måndag efter midsommarhelgen. Igår fick 47 ungdomar konfirmeras i vår vackra kyrka. Alldeles berörande är det att se deras gestalter i vita kåpor framme vid altaret. 

Vi får stämma in i gudstjänstens bön för dessa 15-åringar: ”vi ber att varje människa ska kunna se sammanhang och mening. Hjälp oss alla att ge din kärlek vidare till de människor som vi möter. Lär oss att leva i gemenskap och solidaritet och värna livet överallt på jorden. Amen” för mitt i all ljuvlighet som juni utstrålar finns också en annan verklighet, allvaret som tränger sig på. Ensamheten som dröjer sig kvar runt Mariatorget när många flyr staden, kriget i Ukraina som nu är inne på sin fjärde månad. Inflation och ökad ekonomisk osäkerhet. Tillvaron lever alltid i sitt både och, men emellanåt är det mer påtagligt än annars. Församlingen ämnar under sommaren att fortsätta vara en plats dit vi får bära allt det. Glädje och oro. Allvar och skratt.

Idag öppnar vårt sommarkafé på en nyanlagd grusplan invid gravlängorna. Måndag till fredag, under hela sommaren, kommer eftermiddagarna att erbjuda möten och nybakat, samtal och kaffe. Församlingens äldre konfirmandledare kommer att driva kaféet och vi hoppas att det ska bli lika uppskattat i år som tidigare. Välkomna!

Under sommaren firar vi fortsatt tisdagsmässa och högmässa varje söndag. Vi döper, begraver och viger. Ibland tänker jag på dessa rörelser under min ledighet, livet pausar inte i församlingen, istället samlas människor för bön och för att närma sig ett andligt, heligt rum, under årets alla dagar. Det tycker jag är vackert. Alldeles oavsett tidernas trender och nycker så får det fortgå, en rörelse utan uppehåll, ett hopp som aldrig får vila. Det får vi förvalta - tillsammans.

Under sommaren finns också möjlighet till guidade turer i Stockholm och musik i sommarkväll på torsdagar. Under kafétid finns möjlighet till aktiviteter såsom måleri, sångsamling för barn och föräldrar samt musikquiz på fredagar.

Jag vill tacka för en fin vår där vi har fått vara med om att åter fylla vår kyrka och våra verksamheter med liv och rörelse efter pandemin. Vi har, i olika sammanhang, fått samlas i förtvivlan över jordens trasighet. Vi har fått formulera vad hopp och tro och kärlek kan vara.

Nu önskar jag er alla en sommar där vi emellanåt får ana att allt liv också är välsignat. Att det finns en rörelse från krig till fred, från mörker till ljus, från hat till kärlek - som vi alla är en del av.

Hillevi Uddenfeldt

--------

15 maj

Maj

Idag är det en tisdag mellan hägg och syren. Idag är det två dagar efter en konfirmationsgudstjänst i Maria Magdalena kyrka. Jag är fortfarande uppfylld över att få vara en del av den rörelse som det innebär att tillsammans med drygt 45 konfirmander och ett 15-tal ungdomsledare få gå in i kyrkan och sjunga Den blomstertid nu kommer. En fullsatt kyrka fick ta del av deras berättelser om tro och liv och om vad konfirmandtiden har betytt. De berättade också om mörker, våndor över klimatet, krig och ensamhet.

Församlingen lever just nu i den fröjd som det innebär att många ungdomar väljer att konfirmera sig hos oss. Inför det känner vi en stor tacksamhet. Parallellt med avslutningen av vårens grupp har sommarens konfirmander kommit igång med nära 50 deltagare. Konfirmationen för dessa sker under midsommarhelgen. 

Helgen innan fylldes kyrkan av våra barn- och ungdomskörer som under Lindas ledning framförde en konsert med Georg Riedels sånger. Georg Riedel själv var på plats och vi berördes av lek och allvar och de drygt 100 sommarklädda koristerna i koret. Äntligen får vi samlas på det sättet igen! Kollekten gick till Ukraina och uppgick till nästan 15 000 kr, det betyder att församlingen nu, enbart genom två konsert- och gudstjänstkollekter har samlat in över 51 000 kronor, tänk! Stort tack till alla som har varit med och bidragit. 

Det är intensiva tider även för övriga körer och annan verksamhet. Varje söndag klockan 16.00 äger konserter rum i vår vackra kyrka. Kom gärna in och ta ett program eller sök på vår hemsida. Under maj och juni avslutar vi vår gruppverksamhet för att efter midsommar sätta igång med Sommarkaféet på kyrkogården och våra övriga sommaraktiviteter. Kom förbi på en kopp kaffe eller för ett samtal med någon. Välkommen! 

För er som har noterat att vi under våren har börjat med ”Söndagssamtalet” så avslutas det den 22/5 med Johan Hagen. Håll ögonen öppna inför hösten då vi fortsätter med nya spännande samtal och föreläsningar. 

För vissa gör det ont när knoppar brister, andra njuter fullt ut av denna tid. Livet - som består av möten och förluster, erfarenheter, död och uppståndelse – låter sig inte styras av årstidsväxlingar. I församlingen fortsätter vi därför att döpa, viga och begrava. Vi firar gudstjänst och samlas, i grupp och enskilt – årets alla dagar. Här ryms hela livet med allt vad det innebär. Kom hit precis som du är - så delar vi det tillsammans. 

Hillevi uddenfeldt

–––––––––––

15 april 2022

April

Konfirmanden som räcker upp handen ser mig rakt i ögonen, där finns mod och uppriktighet. – Hur kan man tro på Gud när det sker så mycket hemskt i världen? Under dagen har vi besökt Sachsenhausen, ett av alla de koncentrationsläger som nazisterna byggde under Andra världskriget. Vi har fått möta vedervärdiga metoder, vedervärdiga normer och ideal, död och destruktion.

Frågan från konfirmanden rymmer det genuina, det förtvivlade, en av existensens grundfrågor, teologins största problem. 

Trots att jag lever med frågan, så är det att vara präst, brottas med den, förstår den, famlar – så drabbar den mig när hon ställer den. För att den är mitt i prick, relevant och berörande.   

Där och då känns det inte meningsfullt att börja prata om teodicéproblemet, om människans fria vilja eller om ljuset som lyser i mörkret. Istället behöver vi få vara i Jesus bön på korset, tillsammans: min Gud min Gud, varför har du övergivit mig. Tillsammans konstaterar vi att livet emellanåt är obegripligt och nattsvart, svårt och tungt. 

Under påsken har vi varit med 43 konfirmander och ett femtontal unga ledare i Berlin. Det blev lika meningsfullt och berikande som det brukar. Parallellt med vårgruppen har våra sommarkonfirmander börjat  träffas, lika många de. Det är en stor glädje för församlingen att många konfirmander söker sig hit för att tillsammans upptäcka livet och Gud, tradition och kyrka. Om två veckor döper vi ett tiotal i Fredsmässan – en höjdpunkt varje termin – vi tar emot dem med kärlek och förväntan! 

Igår fick jag ställa frågan till dem: vad vill du att  kyrkan ska vara idag och för dig – bland ungdomarna är svaret tydligt: det diakonala uppdraget behöver värnas, att vi tar hand om de svaga och utstötta, att vi verkar för flyktingar och fred. En underbar längtan för oss som församling att förvalta. 

Påskhelgen passerade på sedvanligt sätt i församlingen och det var många som kom hit och firade gudstjänst – det är glädjande! 

I veckorna som passerade bjöd vi in till Fredsmässa med Pink Floyd tema. Kön ringlade sig lång, ända ner till Hornsgatan, och vi uppskattar det till att nära 600 människor kom hit. Vi fortsätter att med Olle och musikerna i spetsen utforska detta framåt. 
Redan i maj bjuder vi in till en mässa med musik av Kanye West under Lindas ledning med kören Alive gospel – välkomna då. 

I övrigt är terminen i full gång med grupper, verksamhet, konserter och gudstjänstliv. Vi upplever spännande rörelser till församlingen på många olika fronter och det är härligt att vara en del av. I personalgruppen samlas vi varje vecka för att påminna oss om uppdraget och lösa vardagens ruljangser och utmaningar. Inför sommarkaféet i år och verksamheten på kyrkogården kommer vi att anlägga en grusplan utanför gamla rysk-ortodoxa kapellet för att undvika det tidvis leriga underlaget samt skapa en utemiljö som är mer inbjudande. 

Om jag återvänder till konfirmandens fråga så vill jag idag svara att tro inte är logik eller förnuft. Kanske mer hopp och kärlek - trots allt. Att tron kan följa oss till långfredagens förlust och mörker, via sorgen och gråten, till ljuset och glädjen. Och visst finns det tecken på  annat. Människors mod och välvilja, magnolians knoppar på kyrkogården, konfirmandernas svar på vad kyrkan ska vara. Tillvaron är också, på något märkligt vis, fullbordad. I den spänningen får vi leva. 

Hillevi Uddenfeldt  

–––––––

15 mars 2022

Mars

I en av bibeltexterna som hör den här månaden till gråter en kvinna vid Jesus fötter. Vi vet inte varför hon gråter men länge sitter hon där och tårarna är så många så att de väter hans fötter. 

Vi lever vi i en tid då många gör detsamma. Då läget i världen fodrar våra tårar. Många är vi som känner oro och vånda och som också behöver få gråta ut tillsammans med någon. 

Det är krig i Ukraina. Ingen av oss vet var det kommer sluta och ingen av oss begriper till fullo hur vi ska förstå det som händer. Den ovissheten och sorgen får vi dela i församlingen på olika sätt. Här får vi mötas, här utspelar sig samtal där vi får dela vad situationen i Ukraina gör med oss. 

Det här kan också vara en plats där man kan engagera sig för att hjälpa till på olika sätt. Vi för samtal med andra samfund och organisationer kring både bistånd och flyktingmottagande, i samband med gudstjänster och konserter samlar vi in pengar genom våra kollekter och vi planerar en loppis i april med möjlighet att bidra ekonomiskt till människor i Ukraina. I dagarna kommer vi också att gå ut med en förfrågan om möjlighet att ta emot flyktingar i våra hem på Södermalm. På onsdagar klockan 18.00 firar vi Fredsmässan, varmt välkomna dit! Håll ögonen på vår hemsida för mer information.

Vi hoppas att församlingen kan vara en plats där vi får dela livet och kanalisera vår vilja till fred på olika sätt. 

I kontrast till allt vad som sker i Europa så är livet i övrigt sig mer likt det vi är vana vid, efter en pandemi som i hög grad har släppt sitt grepp. Här samlar vi varje vecka människor till gudstjänst, stillhet och bön. Här pågår körövningar för fullt för människor i alla åldrar. Här har vi konserter och möjlighet till fördjupning i olika samtalsgrupper. I våra öppna verksamheter finns möjlighet till gemenskap och möten. På onsdagar samlas våra konfirmander och vår ungdomsgrupp. Det är många ungdomar som rör sig här varje vecka och det är en stor glädje. På nätterna fortsätter vårt natthärbärge i samarbete med S:ta Clara och Stadsmissionen bedriver verksamhet veckans alla dagar i våra lokaler. 

Den 27 mars kommer Livia Fränkel att besöka oss och berätta sin berättelse om tiden innan och efter Auschwitz. Detta sker i kyrkan klockan 13.00. Kom och lyssna, tillsammans får vi bära händelserna under andra världskriget vidare, så att vi aldrig glömmer.

Jag vill avsluta med Lars Björklunds ord: 

Fasta är inte att avstå

Det är att ge av sitt eget

Bön är inte att begära

Det är att hoppas på det omöjliga   

Kärlek är inte att känna

Det är att möta varandra

Tro är inte att veta

Det är att aldrig aldrig ge upp

-------------------------

8 februari 2022

Februaritankar

Idag läste jag i tidningen att från och med nu så får vi 7 minuter mer ljus varje dag. V a r j e   d a g! Den lilla notisen kändes som en gåva. I veckan som gick fick vi även ta del av den presskonferens som många av oss har längtat efter. Covid-19 avskrivs som en samhällsfarlig sjukdom och nästan alla restriktioner upphör. 

Församlingen förbereder sig därmed på att återgå till det vi känner som vårt ”normaltillstånd”, verksamheterna öppnar åter och på söndag samlas vi och firar högmässa igen.

Samtidigt vill vi ta med oss det viktiga som dessa två år har lärt oss. Kanske viktigast är: livet och samhället är skört och rymmer oförutsägbarhet. Vi kan planera och hoppas och tro – det är vårt ansvar, men samtidigt inse att vår inriktning kan behöva omvärderas, med kort varsel, gång efter annan. Vi tar också med oss att omställningar är möjliga, att vi med kreativitet och välvilja kan hitta nya och andra vägar. ”Det finns en glänta i skogen som bara den kan finna som har gått vilse”. 

Vi bär också med oss det vi ju redan vet: att i centrum av vårt uppdrag som kyrka står mötet. Med varandra – och ”om vi är skapade till Guds avbild kommer vi aldrig närmre Gud än den människa som vi möter”. Vi får fortsätta att verka för gemenskap och meningsfulla sammanhang och inte förlora insikten om det självklara – att vi behöver varandra.  

Kanske hade allt detta betydelse under januari då vi snabbt fick fatta beslut om att öppna våra lokaler för de människor som plötsligt stod utan nattöppen kyrka i S:ta Clara. Medierapporteringen var ganska intensiv kring detta och bakom rapporter om brandsäkerhet och försäkringar stod ett antal människor som under vinterns kallaste månader inte hade möjlighet att sova i ett sammanhang där de hade hittat hem. Anna Karin var envis i sin tro på att vi kunde göra detta möjligt och tillsammans med Domkyrkoförsamlingen, Stadsmissionen och framför allt föreningen bakom verksamheten i S:ta Clara kunde vi med kort varsel hälsa S:ta Clara välkomna. 
Nu har detta pågått i några veckor och allt förflyter väl. Våra nattgäster kommer att vara här måndagar och torsdagar mars ut. Vi tar emot dem med kärlek och förväntan. 

Under januari hade vi även besök av KG Hammar och Lotta Fång efter en av våra gudstjänster. De presenterade sin ”Lilla fredsboken” och arbetet kring denna. De lotsade oss genom fredsblomman och de små frön av fred som kan sås och gro i våra egna liv och i detta sammanhang. Det var tänkvärt och inspirerande att lyssna till. 

Nu har vi fått välkomna Olle Liljefors i en högmässogudstjänst och det känns efterlängtat och fint att ha honom på plats. Vi får framöver, tillsammans, arbeta fram vad hans biträdande kyrkoherderoll kommer att innebära. Olles första halvår kommer att handla om att landa och att på olika sätt lära känna församlingen och dess olika verksamheter. 

För två veckor sedan tog vi emot vårens konfirmandgrupp bestående av 50 konfirmander. En stor fröjd och glädje att lära känna gruppen och att åka på läger till Stiftsgården Stjärnholm i helgen som kommer.

I veckan som ligger framför oss sätter församlingens olika verksamheter igång som vanligt, håll gärna utkik på vår hemsida, för det är mycket som händer.

Vi ses i församlingen framöver och tillsammans möter vi ljuset och en ny tid,

Hillevi Uddenfeldt  

-------------

11 januari 2022

Januarihälsning

Så blev det januari ett nytt år, 2022. För egen del har jag haft en tids ledighet och gläds nu över att vara tillbaka i vår älskade församling. Här har jul- och nyårshelgerna passerat som planerat (utifrån att ingenting just nu helt går som planerat). Själv har jag burit med mig julottan som en liten skatt under helgerna. Kyrkan som mötte mig i mörkret, frostbildningarna på fönsterna framme i koret, psalmsången, närheten, högtidligheten.

På julafton samlade jag ihop allt pappersskräp, åt knäck så att det räckte för hela året, spelade spel och var i högljuddhet och familjerelationer. På juldagens morgon fick jag sedan landa i den särskildhet som bara utspelar sig då. Jag tror att livet och Gud finns på båda dessa platser och i både vardagliga och kyrkliga sammanhang och känner en stor tacksamhet över att det får vara just så – jordiskt och himmelskt, materiellt och andligt, litet och stort – om vart annat.  

Idag välkomnar vi Olle Liljefors till församlingen, vi tar emot honom med kärlek och förväntan! Det känns spännande att få ett nytillskott både till de stora övergripande verksamhetsfrågorna och till ungdomsarbetet. Nu väntar en tid för honom att lära känna församlingen och att hitta sin längtan och plats här. Imorgon firar vi hans anställning med tårta på vårt personalmöte.

Väntat men som vanligt ovälkommet var det att följa nyhetsrapporteringen om ökad smittspridning i samhället under helgerna. Återigen ställs vi inför olika beslut samt nya restriktioner. Allra svårast har frågan varit om hur vi ska förhålla oss till de nya rekommendationerna för offentliga sammankomster. Vi har landat i att sätta ett maxantal på 50 personer på tisdags- och onsdagsmässan och mindre konserter. På söndagens högmässogudstjänst samt större konserter gäller uppvisandet av vaccinationspass. Detta är för att så många som möjligt, på olika sätt, med olika preferenser, ska ha möjlighet att ta del av våra olika gudstjänster och sammanhang. Kyrkan är öppen veckans alla dagar 11-17, vi är en öppen, demokratisk folkkyrka dit alla är välkomna. Vi tror och hoppas att det finns förståelse för vårt beslut i församlingen. Hör gärna av er med synpunkter eller tankar om ni vill.

För verksamheterna gäller noga avvägning och varsamhet. Vissa verksamheter kan vi genomföra på ett säkert sätt, andra behöver vi pausa eller skjuta på. Gå gärna in på vår hemsida och sök den verksamhet som du särskilt undrar över.

På söndag avtackar vi Sebastian Hellrup i vår gudstjänst. Vi är tacksamma över hans tid här hos oss och önskar honom lycka till i Enskede-Årsta församling. Efter högmässogudstjänsten kommer KG Hammar och Lotta Fång hit och berättar om deras nya bok, Lilla Fredsboken. Välkomna att ta del av deras tankar. Boken finns att köpa i samband med detta.

I övrigt hoppas vi på att smittspridningen snart klingar av så att vi kan få vara i vår planering, våra uppdrag och vår församling på ett förutsägbart, utåtriktat och kreativt sätt.

Till dess håller vi i och ut och finns här på andra sätt i coronatider.

God fortsättning

Hillevi Uddenfeldt  

____________

13 december 2021

Adventstid och jul

Så blev det adventstid 2021 till slut. Stor var glädjen över att få samlas till gudstjänst precis som vanligt. Mäktigt och ljuvligt är det ju att få gå ut längst med mittgången till Bossi som traditionsenligt framförs av Kammarkören. Kanske fanns det en särskild nerv i rummet då vi visste att underbart är kort. Redan inför första advent blev det tydligt att vi återigen skulle få ställa om och förhålla oss till smittspridning och rekommendationer.

I Maria Magdalena församling har vi valt att göra skillnad på gudstjänster och konserter genom att på olika sätt följa FHM riktlinjer. För Gudstjänster gäller avstånd på en meter i kyrkan, därmed kan vi samlas drygt 200 personer. Vid konserter gäller Covidpass och därmed kan kyrkan fyllas av vaccinerade besökare. Beslutet har landat väl och med undantag från lite småknorr tror vi att församlingen har förståelse för att vi behöver ta ansvar och för våra olika avvägningar.

Helgen andra advent genomförde församlingens barn- och ungdomskörer sina stora konserter inför fullsatt kyrka, på samma sätt kom människor till kyrkokörens ”sjung in advent” helgen innan. Visst är det fantastiskt att lusten till gemenskap och stämning är så levande. Vi fick också bjuda in till julbord för församlingens alla volontärer och personalen fick ge sitt tack till alla som skarvar, bidrar och är en del av arbetsgruppen och församlingen på olika sätt.

I helgen som just passerade konfirmerades församlingens konfirmander i Högmässan och det blev en fin och minnesvärd gudstjänst för alla som var där. Nu vilar vi ett tag för att i januari ta emot vårens Berlingrupp som i dagsläget har ca. 40 anmälda.

Imorgon väntar ett konstituerande kyrkofullmäktige då ett nytt kyrkoråd kommer att utses. Jag ser fram emot ett fortsatt gott och givande samarbete med församlingens förtroendevalda de kommande åren.

I skrivande stund är vi mitt uppe i en verksamhetstät och intensiv julperiod. Tur att det också är en sådan fin tid! Än väntar konserter och gudstjänster och det är en fröjd att få samla människor för att ana julens mystik, berättelser och budskap. Som kyrka har vi någonting stort och fantastiskt att förvalta och många längtar efter att få ta del av det, formulera det och samlas. Gå gärna in på vår hemsida eller plocka upp ett julprogram i kyrkan så vet du vad som händer framåt.

Runt årsskiftet avtackar vi fem kära kollegor, det gör vi med stor tacksamhet och med visst vemod. Tänk att vi fick en pastorsadjunkt som Sebastian! Det har varit så fint att få lära känna honom och allt vad han har bidragit med under sitt år här, lugn, klokskap och engagemang. Även Shewit lämnar oss för nya äventyr – hon har varit en ovärderlig del av vårt barnkörsarbete under många år och dessutom vikarie för Annika under året. Vi får tacka för hennes flexibilitet, tålamod och ett kärleksfullt sätt! Norea, Valle och Tryggve är ytterligare några som på olika sätt har bidragit till församlingens liv under de senaste åren, främst till ungdomsverksamheten men även i körer, som kyrkvärdar, vaktmästare och kaféansvariga. Tack för kreativitet, egensinnighet och briljans! Vi hoppas förstås på att få återse samtliga fem i olika sammanhang framöver!

Så lämnar vi snart ännu ett händelserikt år bakom oss, präglat av pandemi, flexibilitet och många fina möten. Jag är oändligt tacksam över att få vara en del av den här församlingen med allt vad det innebär av brokighet och delande, närhet och professionalitet.  

En välsignad jul och gott nytt år önskar jag er alla,

Hillevi Uddenfeldt  

--------

16 november 2021

"Ett brustet hjärta är ingen diagnos"

Allhelgonahelgen har passerat och löven ligger bruna på marken, på väg in i 
förmultning. Nu är en tid då förgänglighet gör sig påmind, en tid då många lider av nedstämdhet till följd av mörkret, en tid att välkomna livets ledsenhet.  

Många är vi som inte vill det ledsna, snabbt vill vi där ifrån. Vi slår knut på oss själva, försöker andas oss till harmoni eller springa oss dit eller lura oss dit. Det är som att det riktiga och önskvärda livet befinner sig någon annanstans och att livets mörker är någonting vi skulle kunna slippa. Och det är klart, inte vill jag romantisera det tungsinta, jag vet hur besvärligt det kan vara. Men kanske kan senhösten vara en tid då vi kan lära oss någonting av vad naturen berättar för oss. Kanske kan trädens kala grenar hindra min impuls att glättigt försöka ta mig vidare från ledsenheten som sprids runt min svärmors grav när min familj är där för att tända ljus. Vi är på Katarina kyrkogård där hon ligger begravd och barnen blir drabbade av stunden och allt vad de tar in av vad som kunde ha varit: en farmor, död och det sköra lilla ljuset.   

Jag kom över några rader i min dagstidning härom dagen. Anita Goldman skrev om döende och om vår ”sorgeanalfabetiska kultur”. Hon hänvisade till Stephen Jenkinson och lyfte fram följande citat:  ”/…/ledsenhet måste läras ut. Att ha ett 
brustet hjärta är ingen diagnos. Det är en färdighet.” En färdighet! Tänk om våra tårar, vår längtan och våra sorger skulle kunnavärderas så istället. Som ett livsviktigt uttryck, ett i grunden rimligt förhållningssätt där livet görs rättvisa. I den kristna traditionen finns allvaret i centrum. Här saknas löften om snabba lösningar, lycka och bekymmersfri vardag. Men här finns ett löfte om att någon är med även i död och höst. Här finns insikten om att livet är svårt och att vi klarar att vara i det. Att livets glädje faktiskt förutsätter dess allvar!

Och när vi är vid min svärmors grav och ett av mina barn sakta börjar gråta så tänker jag att det är som det skall. Att ledsenhet behöver läras ut. ”För ett brustet hjärta är inte en diagnos. Utan en färdighet.” Så jag kramar honom så länge han behöver och efter ett tag vill han skutta vidare. Jag tänker att här ska vi vara mer ofta, för så är livet också, och det får vi dela med Någon. 

Hillevi Uddenfeldt

______________

6 oktober 2021

Oktobertankar

Nu lyser träden i höstens färger och på kvällarna blir det snabbare mörkt. Jag är oförskämt förtjust i den här årstiden, förväntningarna dämpas, tillvaron kan bjuda in till lugn och återhämtning på ett annat sätt än tiden som just har passerat.  

I församlingen råder glädje över att kunna starta upp på nytt, samtidigt finns en längtan efter fördjupning och samling. I centrum för det står söndagens gudstjänst där vi får samlas, människor i alla åldrar, till bön, gemenskap och eftertanke. 
Under veckorna fortsätter detsamma genom våra olika verksamheter, för det är så vi ser det, livet kan vara att leva nära det som vi får upptäcka på söndagen, inte bara då, utan alla dagar. Besök gärna våra öppna verksamheter, mässor, samtalsgrupper, soppluncher, lunchmusik med smörgås och öppet kafé. Här försiggår samtal och tolkning, tystnad och gemenskap veckans alla dagar.

Under oktober sker spännande saker efter gudstjänsten på söndagar, anteckna i er kalender eller sprid till de som ni tror kan vara intresserade. Nu den 10/10 är det Tacksägelsedag med brödauktion. Helgen därpå har vi en fördjupningshelg kring Maria Magdalena. Vem var hon? Hur har hon gestaltats genom tiderna? Görel 
Cavalli-Björkman håller ett föredrag söndag 17/10 klockan 13.00 därefter följer en konsert i Maria Magdalenas anda klockan 16.00. På lördagen har några gymnasister från Södra Latin en utställning och musikeleverna har en konsert. På FN-dagen kommer Elsa Levinsson, miljösamordnare på stiftet - och tidigare konfirmand i församlingen :-) - och pratar om fred och klimat efter gudstjänsten 12.30 (24/10). Hon kommer också att beskriva det miljödiplomeringsarbete som församlingen ska genomgå för att bidra till att uppnå Svenska kyrkans mål om klimatneutralitet till 2030. Välkomna att ta del av något av allt som händer! 

Vi närmar oss ett valresultat. Tack alla som medverkade i valarbetet på olika sätt och tack alla ni som röstade. Det verkar som att Maria Magdalena församling hade högst valdeltagande i Stockholms stift. Igen! Inför det känner vi oss både stolta och ödmjuka och funderar förstås på vilka faktorer som leder oss till det. Det är spännande.

Jag har den stora glädjen att berätta att vi har anställt en ny präst – Olle Liljefors. Han är för närvarande i Hedvig Eleonora församling. Här kommer han att vara biträdande kyrkoherde med särskilt verksamhetsansvar, samt konfirmand- och ungdomspräst. Vi är så glada över att han kommer till oss i mitten av januari och över att få lära känna honom bättre. 

Annars flödar församlingen av liv, i helgen var vi på konfirmandläger, våra barngrupper får samlas och körerna har åter intagit våra salar. Jag känner en stor tacksamhet över att få vara en del av detta flöde. 

Samarbetet med Stadsmissionen är fortsatt gott och det känns relevant att deras verksamhet människor i utsatthet äger rum i våra lokaler. 
Vi kunde äntligen kalla all personal till en presentation i förra veckan och det fanns en sådan kraft i den samlade skaran. Så mycket som görs för att människors liv ska bli uthärdliga eller bättre på olika sätt. Det är en samverkan som fördjupar 
vår diakonala profil och där vi ständigt upptäcker synergivinster, vi hoppas att det få fortsätta så. 

Önskar er vackra höstfärger och tända ljus av hopp,

Hillevi Uddenfeldt

________________

20 september 2021

Så blev det måndag

Så blev det måndag efter kyrkovalet. Ännu är rösterna inte färdigräknade men flasharna i mobilen gör vad de kan för att informera. Jag vill börja med att rikta ett stort tack till alla medarbetare, volontärer och valfunktionärer som tillsammans har hjälpts åt för att göra dessa veckor meningsfulla. Det är fint att vara en del av det flöde som det innebär då nära en tredjedel av församlingen tar sig hit för att använda sin röst.

Samtal äger rum, frågor får formuleras och möten sker. Vi har haft generösa öppettider för förtidsröstningen och i kyrkan har det varit en ständig ström av människor. Nu återstår några veckor av sammanställningar innan vi i församlingen kan landa i ett nytt kyrkofullmäktige i slutet av detta år. För den som är intresserad kan man följa de preliminära valresultaten på Svenska kyrkans hemsida.

Parallellt med valet har vardagen löpt på – äntligen! Glädjen är stor över att vi får återgå till någonting som liknar det normala. Planering för både höst och vår är i full gång. Gå gärna in på vår hemsida för att se vad som händer. Jag hälsar er särskilt välkomna till våra öppna verksamheter som äger rum under veckorna, mässor, soppa, lunchmusik och fredagskafé. Vi önskar vara ett sammanhang att mötas på, bryta isolering och finna gemenskap även efter pandemin.

Under veckan som gick välkomnade vi församlingens höstkonfirmander. Sebastian, Tomas och Shewit kommer att leda gruppen tillsammans med ett tiotal ungdomsledare. Det är alltid en stor glädje att få möta dessa unga människor och dela liv och tro under en termin tillsammans.

Vi firade en härlig upptaktsgudstjänst tillsammans där Kammarkören och Magdalenakören bidrog med ett vackert musikaliskt samarbete. Det är något alldeles särskilt med kammarkörens stabilitet och självklarhet tillsammans med barnkörernas spröda klang – för mig öppnar sig en dörr till himmelen genom musiken i Gudstjänsten – det är många som känner tacksamhet över församlingens körer och allt vad de bidrar med.

Även på valdagen var det god uppslutning till söndagens gudstjänst och Söndagsskolan kunde  äntligen sätta igång. Fint att människor i alla åldrar får samlas i kyrkan och dela den stunden tillsammans.

Helgen 16-17 oktober bjuder vi in till en helg med fördjupning kring Maria Magdalena. En kvartett gymnasister från Södra Latin kommer att ha en liten utställning på temat Hora eller Helgon – om hur kvinnor har gestaltats i historien och fram till idag. Detta äger rum på lördagen. På söndagen får vi lyssna till Görel Cavalli-Björkman klockan 13.00. Hon är bl a konsthistoriker och kommer att tala utifrån sin bok ”Bilden av Maria Magdalena”. Det ska bli spännande att höra henne. Söndagen avslutas med en konsert med tema Maria Magdalena klockan 16.00.

Allt gott och väl mött,

Hillevi Uddenfeldt

-------------

September 2021

Använd din röst 

Maria Magdalena församling har funnits sedan 1591. Tänk alla människor som levt och verkat här! Alla som har döpts och begravts. Alla som älskat och alla som har lidit av förluster. 

Till S:ta Maria Magdalena kyrka har människor under flera århundraden kommit för bön och ljuständning, för att söka stöd och hjälp, för att bryta ensamhet och uppleva gemenskap. Vi som lever nu är en del av en lång tradition och historia. Vi vill förvalta arvet att stå på de utsattas sida, att tjäna församlingen, att fortsätta tro och hoppas och utforska livets stora, existentiella frågor.

Årets alla dagar pågår verksamhet i församlingen som syftar till detta. Vi samlar tusentals människor, i alla åldrar och i olika livssituationer. All denna verksamhet kan vi utföra på grund av våra medlemmar vars ekonomiska bidrag är förutsättningen. 

I församlingen finns ett kyrkoråd som består av förtroendevalda, människor som bor och är engagerade i Maria Magdalena församling. Det är de som representerar våra medlemmar och ansvarar för att ta till vara det som är vårt uppdrag. Alla medlemmar i Svenska kyrkan, som är över 16 år, kan vara med och bidra till dessa beslut genom att  rösta. Genom våra röster tar vi ansvar för de beslut som fattas i församlingar, stift och kyrkomöte. Maria Magdalena församling är en del av Stockholms stift och Svenska kyrkan på nationell nivå och påverkas av de beslut som fattas där. 

Använd din röst i kyrkovalet den 19/9 och påverka vad som händer i Svenska kyrkan i framtiden. Det är genom sådana val som vi idag har kvinnliga präster, samkönade vigslar och en kyrka som lever i tiden. Det är genom att ta ansvar idag som vi kan fortsätta att vara en god kraft i din lokala miljö in i framtiden. 

Hillevi Uddenfeldt

------------------------

Onsdag 18 augusti 2021

Sensommarhälsning

Kanske är det fler än jag som under en tid har spenderat tillvaron med himlen som kyrktak. Solnedgången som altartavla och måsarnas skri och vindens sus som orgelspel.

Jag återgick i tjänst under veckan som var och det var underbart efter en lång semester. Jag har världens bästa jobb!

I församlingen har allt flutit på, medarbetare och volontärer har gjort det möjligt att åter fira gudstjänst lite mer som vanligt. Vi har erbjudit sommarmusik och café på kyrkogården. Kyrkan har stått öppen för ljuständning och stillhet och här har funnits liv och rörelse.

Än får vi njuta sommar en tid, Maria Magdalena församling återgår lite långsamt till vardagen. Gatorna fylls av liv och skolorna sätter igång i veckan.

I församlingen kommer vi alldeles snart, på olika sätt, att börja fokusera på kyrkovalet den 19/9. Det kommer att hållas öppet för förtidsröstning i kyrkan from 6/9, det kommer att vara öppna körrep, vi kommer att ha närvaro på Mariatorget och upptaktsgudstjänst den 12/9. Förra valet hade vi högst valdeltagande i landet och det vill vi gärna lyckas med igen.

Vårt sommarkafé har öppet augusti ut, Shewit och Tryggve bakar, fixar och donar. Välkomna till kyrkogården för en kopp kaffe och samtal. De närmsta veckorna kommer våra olika verksamheter att sätta igång igen. Även denna höst räknar vi med ovisshet och flexibilitet till följd av pandemin. Vi hoppas förstås, liksom övriga samhället, att vi ska kunna leva mer som vanligt men vi tar det inte för givet, än.

I höst hoppas vi på att kunna fortsätta att vara kyrka på det sättet som vi allra helst vill. Vi kommer att samla människor i alla åldersgrupper varje vecka. Vi bjuder in barn och deras föräldrar till verksamheter varje vecka. Vi har barn- och ungdomskörer från 7 år och uppåt. I september sätter årets tredje konfirmandgrupp igång. Vi kommer att samlas en helg kring Maria Magdalena i oktober då vi kommer att samarbeta med Södra Latins gymnasium. Görel Cavalli-Björkmans bok om hur Maria Magdalena gestaltats i konsten, genom tiderna, kommer att vara vår utgångspunkt. Här kommer att finnas möjlighet till konserter av olika slag varje vecka. Förutom det kommer vi att fortsätta bryta ofrivillig ensamhet, be och fira Gudstjänst. Här finns möjlighet till enskilda samtal och ekonomisk stöttning eller gemenskap runt ett fikabord i vår vackra kyrka. Vi kommer att hålla öppet årets alla dagar och alltid tjäna den som lever i utsatthet. Vi kommer fortsätta att hoppas och tro och att utforska livets existentiella frågor. Här finns sorgegrupper och mindre samtalsgrupper kring olika teman. Välkomna att gå in på vår hemsida för att få reda på mer. Kyrkan är din och här finns möjlighet till mycket – tillsammans. Vi tar emot varandra med kärlek och förväntan.

 Jag hoppas att vi ses under sensommaren,

Välkommen

Hillevi Uddenfeldt

-----------------

Tisdag 23 juni 2021

Trevlig sommar

Nu skriver jag några sommarrader från församlingens konfirmandläger. Vi befinner oss på Olsnäsgården vid Siljan och lägret är inne på sin andra vecka. Det är i vanlig ordning en fröjd att få vara en del av detta och samtala om livets stora frågor med dessa ungdomar. Konfirmationen äger rum söndag den 27/6 och livesänds på Instagram för er som vill vara med.

Hemma är glädjen stor över att åter få samlas till gudstjänst. Under juni månad har vi varit på kyrkogården då detta möjliggör ett större antal gudstjänstfirare än inne i kyrkan.

Veckan efter midsommar går vi in i vår sommarplanering, då är samtliga grupper som är igång under terminen pausade. Vi välkomnar den som vill besöka vårt sommarkafé på kyrkogården, det är öppet 12-16 varje vardag, där finns möjlighet till fika, samtal och aktiviteter vissa dagar. I kyrkan finns möjlighet till ljuständning, en stunds stillhet och bön. Vi kommer att fira tisdagsmässor klockan 12.00 och erbjuda musik i sommarkväll på torsdagar klockan 19.00. Under sommaren pågår även guidade turer och kyrkvisningar samt utflykter för barn och familj. Gå gärna in på vår hemsida och läs mer.

Det finns fortsatt en viss osäkerhet inför hösten och vi planerar och ser framåt med viss försiktighet. Vaccinationsläget ser visserligen ljusare ut och smittspridningen går i skrivande stund ner. Samtidigt kommer signaler om andra virusvarianter och vi behöver troligtvis vara omställningsbara och flexibla ytterligare en tid. 

Ett kyrkoval ligger framför oss i september och det är förstås många som är igång och funderar över hur vi aktiverar röstlusten hos våra medlemmar. Södermalms kontrakt och Maria Magdalena församling hade högst röstdeltagande i landet förra valet och det vill vi förstås gärna lyckas med igen. Framför allt handlar det om att kommunicera ut allt det viktiga arbete som bedrivs i församlingarna varje år, varje månad och dag. Vi förvaltar en kyrka, medlemmarnas pengar samt en lång tradition och historia. Hit får barn och unga komma för att sjunga, vi får fira gudstjänst, ta del av konserter eller delta i någon av våra övriga verksamheter. Här finns diakonin, omsorgen om de mest utsatta. Här finns ett sammanhang och gemenskap för den som vill. Här finns möjlighet att, tillsammans med andra, ställa livets stora frågor, i en kontext där kärleken får sista ordet. Här finns en kompromisslös envishet kring alla människors lika värde. Här finns en lång tradition kring omsorg om skapelsen och allt vad den rymmer. Här finns ett lokalt sammanhang där människor får ekonomiskt stöd, handstickade kläder, någonstans att sova under vinterns kallaste nätter och möjlighet till bön och andakt i vårt vackra rum. 

Församlingen kommer under augusti och september att fokusera på kyrkovalet och genom olika aktiviteter verka för att bli synliga och öka intresse och engagemang. Planeringen kring detta är i full gång och vi ser fram emot det arbetet i höst. Vi ses i våra vallokaler, förtidsröstningen sätter igång den 6/9. 

I det närmaste väntar en lite lugnare tid med sommar och återhämtning för många av oss. Välkommen att dela det med oss!

Med hopp om en fin sommar!

Hillevi Uddenfeldt

-------------------------------

Tisdag 1 juni 2021

En sommargrön stadsdel

Så kom äntligen det vi har längtat efter, förändrade restriktioner, en viss lättnad på sjukvården och första juni.

Vi skyndar långsamt, anpassar oss i lagom takt. Ännu en tid lever vi i pandemin och behöver gemensamt påminna oss om det. Samtidigt ökar vaccinationsgraden och spruta ett eller två är ett ständigt och välkommet samtalsämne i alla våra verksamheter.

I denna vecka avslutar vi församlingens alla barn- och ungdomsgrupper på olika sätt, med start redan förra veckan. Om vädret tillåter sker detta utomhus på vår vackra kyrkogård som just nu försommarflirtar i all sin gröna prakt. Under pandemin har vi gjort en spännande verksamhetsrörelse till kyrkogården. De flesta verksamheter tar denna plats i bruk, barngrupper, äldreverksamheter och kyrkkaffe om vart annat. Om jag någon gång i framtiden kommer att ha min gravplats där kommer jag att njuta av det faktum att liv och död får trängas på samma yta. Vi tänker förstås på att vara där med respekt för anhöriga som sörjer eller besöker sina nära. Platsen utanför gravkapellen ligger lagom avskilt och passar för samtal och möten. Det är en av de saker som vi kommer att bära med oss även efter pandemin.

På nationaldagen den 6 juni börjar vi åter fira friluftsgudstjänster. Välkommen under juni månad söndagar klockan 11.00. Efteråt umgås vi runt kaffe och kaka utomhus.

Framför oss ligger ett konfirmandläger i Dalarna på Olsnäsgården. Ett 30-tal ungdomar som ska få fördjupa sig kring sig själva, varandra, kyrkan och Gud. Vi hoppas på tio fina dagar tillsammans. Konfirmationen äger rum i kyrkan 27 juni och livesänds.

Efter midsommarhelgen startar vi vårt sommarkafé och sommarens olika verksamheter. Välkommen till mässa på tisdagar klockan 12.00 eller på söndagar klockan 11.00. Välkommen till sommarmusik, guidade turer och utflykter för barn och familj. Eller förstås bara till ett samtal över en kopp kaffe eller till ljuständning i kyrkan. Vi finns här under hela sommaren. Under två av veckorna i juni välkomnar vi Hans Ulvebrandt som vikarierande kyrkoherde, det känns fint att åter ha honom på plats!

Tills vi hörs igen så önskar jag er värme och ljus i detta soldränkta Stockholm. Jag njuter av Mariatorgets blommor och allt det folkliv som nu fyller våra gator. Ett tecken på att vi är i början på en ny, mer fri tillvaro.

Hillevi Uddenfeldt

---------

Onsdag 19 maj 2021

Det blommar

Just nu är vi en del av ett mirakel. Återigen knoppas det och frodas. Det som verkade omöjligt för bara en liten tid sedan är nu möjligt. Jag känner en stor tacksamhet över magnolian som blommar på kyrkogården, över allt det gröna, över ljuset och människorna som rör sig på ett annat sätt.

Mer än någonsin behövs dessa tecken i tider då mycket inte är som det brukar. Förhoppningarna var stora inför pandemiläget, vi hann börja tro på minskad smittspridning och minskad belastning i vården. Förra veckan stod det klart att vi ännu inte är där. 

Församlingen fick återigen landa i en stilla glädje över våra mässor som vi firar varje dag. Än en liten tid. Vi gläds åt våra gemenskapsträffar på kyrkogården på måndagar och fredagar och vår diakonala verksamhet under helgerna, matutdelning till dem som behöver det allra mest. 

I förra veckan fick vi konstatera att ytterligare en konfirmandgrupp får konfirmeras utan anhöriga på plats kommande helg. Det är tråkigt men vi vet att man kan få en aning av stämningen i kyrkan även genom en kameralins. Nu när vi har gjort så vid fyra tillfällen! Var gärna med oss på instagram under vår livesända gudstjänst den 24 maj då 40 ungdomar beskriver vad Gud, liv och tro kan vara för dem. 

Sommarens aktiviteter är nu färdigplanerade. Vi kommer att fira gudstjänster, erbjuda musiktillfällen, ha sommarkafé och guidade turer. Vi kommer att erbjuda närvaro och gemenskap på olika sätt veckans alla dagar. 

Även hösten och det stundande kyrkovalet uppehåller våra tankar och vår kreativitet. Vi planerar för utökade öppettider med kaféverksamhet under hela tiden för förtidsröstning från och med den 6 september till valdagen den 19 september. Under dessa veckor erbjuds öppna körrepetitioner, vi kommer att ha närvaro på Mariatorget, kaféverksamhet och upptaktsgudstjänst. 

Håll också utkik efter mer information om vår helg kring Maria Magdalena som planeras till den 15-17 oktober. Vi vill ta till vara det arv som det innebär att verka i en kyrka med hennes namn. Vem var hon? Hur har hon gestaltats genom tiderna? Vi kommer att bjuda in olika talare och ge konserter. I skrivande stund planeras också ett samarbete med Södra Latins elever kring utställningar och andra gestaltningar. Detta ser vi mycket fram emot! 

Jag vill också berätta att präster och diakon i församlingen samlades under en dag för samtal kring dopet. Det var fint och givande på många sätt. Vi delade erfarenheter och tankar, brottades med dopteologi och tradition. Under hösten 2020 och våren 2021 har många avbokat sina inplanerade dop. Vi funderar vidare på hur vi gör dopet lättillgängligt och tydligt för församlingen. Vi är inte klara med detta men. Det är ett viktigt arbete som vi ständigt behöver hålla igång. Vi landade bland annat i en ny dopinbjudan som har skickats ut till nyblivna föräldrar. 

I samband med verksamhetsplanering 2022 har alla medarbetare anledning att fundera kring dop och medlemskap utifrån den nya församlingsinstruktionen. Det ska bli spännande att se vilka nya verksamheter eller inriktningar som den kan leda till då den tillämpas fullt ut. 

Mer än någonting annat ser vi i detta nu fram emot ett annat läge i samhället till följd av vaccinationer och annan väderlek. 

Försommaren är här och jag njuter av glass och folkliv runt Mariatorget. Vi när också ett hopp om en förändring efter den 31 maj. Kanske kanske ses vi till en högmässa redan i juni? 

Med hopp om en skön maj
Hillevi Uddenfeldt

---------

April 2021

Påsktiden

Så passerade ännu en påsk med pandemins begränsningar. Svenska kyrkan på nationell nivå gjorde vad man kunde med skrivelser och andra påtryckningar, liksom övriga kulturlivet försökt med under en tid. Det såg ljust ut ett tag, kanske skulle vi kunna samlas fler i kyrkan? I takt med ökad smittspridning, bekräftelse på att en tredje våg var här och stor press på sjukvården kom så beslutet. Restriktionerna ligger kvar t.o.m. 3/5. Så blev vi ännu en påsk hänvisade till digitala inspelningar.

I församlingen finner många glädje i våra dagliga mässor i litet format. Det är ett sätt att hålla i och hålla ut. Vi samlas uppemot 8, veckans alla dagar, för bön, sång och nattvard. Det fungerar ofta bra med föranmälan och vanan har satt sig. Vi välkomnar en del nya som hittar hit för första gången och förstås många välkända ansikten.

Under påskhelgen firade vi skärtorsdagsmässor och klädde av altaret som sig bör. På långfredagen kunde man komma till kyrkan för att vara i sorg, död och mörker. Uppståndelsen gestaltades med en livesänd gudstjänst med efterföljande kyrkkaffe, påskliljor och trumpetande på kyrkogården. Samtidigt delade församlingen ut 250 matlådor till behövande på Ragvaldsgatan. Stort tack till alla volontärer som var med och gjorde det möjligt!

Några av oss som inte var där tillbringade påsklovet på konfirmandläger på Marielund. Där delade vi död och liv, lek och allvar. Vi hade en fin vecka tillsammans och döpte 12 av ungdomarna i kapellet kvällen innan vi åkte hem. Tänk att människor får fortsätta att upptäcka Guds rikes hemligheter, tänk att vår kyrka ständigt får nya medlemmar som vill vara en del av vår tradition. Som vanligt var det en stor glädje att fira dopgudstjänst och ta emot dessa tolv med kärlek och förväntan!

Vi är många som längtar efter andra tider. Hoppfullt är det att vi varje dag möter äldre som nu har fått sin vaccination. Hoppfullt är det också att få planera för en sommar där vi tror att vi kan samlas på ett annat, om än försiktigt sätt. Hoppfullt är det också att få byta några ord över chokladen eller korven på måndagar och fredagar samt att höra glada tillrop från pubarna i England. Snart, snart…

Även i sommar kommer vi att kunna ha vårt uppskattade sommarkafé öppet med start veckan efter midsommar. Vi kommer att erbjuda möjlighet till skapande och avsluta veckorna med ett quiz samt ha personal på plats för umgänge och samtal. Vi kommer att ha guidade turer av olika slag samt musik i sommarkväll på torsdagarna. Vi hoppas förstås även att kunna fira gudstjänster på tisdagar och söndagar. För barn och familj väntar utflykter till Skansen och i juni har vi ett konfirmandläger.  Information om sommaren läggs ut på vår hemsida inom kort.

Vi har pausat vår kaféverksamhet på torsdagar tills vi kan ses utomhus.

Under april och första veckan i maj ligger utmaningen återigen i att stå ut med att det ser ut som det gör och verka i ljusglimtarna som trots allt finns. Välkomna till vår öppna kyrka, till mässor varje dag klockan 10.00, till gemenskap på kyrkogården. Vi gläds också åt att vi kan hålla igång verksamhet för barn och unga. Tänk om vi får samlas till konfirmationsgudstjänst på pingst, det är en fin målbild. Nu samlas både kammarkör och Alive gospel i mindre grupper och våra organister vågar förbereda sommarens program.

Bortom pandemin tar vi med oss verksamhetsflytten till kyrkogården. I skrivande stund undersöker vi möjligheterna att ytterligare verksamhetsanpassa gräsmattan utanför gamla ryskortodoxa kapellet, exempelvis med hjälp av grus, för att undkomma leran som lätt bildas. Det är spännande att se över vår lokalanvändning och tänka framåt vilket är en del av det lokalförsörjningsplanprojekt som församlingen genomgår under Erik Hagmans ledning detta år.

Samarbetet med våra hyresgäster, Stadsmissionen, fortlöper trivsamt. Det berikar såväl vår verksamhet som deras, och det är fint att ha dem i våra lokaler.

Jag önskar er alla en god fortsättning i påsktiden,
Hillevi Uddenfeldt

---------

Lördag 13 mars 2021

Vårstrålar påminner oss

Min vän fyllde 40 i helgen. Hon hade ordnat en mottagning utomhus som jag såg fram emot, den typen av umgänge – att bara få utbyta några fraser om ditten och datten, vädret, vad som har hänt sedan sist. Sådana där lite vanliga och tråkiga saker som jag längtar efter. 

Så blev jag förkyld. Jag kände en orimlig frustration över det, försökte hitta genvägar. Det gick förstås inte. 

Så jag satt hemma lite eländig och snuvig och tänkte på min kompis. På de tjugo år som vi har delat. På sorger och på roligheter. Så överväldigades jag av en stor tacksamhet. Över henne och livet och relationer. Över det enkla och självklara och livsavgörande i att få vara en människa bland andra. 

Det var som att när jag beredde plats för jubilaren kunde hon och jag framstå så
tydligt för mig i mitt kök. Trots att jag inte kunde vara där hos henne. 

Så tänker jag på den fantastiska förmåga som vi människor har. Till föreställning och
fantasi. Till andlighet och närvaro. Trots allt. 

Det är väl därför som vi sitter i några plusgrader och njuter av solen, vi anar vad den lovar oss längre fram. Det är därför vi kan drömma om en vår, den som ännu inte är här, men som vi litar på  kommer. 

Det är så jag kan finna tröst hos alla dem som inte är här men som jag kan föreställa mig, bortom stängda dörrar och ett samhälle, styrt av restriktioner. Så när jag tittar upp mot en grå himmel kan jag tänka på att du ser samma himmel. Att vi delar det här, åtskilda men ändå inte. 

Jag tror att det är samma egenskap som gör oss till andliga varelser, att vi kan hoppas på mening och mål. På kärlek och upprättelse bortom det som är rimligt och förutsägbart. Att vi kan tro på en Gud som vill varje människa väl och som vill våra liv även om det inte låter sansat och realistiskt.

Det är med utgångspunkt i den förmågan som vi kan få upptäcka våra kyrkor. Kanske kan de stolta tornen fungera så för oss nu, även om vi inte kan ta oss dit så sträcker de sig mot himmelen som en påminnelse om allt det stora och lilla, det sköra och det eviga. 

Idag känner jag tacksamhet över den förmågan. Den som kan få oss att hoppas och tro bortom ett nu, eller kanske genom ett lite kantstött nu. Orimlighetens och det hoppfullas egenskap. 

Så kan vårsolens strålar påminna oss om någonting annat. Eller du kan göra det när jag sitter lite eländig och ensam i mitt kök. 

Jag skickade henne en hälsning, min kompis som fyllde år. Hon ringde senare på kvällen och tackade, glad över att jag hade tänkt på henne och delat det med henne. Tänk att livet kan få vara så enkelt ibland! 

Varma hälsningar,
Hillevi Uddenfeldt

---------

Måndag 22 februari 2021

Februaritankar

Efter tider av regn på tvären och gråskala kom så en februarigåva. Snö, ljus, kyla och en naturens inbjudan till att röra sig ute. Längdskidorna var slutsålda i hela staden, promenadstråken trånga och människor inte fullt så trötta som andra februarimånader. Jag tror att vi kollektivt behövde det, låg sol på blå himmel och någonting att gemensamt glädjas över. Vi som bor i detta avlånga land i norr där väderförhållandena har sådan betydelse för oss. Hur vi än vrider och vänder oss är vi beroende av årstiderna och dess skiftningar, spännvidden mellan mörker och ljus och väderprognosernas trovärdighet.

Det har vi kunnat samlas kring då vi har tagit oss till kyrkogården för varm choklad och samtal. För det har vi gjort, trots minusgrader. Det är en samlingsplats som fungerar som en påminnelse om att vi finns för varandra. En blick att vila i och några utbytta ord – tänk att det kan ha en sådan betydelse! Nu är det utökat till två gånger i veckan, på måndagar grillar vi korv från 12.30. Välkommen förbi!

Vi har nu firat mässa varje dag klockan 10.00 under några veckors tid och det känns meningsfullt. Att rummet vid några tillfällen fylls av bön och orgeltoner, att vi får dela bröd och vin med varandra. Jag tror att det har betydelse för vår andlighet, oavsett om vi är på plats eller inte. Kännedom om att kyrkoåret synliggörs, texter läses och psalmer sjungs. Vid något tillfälle var vi inte så många där. Men mässan genomförs ändå, ”kärlekens lov” lästes och förbönen bads. 

Vårt torsdagskafé äger nu rum i kammarmusiksalen, så fint att få hitta hem där. Vi organiserar det som på alla fik i staden, vi sitter högst fyra vid varje bord och är max 20 åt gången. Vi fortsätter att dela ut mat till samhällets mest behövande på lördagar. Där tycks behovet ha ökat under pandemin och det är mycket uppskattat med de matlådor som Anna och Shewit omsorgsfullt tillagar.

Barn- och ungdomskörerna är igång samt konfirmandgruppen. Även det en fröjd, att få mötas i gemenskap och dela musik och samtal med andra.

Under denna vecka (v.8) sätter stadsmissionen igång med sin verksamhet med matlådor och från och med nu är deras personal på plats. Vi välkomnar dem och ser fram emot de spännande verksamheter som kan växa och få liv utifrån vår samverkan. 

I personalgruppen har vi börjat lära känna och arbeta med vår nya församlingsinstruktion som togs i domkapitlet runt årsskiftet. Det blir spännande samtal kring identitet och medlemskap, kring dop och framtid. Var och en i arbetsgruppen formulerar just nu ett individuellt mål för 2021 för att komma igång med att tänka kring hur vi kan nå de gemensamma mål som finns formulerade i församlingsinstruktionen. Vi arbetar med små steg i taget, mätbara och konkreta mål. Mål som i dagsläget är möjliga att uppnå och som kan ge energi och lust. För dig som inte har läst igenom dokumentet finns det på vår hemsida eller i pappersform i kyrkan.

I förra veckan var det Askonsdagen och fastetiden är nu inledd. Det verkar sammanfalla med stigande temperaturer och ett mer välkänt väderlag med snöblandat regn och snömoddiga trottoarer. I år stämmer fastetemat väl överens med den verklighet som många befinner sig i. Avsaknad, ensamhet, tid för eftertanke. Vi får tänka på varandra på avstånd, det brukar jag göra. Att vi lever oss igenom den här tiden tillsammans, ser samma nyhetssändningar, samma himmel, säkert längtar efter ungefär samma saker. I det finner jag hopp.

Varma hälsningar,
Hillevi Uddenfeldt

Läs Maria Magdalena församlingsinstruktion

---------

Torsdag den 18 februari

Tankar från askonsdagen

Igår var det Askonsdagen och med den inleddes fastan, fyrtio dagar före påsk. Vi kan fasta för att leva nära eftertanke, för att avstå. Vi kan fasta för att bekräfta att livet också är mörker och ensamhet. På sätt och vis understryker den här tiden i kyrkoåret, mer än annars, en tillvaro som just nu äger rum för många av oss.

Jesus var i öknen i 40 dagar. Det är under den tiden vi fastar. Gud har själv lidit och delat vår öken. ”Under den här tiden får Guds ljus falla in i det mörka vrårna, upplysande och avslöjande. Vi får fly ytlighet och söka oss till djupet. Vi får söka livets aska. Vi rensar bakåt i livet. Askan lyfter fram en utmaning ur döden: Hur vill jag att mitt liv ska vara?”

Igår fick jag dela askonsdagens djup med församlingens 40 konfirmander. Vi firade gudstjänst tillsammans, vi tecknade korset med aska i varandras pannor och uttalade orden ”kom ihåg att du är stoft, och åter ska bli till stoft”. Tillsammans fick vi upptäcka allvaret och meningsfullheten i det. Mitt i allt det livfulla, sprudlande och nyfikna.

Jag berättade för dem att i Sverige kremeras över 80% av alla som dör. I Stockholm är det över 95%. Det betyder att kropparna bränns innan de läggs i jorden. Av jord är du kommen. Jord ska du åter bli.

Jag berättade om den dagen då en som jag älskar stod där med sin mamma. Begravningen hade varit. Nu återstod gravsättningen. Vi var i Katarina kyrka. Vaktmästaren ringde i klockorna, han var klädd i svart kavaj och han var vördnadsfull. Så frågade han: vill ni bära urnan med aska i, vill du bära din mamma? Min man svarade ja. Det var en lång färd till den uppgrävda lilla platsen på kyrkogården. Han gick där liksom så utlämnad och svajig med massa sorg och saknad och en älskad mamma i en urna. Det var något djupt berörande och oförglömligt med allt det futtiga och med det grå vädret, samtidigt högtidligt som alldagligt. Han bar henne som hade burit honom. Så blev livet. Så var det nu. Av jord är du kommen. Jord ska du åter bli.

Sedan dess har jag sett det där flera gånger. Barn som bär sina föräldrar. Föräldrar som bär sina barn. Då vet man att man är dödlig. Då är man ingen annanstans än just där.

Det finns bibeltexter som handlar om det. ”Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet.”

Det finns mycket som är tungt och svårt, som vi helst håller oss borta ifrån. Men det är också sant tror jag, det där med att ju mer vi närmar oss döden desto mer kan vi leva. Döden är livets förutsättning, precis som saknad får oss att finna. Precis som mörker föder ljus.

Igår fick vi dela detta, vi som var i kyrkan, det känner jag tacksamhet inför. Det är något med den erfarenheten, att när vi delar och glömmer vårt jag, då upptäcker vi ett vi. Kan det också vara vad fastan handlar om? Att låta det stora och svåra få möta det lilla och välkända. Att låta våra jag rymma ett helt universum? Att bjuda in ett Du till ett jag?

Hillevi Uddenfeldt
Tankar från dagen efter askonsdagen

 -----------

15 januari

God fortsättning

Så blev det januari och 2021 till slut. Kylan är här och på kyrkogården får snön ligga kvar. Det är något med vintern, att få klä sig varmt, få rosiga kinder, kura hemma och fortsätta tända ljus. Det är något förmildrande eller tillåtande. I det myser jag lite grand.

I personalgruppen är det intensiva dagar av flyttröj och städ. Här bärs det möbler, sorteras, töms och flyttas in. Vi bereder plats för Stadsmissionen som blir våra tillfälliga hyresgäster under en 18-månadersperiod. Vi tar emot personalen och deras verksamheter med kärlek och förväntan. Jag ser fram emot samverkan och möten. Jag inser att det också kommer att innebära en del krockar men inför det står vi väl rustade. Samtalen med Stadsmissionen sker i god anda och välvilja och det är fantastiskt att våra lokaler bättre kommer att användas för att lindra nöd och skapa mötesplatser. På expeditionen huserar nu våra musiker i vårt gamla fikarum, det är ovant och lite trångt för dem än så länge. Vi andra är glada över att ha dem här. Kammarmusiksalen kommer att tas i bruk på ett nytt sätt, både verksamheter och sammanträden kommer att äga rum där. Enskilda samtal och förrättningssamtal kommer i högre utsträckning ske i kyrkan. Vi har sedan en tid intagit den lokal som rysk-ortodoxa hyrde under decennier. På ovanvåningen kommer musiker att repa, möten hållas och predikningar att skrivas. I nuläget används undervåningen som utgångspunkt för Coronaanpassade aktiviteter och så småningom sommarens café. Jag tycker att det är tillfredställande att bättre ta till vara på alla skrymslen och vrår. Det blir bra det här!

I mellandagarna fick församlingen sin nya församlingsinstruktion godkänd av domkapitlet. Det ska bli spännande att under året rikta in sig på de mål som finns formulerade där. Läs den gärna - klicka här.

Den 11/1 slutade Fredrik Arvidsson på sin tjänst som kanslichef. Personalen avtackar honom nu på onsdag med kaffe och tårta. Vi önskar honom lycka till framöver.

I skrivande stund planerar vi för att börja fira mässa veckans alla dagar klockan 10.00 med max 8 personer. Pandemin släpper inte sitt grepp och detta blir ett sätt för oss att hålla i och hålla ut på längre sikt. Vi tror att generositeten och längtan efter andliga rum är större än eventuell besvikelse över att det blir fullt. Vill man vara säker på att få plats går det att ringa till kyrkan och anmäla att man kommer. Det går också bra att chansa. Vi provar hur detta landar och stämmer av att det känns säkert ur smittskyddsperspektiv. Första gången blir onsdag den 20/1.

I övrigt avvaktar vi datumet 24/1, som de flesta andra i samhället just nu. Hur kommer man att förhålla sig till aktiviteter för barn och unga t.ex.?

Vi fortsätter att lägga ut digitala andakter, följ oss gärna på facebook, YouTube eller på vår hemsida.

Utanför faller snön och det är halt på gatorna. Hör av dig om du vill ha hjälp med att handla eller andra enklare ärenden. Vi finns också tillgängliga per telefon eller i kyrkorummet. Präst eller diakon är där från och med denna vecka, vardagar 13-16.

Vi fortsätter att dricka choklad på kyrkogården på fredagarna, max 4 samlas kring borden. Vi har förlängt matutdelningen ytterligare en månad för samhällets mest utsatta. Detta sker på lördagar 12-13 vid södra porten.

Som ni hör så rör det på sig, nya idéer föds, andra överges. I församlingen härbärgeras längtan och frustration, gemenskap och ovisshet. Vi får dela det en tid till.

Allt gott önskar jag er och ber om Guds rika välsignelse över det nya året,

Hillevi

--------

16 december

Fjärde advent

När jag kommer till kontoret är det fortfarande mörkt ute. Jag ställer mig i mitt rum och slår på datorn. På expeditionen har Isabelle och Lars ordnat fint med ljusstakar och gran. Den här morgonen känner jag en stor tacksamhet över att få vara en del av ett sammanhang, över att få möta andra människor, över all den omsorg som ändå finns i en lite torftig tid.

På söndag är det fjärde advent och den här tiden går mot sitt slut, julen närmar sig. Mycket fint har hänt trots osäkerhet och distans.

Första advent blev ändå en fest! Delar ur vokalensemblen var på plats och sjöng så vackert. Axel spelade precis det vi hade längtat efter. Det verkar som att stämningen gick ut genom Roberths iPhone-lins och nådde er därhemma. När tonerna fortfarande ljöd av ”advent” öppnade vi kyrkportarna och de som stod vid kyrkkaffet kunde ta del av värmen inifrån. Det rörde sig en hel del på kyrkogården under dessa timmar. Där trumpetades det från kyrktornet, där fanns glögg och lussebullar och så matutdelning för samhällets mest behövande. Kyrkans tidning var också där, kanske såg ni artikeln? Jag gick hem med en känsla av att det ändå blev advent, trots allt.

Under veckorna som har gått så har några för- och grundskolor varit här på julvisningar. Vi har konfirmerat 26 ungdomar och sjungit och samlat in pengar till ACT på Mariatorget. Den lilla ensemblen sjöng och människor var glada över den vackra julsången och stämningen som den spred. Vi har fått säga tack till de som under året ställt upp som frivilliga i våra olika verksamheter och idag samlas deltagarna i vår barnverksamhet på kyrkogården för att avsluta terminen. Som ni hör så blev det en annorlunda men livfull advent även i år. Jag känner en stor tacksamhet över alla nya upptäckter och vägar som vi har funnit i en snårig tid.

Förutom allt detta har vi spelat in ett stort antal digitala gudstjänster i olika former och färger. Följ oss gärna under hela julen på vår hemsida och facebook.

När jag skriver här nästa gång så är det ett nytt år. Inför det har vi förhoppningar om vaccin och så småningom en återgång till det välkända och efterlängtade.

Fram tills dess önskar jag er en god jul.

Tack för året som har varit!

Guds frid och rika välsignelse,

Hillevi

____________

24 november

Vänner

Nu är vi där vi så innerligt hoppades att vi inte skulle behöva vara. Det var säkert fler än jag som igår lyssnade till statsministerns allvarstyngda tal om att gemensamt ta ansvar för den situation som nu råder. Många av oss är nog vana vid att omsorg handlar om närvaro. Därför är det en omställning att visa omsorg genom distans. Inte instinktivt alls. En rejäl prövning.

Inför att maxtaket på 8 införs 24/11 så har församlingen gjort ytterligare omställningar.

Biskop Andreas uppmanar oss att beakta det diakonala perspektivet samt att bereda rum för andakt och bön. Vi kommer att ha öppet alla dagar i veckan med viss förstärkning av präst och diakon i rummet. Vi finns tillgängliga på telefon för samtal samt behjälpliga med enklare sysslor där behov finns.

Första advent livestreamar vi en enklare gudstjänst klockan 11.00 då utlovas älskade psalmer körsång evangelium och tilltal. I och med att hoppet är det sista som överger människan så skjuter vi julplaneringen lite på framtiden. Vi har arbetat upp en vana att ha snabba fötter som någon sa. När restriktionerna inför helgerna slås fast så förhåller vi oss till dessa och meddelar vad som gäller på vår hemsida. Från och med domsöndagen och fram till 22/12 firar vi inga gudstjänster utan sänder digitalt på olika sätt samt finns tillgängliga i kyrkan.

Vi kommer att försöka upprätthålla vårt öppna torsdagscafe i församlingssalarna och vår varma choklad på kyrkogården fredagar klockan 14.00. Tanken är att erbjuda möjligheten till kontakt och möte på ett coronasäkert sätt. På söndagar kommer vi att återuppta vår matutdelning till socialt utsatta klockan 12-13 vid södra porten. Anna och Shewit tillagar maten på fredagar.

Viss barn- och ungdomsverksamhet anpassas och fortsätter.

En ljusglimt att dela med sig av är dopet av våra konfirmander förra veckan. Vi fick välkomna 11 nya medlemmar till Svenska kyrkan under stor andakt. Rörande och fantastiskt att få vara en del av det.

Axel planerar att förgylla gator och torg med en kvartett under någon helg framöver - håll utkik efter detta hoppingivande och stämningsfulla inslag.

Nu hoppas vi innerligt att detta vänder så att vi snart får samlas som vanligt igen. Fram tills dess får vi dela gemenskapen i att offra vanor och längtan till förmån för helheten och hälsa.

Hör av er om ni har idéer eller tankar kring vårt nu och vår situation. Församlingen finns för att ta emot det. Med hopp om en stämningsfull adventstid trots allt.

Hillevi

___________

3 november

Vi alla måste ta ansvar

På grund av ökad smittspridning i Stockholmsregionen skärper Folkhälsomyndigheten sina rekommendationer och kommer med allmänna råd för att minska smittspridningen. De allmänna råden gäller under tre veckor, och kan komma att förlängas.
 
Det betyder att vi som församling måste ta ansvar. Vi funderera och samtalar, försöker vara flexibla och varsamt navigera oss från en dag till en annan.  
 
De allmänna råden är inte lag och inte bindande på organisationsnivå. De måste därför tolkas. De förändringar som görs i verksamheten syftar till att vara följsamma gentemot de nya restriktionerna och samtidigt tillgodose de behov som finns i församlingen. 
 
I Maria Magdalena församling har vi, i lyhördhet gentemot biskoparnas inriktning, valt att fortsätta fira gudstjänst (max 50 personer kan delta) klockan 11 och 13 varje söndag. Kaffe serveras utanför kyrkan när vädret tillåter. Verksamhet för barn och unga upp till 15 år, där vuxna inte deltar, kan fortsätta. Sorgegruppsarbete fortsätter också tills vidare. Vi firar mässa på tisdagar klockan 12 men bjuder inte in till soppa efteråt. Även mässan på onsdagar klockan 18.00 fortsätter. Vi bjuder in till orgelkonserter på söndagarna klockan 16.00 och lunchmusik med lunchmacka på torsdagar klockan 12.00. Även torsdagscaféet i salarna hålls öppet för att lindra isolering, denna verksamhet sker förstås på behörigt avstånd mellan besökarna.
 
För din kyrka gäller följande fram till 19 november:
- Kyrkan är öppen varje dag kl 10.00–17.00 för ljuständning och enskild andakt.
- Vi fortsätter att fira gudstjänst på söndagar kl 11.00 och 13.00, tisdagar kl 12.00 och onsdagar klockan 18.00. 
- Vi har Lunchmusik på torsdagar klockan 12 med möjlighet att köpa en lunchmacka.
- Vissa konserter ställs in.
 
Maria Magdalenas församlings medarbetare för pågående samtal internt och med externa aktörer om läget. Har du idéer eller synpunkter så får du gärna höra av dig. Vi försöker ständigt hitta nya vägar att vara kyrka och ställa om i dessa svåra tider.  
 

Hillevi Uddenfeldt

-------------------

26 oktober

Ljus i mörkret

Nu kommer mörkret tidigare och det blir kyligare ute. Fler insjuknar i covid 19 och i samhället finns både uthållighet och frustration. Till kyrkan kommer fler för att tända ljus och varje dag möter vi tacksamhet över att få samlas och mötas.

Igår kom det efterlängtade beskedet att 300 får samlas from den 1/11. Det är förstås glädjande samtidigt som vi måste påminna oss om att viss distans är själva förutsättningen för närhet just nu. Nästa vecka kommer vi att noggrant fundera över hur många vi kan vara på ett säkert sätt i vår vackra kyrka. Den 1/11 siktar vi på att fira en gudstjänst klockan 11.00. Den kommer även fortsättningsvis att vara enligt ordningen för Högmässogudstjänst då vi behöver hålla oss vid våra platser på ett sätt som nattvarden inte möjliggör.

I helgen som gick döptes två barn och ett par vigdes. Vi hade två nästan fulla gudstjänster och Alive gospel sjöng. Det var spännande att upptäcka att det för första gången var fler besökare kl 13 än klockan 11. Då noterades att fler gudstjänstovana tog sig dit - roligt! På Axels orgelkonsert var det fullt! Härligt att människor kommer till vår kyrka för att upptäcka gud och andlighet på olika sätt.

I veckorna rullar verksamheten på som vanligt och det är många som rör sig i församlingen i alla åldrar. Vårt nya torsdagsfika är igång. Välkommen dit för samvaro och kaffe klockan 11.00 i församlingssalarna. Vill man finns möjligheten att gå på lunchmusik i direkt anslutning.

Nu närmar sig allhelgonatid och vi kommer att hålla öppet hela lördagen med möjlighet till andakt och ljuständning. På kyrkogården finns både kaffe och ljus för den som inte vill gå in. För egen del är det en helg som jag tycker mycket om. Att få samlas kring allvaret, minnas och längta. Att kyrkan blir ett rum där detta får plats! Det tycker jag om.

Veckan efter kommer skolorna i församlingen till oss för ett samtal om döden, sorg och hopp. Det blir många 12-åringar som rör sig i kyrkan, många tankar som tänks och tårar som fälls. Det är en angelägen uppgift tycker jag, att bjuda in till att sätta ord på vad liv och död kan vara tillsammans med trygga och kompetenta medarbetare som vågar vara i det som är tungt och svårt.

Innan dess åker vi iväg på konfirmandläger till Gålögården. Det är 25 konfirmander och 15 ledare som kommer att dela tillvaron där under några dagar. Livia Fränkel som är förintelseöverlevare kommer att vara med oss på FaceTime och berätta om vad hon har varit med om. Det blir ett sätt att komma nära det vi missar i och med den uteblivna resan till Krakow och Auschwitz.

I lördags lagade vi och delade ut mat till omkring 250 behövande genom Lunch i Gemenskap. 

Jag känner tacksamhet över att få dela den här hösten med personal, förtroendevalda, frivilliga, församlingsbor och aktiva. Mer än någonsin tidigare får vi varsamt ta hand om de möten som trots allt kan äga rum och som är livsviktiga. Nu går vi in i en tid då mörket blir mer påtagligt och påminnelsen om ljuset allt viktigare. Låt oss hjälpas åt med det.

Hillevi Uddenfeldt

------------

29 september

Välkomna in i kyrkan

Nu är hösten här och i söndags firade vi vår sista friluftsgudstjänst. Vi kan glädjas åt att vi under hela den här tiden har haft tur med vädret. Förutom det hoppfulla i att få samlas så har gudstjänsterna medfört att nya människor har hittat till församlingen. Senast när jag stod där slog det mig också hur många som hinner passera under den knappa timmen, som nyfiket spanar in mot kyrkogården, kanske sås där ett frö?

Nu på söndag flyttar vi in i vår älskade kyrka igen. Efter beskedet om att det inte blir någon förändring gällande restriktionen avseende antal firar vi således två gudstjänster ett tag framöver, klockan 11 och klockan 13. Detsamma gäller för många av våra konserter, håll gärna uppsikt på vår hemsida.

Verksamheten är igång och det är glädjande att våra salar åter fylls av liv och rörelse de flesta dagar i veckan. Barngrupperna ses återigen, liksom körer och ungdomsgrupp. Församlingen har välkomnat höstens konfirmander. En grupp på 27 ungdomar som åker på läger i helgen. Vi ser fram emot att få lära känna dem och stanna upp tillsammans i det som är livets stora och viktiga frågor.

I helgen som gick delade vi ut mat till ca. 250 människor. Vi kan fortfarande inte erbjuda en sittande lunch men är glada över att kunna bidra i förenklad form. Tack alla volontärer som ställer upp och gör detta möjligt!

I oktober startar vår nya verksamhet för 70-plussare, förmiddagskaffe i kyrkan. Detta kommer att utarbetas i samråd med er som är där. Anna-Karin, Caroline och Lisa kommer att finnas på plats. För er som vill finns sedan möjlighet att delta på lunchmusiken och äta en smörgås.

Igår sammanträdde internationella utskottet och vi hoppas på någon eller några spännande föreläsningar under hösten, vi återkommer med information.

Vi är så glada över vår fina, putsade fasad! Innergården beräknas vara klar lagom till första advent. Förutom tillfredställelsen i en vackrare omgivning så är det skönt för oss och övriga näringsidkare och boende på St. Paulsgatan att slippa renoveringsljuden.  

I övrigt är budgetarbetet i full gång parallellt med verksamhetsplanering för våren och framskrivandet av en ny församlingsinstruktion.

Vi lever fortfarande mitt uppe i en pandemi och försöker tänka ansvarsfullt kring all verksamhet och framtiden. Många av oss bär en stark längtan efter att allt ska bli som vanligt igen men vi får ge oss till tåls. Vi följer nogsamt läget i Sverige och världen och tar en vecka i taget.

Nu blev det lite om mycket, så kan det bli när man dröjer för länge med att skriva.

Jag ser fram emot att möta hösten tillsammans med er alla. Vilken levande församling vi har, känner en stor tacksamhet över det!

Hillevi Uddenfeldt

----------

21 augusti 2020

Kära vänner,

Nu har höstterminen lite långsamt kommit igång, personal och andra kommer tillbaka från semestrar och vår älskade församling fylls av vardagsliv och välbekanta ljud. Det fantastiska Augustivädret håller oss kvar i gränslandet mellan sommar och höst ett tag till. På expeditionen och i kyrkan är de flesta på plats och det känns roligt och inspirerande att få tjänstgöra och möta hösten tillsammans med er. 
 
Det är glädjande att sommaren har fungerat väl. Caféet blev en verklig succé som vi förlängde med en vecka! Jag får höra idel lovord och förstår att behållningen har varit det goda bakade och det fina och vänliga bemötandet. Anna har varit en trygg punkt och i övrigt är det församlingens konfirmand- och barnkörledare som har arbetat. Vi håller öppet sista dagen idag och får se fram emot caféet nästa sommar. Läs längre ned om Lars Epsteins rapport från caféet.

Även övriga sommarverksamheter har fungerat fint, guidade turer, mässor, gudstjänster och sommarmusik. Känns så bra att kyrkogården och församlingen har varit en viktig mötesplats för alla som firat hemester. Tack till alla som varit igång under denna märkliga sommar!
 
Höstplanering och klurerier pågår för fullt. Många av er funderar säkert på vad som är möjligt och inte till följd av Corona och det är som det skall. Vi får planera och hoppas och revidera och vara uppmärksamma. Samtal pågår bland de medarbetare som är igång  kring saker och ting och det finns mycket vilja och kreativitet. Vi för även samtal med förtroendevalda och församlingsbor. Det här blir bra tänker jag! Hör av dig om du har idéer eller behöver tänka tillsammans!
 
Annika Sydow är fortsatt sjukskriven och Shewit går in och vikarierar för henne, det är vi glada för! Barnverksamheten kommer att dra igång igen och för detta ansvarar Shewit, Lars och Anna! Söndagsskolan kommer att hållas av Norea med Naomis hjälp. 
 
Även Fredrik Arvidsson är sjukskriven åtminstone till 10/9. Vi får stöd av stiftet genom Erik Hagman, tidigare kanslichef i församlingen, som går in och vikarierar. För mig känns det tryggt och som en mycket bra lösning. 
 
Vi planerar för att fortsätta våra utomhusgudstjänster i September för att sedan flytta in. Om restriktionerna kring 50 ligger fast kan vi erbjuda två gudstjänster varje söndag, 11 och 14. 
 
I måndags, den 17/8 välkomnade vi Caroline Heilborn, vår nya stiftelsehandläggare. Hon kommer från en tjänst som kurator på Björnsgårdsskolan. Utöver stiftelsearbetet kommer hon att stärka diakonin tillsammans med Anna-Karin och oss alla förstås. Vi är så glada över att ha Caroline på plats!

Nästa vecka samlas personalen för att arbeta med församlingsinstruktion, verksamhet och budget för 2021. Det blir spännande tycker jag.
 
Som ni märker är många olika processer igång, det är som det skall! 

Lars Epstein på besök på Sommarcafét
I slutet av juli var Lars Epstein, mångårig fotograf som dokumenterat Stockholm och dess invånare i sex decennier, på besök. Han verkade trivas utmärkt. Och skrev om vårt café på sin facebook-sida. Kul tycker vi. Klicka nedan för att läsa.

Länk till EpsteinSthlms facebook-inlägg

-----

15 juni 2020

Rum i rummet ute i grönskan

I skrivande stund sitter jag och blickar ut över gröna ängar ute på Gålö. Jag dricker mitt morgonkaffe och konfirmanderna sover fortfarande, här är fågelkvitter och lugnt och tyst. Vi anlände till gården igår med församlingens 22 konfirmander. Det första dygnet har innehållit konfirmandpass och lek, måltidsgemenskap och andakt. Läser precis i DN att det är viktigt att hålla igång sommaraktiviteter för barn och unga och ber en stilla bön för att vi får vara friska. Den 28/6 är det konfirmation och fram tills dess ska mycket hända. Vi ska prata om liv och död, gud och Jesus. Vi kommer att gråta och skratta, längta hem och inte vilja skiljas. Jag känner en stor tacksam för att få vara en del av detta, alla funderingar och känslor. Under tiden då Tomas, Catherine, Johan, jag och övriga ledare är här ute så håller medarbetarna igång arbetet hemma.

I söndags firade vi ännu en uppskattad gudstjänst på kyrkogården. Ni som har varit där vet att vi har spärrat av en del, skapat ett ”rum i rummet”. Tanken är att vi fortsätter med våra friluftsgudstjänster under sommaren. Skälet är i första hand att även de som i övrigt är ganska isolerade ska kunna delta på ett säkrare sätt.
Biskopen häver from. midsommar riktlinjen kring att inte fira gudstjänst och från 1/9 förväntas alla att åter fira huvudgudstjänst. Om läget inte förändras så ämnar vi att följa dessa rekommendationer.

Nu har församlingens alla verksamheter haft sina avslutningar och det har käntS värdefullt att sätta en gräns för den här terminen med förhoppningen om att nästa blir mer lik det vi är vana vid.

I helgen delade vi ut mat för sista gången denna vår. Det har varit en meningsfull syssla som vi eventuellt fortsätter med nästa termin.

Snart öppnar vårt sommarkafé och övriga sommaraktiviteter. Välkomna att tillbringa tid med oss i sommar! Kom och drick kaffe, promenera, gå guidade turer, lyssna på musik eller fira gudstjänst.

Under sommaren kommer Eleonora och Philippa att finnas på plats som vaktmästare i kyrkan. Vi välkomnar dem och hoppas att de ska trivas.

I förra veckan hade vi ett kyrkofullmäktige, med ordförande Eva Zetterberg och några andra med på länk, som fortlöpte lugnt och fint. I onsdags bjöds personalen på festligheter och avtackades för en annorlunda och märklig termin. Vi inledde med ”så ska det låta” i stora salen och tog oss sedan till boule var i Tanto där Lars, Axel och Isabelle tog hem vinsten. Britten kom förbi med sin cykel och vinkade till oss. Stämningen var mycket god och vi hade en härlig eftermiddag och kväll.

Tack för feedback, glada tillrop och konstruktiva tips!

Ta hand om er.

Varma hälsningar från morgonsolen på trappan

Hillevi

26 maj 2020

Kära vänner!

I helgen som just passerat firade vi äntligen gudstjänst igen. Klockan 11.00 på Kristi himmelsfärdsdag och samma tid söndagen före pingst. Vi hade vädret med oss och jag har fått många glada tillrop kring dessa båda händelser. Det återstår vissa frågor kring hur vi löser ljudet för att öka tillgängligheten, inte en alldeles enkel fråga i tider av social distansering och friluftsgudstjänster, vi gör vad vi kan. Ni som var där noterade kanske att vi fortsatt delar ut mat till samhällets mest behövande lördagar och söndagar. Då leveransen från krögarna inte riktigt går att lita på har Anna och Catherine ställt om och lagar nu ca 200 matlådor varje fredag - tack för flexibilitet och vilja till goda prioriteringar.

   Helgen innan denna fick vi glädjas åt församlingens 31 konfirmander som fick fira en annorlunda men fin gudstjänst med konfirmation. Nattvardsgången sparar vi tills vi åter får samlas i större antal i kyrkan och deras anhöriga kan vara på plats. Även denna gång visade sig live-streaming fungera. Anhöriga och släktingar var beröra framför sina skärmar. En förälder som var med för tredje gången så att hon rentav upplevde att man kom lite närmre. Roberth gör verkligen ett kanonjobb! På lördagen innan konfirmationen dök en kille upp som varit borta under några veckor och sa att han ville vara med. Han meddelade också att han var odöpt. Då döpte vi förstås, med stor närvaro och sång från tre av våra ledare som också sjunger i Lindas ungdomskör. Efter konfirmationen tog vi emot vår nya grupp som åker till Gålögården 14-25/6. Det är drygt 20 konfirmander som verkar nyfikna och motiverade, kul!

   Barn- och ungdomskören satte igång igen i veckan som gick, ett kärt återseende och många som har längtat tillbaka. De möts i kyrkan där det finns en annan möjlighet till utrymme och när vädret tillåter sker repen och fikan utomhus.

   Sommarplaneringen är klar och vi har försökt tänka särskilt på människor som behöver fira hemester eller är isolerade på andra sätt. Kyrkan är öppen varje dag 11-17 och vi har lunchbön klockan 12.00 och mässa samma tid på tisdagar. På torsdagar fortsätter vi med lunchmusik hela sommaren och på kvällen bjuder vi som vanligt in till sommarmusik. Vi kommer att ha ett café på kyrkogården som har öppet 12-16 varje dag. Där ska finnas kaffe och hembakat samt människor att samtala med. Två måndagar erbjuder vi utflykter för barn och deras familjer. På torsdagar finns möjlighet att gå en promenad tillsammans med andra. Vid fem tillfällen erbjuder vi guidade turer i närområdet, dessa sker på onsdagar. Vi kommer att vara närvarande på Mariatorget med kaffevagn vid några tillfällen under sommaren. Varje söndag samlas vi till Gudstjänst klockan 11.00 på vår vackra kyrkogård. Välkommen att tillbringa sommaren med oss!

  Under de två kommande veckorna avslutar vi våra barngrupper med utflykter till Skansen. Ungdomsgruppen får en alternativ sommarfest första veckan i juni. Vi fortsätter att lägga upp andakter på vår hemsida och på Facebook.

   En mycket glädjande nyhet är att byggnadsställningarna snart tas ner på St. Paulsgatan och vi kan beskåda fasadarbetet. Skönt för oss men framför allt för hyresgäster och näringsidkare i området.

   Igår spelade jag, Axel och Roberth in en sommarhälsning och ”Den blomstertid” till Södermalmsskolans skolavslutning som i år inte kan äga rum i vår kyrka. Så fint att denna tradition är så angelägen för eleverna så att vi ombads att vara med digitalt.

   I personalgruppen är de flesta fortsatt friska och det finns en förnyad kraft och energi i och med sommarhärligheten och gudstjänstfirandet. Hör gärna av er till oss med tankar och idéer. Vi finns ett stenkast bort och tänker och ber och verkar för närområdet.

Bästa hälsningar till er alla denna ljuvliga sommardag

Hillevi   

-------------------

Lyssna även på Hillevi Uddenfeldt på Morgon i P4 Stockholm. 
Klicka här och leta upp 29 april, scrolla sedan fram till 1.18 i ljudklippet.

 April 2020:

Tack gode Gud för våren!

Nu är vi inne i en tid som jag vill fånga i en liten ask. Det är så ljuvligt med fågelkvitter och grönska och knoppar. Tack gode Gud för våren!

Efter Anders Tegnells uttalande i kyrkans tidning (7/5 2020), biskopens senaste kyrkoherdebrev och i samråd med kontraktets kyrkoherdar sker några glädjande förändringar framöver.
Ytterligare bakgrund till besluten är insikten om att pandemin kan hålla i sig för en tid och att vi behöver landa i någonting som fungerar på sikt.
Kyrkoordningen kommer inte att skrivas om och som församling har vi våra grundläggande uppdrag att fira gudstjänst, utöva diakoni, mission och bedriva undervisning. Det finns en stark längtan efter att fira gudstjänst igen i vår församling och tillsammans, gudstjänsten som ger oss kraft och mod och mening i allt annat som vi gör. Det kan förstås ske individuellt eller digitalt, att fira Gudstjänst kan ju vara att leva sitt liv i Guds tjänst så ofta som det går. Detta kompletterar vi nu med att ordna Gudstjänster utomhus. I och med Kristi himmelsfärdsdagen börjar vi med våra friluftsgudstjänster. Vi kommer att ha ett tält på kyrkogården med ett antal platser, i övrigt hoppas vi att man kan sprida ut sig. Efter gudstjänsten följer kyrkkaffe på behörigt avstånd. Varje söndag därefter samlar vi oss till gudstjänst utomhus klockan 11.00. Alla är välkomna som iakttar folkhälsomyndighetens riktlinjer. Även tisdagsmässorna kommer igång igen med start den 26/5. Varje dag finns möjlighet till middagsbön klockan 12, på torsdagar följt av lunchmusik.

Vi fortsätter med att dela ut mat lördag och söndag 12-14, till samhällets mest utsatta. I helgen tog våra matlådor slut den första halvtimman på lördagen. Då ställde sig Anna, Axel och Lars tillsammans med unga ledare och lagade 70 matlådor som delades ut på söndagen! Vilka underbara kollegor det finns här!

I veckan träffas våra barnkörer igen, vid fint väder blir sångövningen utomhus på kyrkogården. Ni kan se fram emot en digital barnkör i någon av gudstjänsterna framöver! Vi fortsätter även med andakterna på hemsidan under en tid, för de som sitter isolerade och inte kan ta sig hit.

Vi är i full gång med sommarplaneringen där vi hoppas på promenader, guidade turer, sommarmusik och café! Återkommer då detta är färdigpanerat.

Nästa helg (17/5) väntar konfirmationsgudstjänst för våra knappt 30 konfirmander i vårens grupp. Inget Berlin blev av förstås och vilken märklig termin de har fått! Ändå sådan närvaro och glädje i gruppen - fantastiskt!

Välsignelse till er alla
Hillevi Uddenfeldt