”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.”
”…Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.”
(Matt 25: 35-36, 40)
Diakoni handlar om möte med människor, inte om möte med problem.
Livssituationer växlar för oss alla. Som människor har vi var och en förmågor som kan stärkas. Ett diakonalt arbete baserat på ”hjälp till självhjälp”, på egenmakt, handlar om medvandrarskap. Inflytande och självbestämmande är en förutsättning för frigörande upprättelse.
Kyrkan kan bidra med sådant som faller utanför kommunens ansvarsområde och möjligheter, t.ex. väntjänst bland ensamma eller finnas med i kontakt med myndigheter.
Samtalet är ett av det diakonala arbetets viktigaste arbetsredskap, konsten att lyssna är A och O.
Diakoni – allas uppgift
Diakoni är hela församlingens uppgift. Som kristna är vi kallade att tjäna vår medmänniska. Inom kyrkorna är antalet anställda i minoritet i förhållande till engagerade ideella medarbetare.
Diakonens roll
Diakonen är ansvarig för att leda och planera det diakonala arbetet. Diakonen ansvarar för att se vilka behov som finns i församlingen. En annan uppgift är att påtala missförhållanden i samhället och vara en röst för dem som inte själva kan föra sin talan.
