Grav SBA 018
Emanuella Carlbeck, föreståndarinna
Född 24 aug 1829 i Norunga, Älvsborgs län, död 10 sept 1901.
Emanuella Carlbeck var en av pionjärerna inom vården av psykiskt utvecklingsstörda. Följande citat är hämtat ur TSL (Tidning för Skaraborgs län) den 13 september 1901, ”Redan i barndomen ömmade hon mycket för kringvandrande idioter, hvilka på den tiden voro både rätts- och skyddslösa och föremål för gyckel och misshandel af tanklöst folk. Med tiden mognade hos henne planen att bereda ett hem åt dessa samhällets olycksbarn …”.
Den 1 sept 1866 öppnade hon Sveriges första hem för utvecklingsstörda i en lägenhet på Nya Varvet i Göteborg. Redan där fick hon sitt smeknamn ”moster” för bland de barn hon tog sig an fanns hennes systerson John. Efter bara ett halvår flyttade hon ut på landet, närmare bestämt till Floby utanför Falköping och senare till Skövde. Under denna period gjorde hon även några studieresor, bl.a. till Danmark. Elevantalet utökades och snart stod ett 30-tal skyddslingar på kö till ”Mamsell Carlbecks idiotanstalt i Sköfde”. Ansökningar började komma från hela Sverige. Efter nya studieresor i Europa 1870 sökte hon efter en lämplig gård för att barnen skulle få luft och ljus och möjligheter till jordbruks- och trädgårdsarbete.
Johannesberg utanför Mariestad kunde erbjuda alla dessa möjligheter och dit flyttade hon 1875 med hela sitt hushåll, totalt 47 personer. Verksamheten utvecklades och 1881 stod en ny anstaltsbyggnad klar efter ett räntefritt lån från Skaraborgs läns landsting. Nu hade Emanuella plats för 70 elever, men ändå var köerna långa. Ekonomin blev betungande och 1883 överlämnade hon Johannesberg till landstinget mot att hennes lån avskrevs och att hon under sin livstid fick sköta anstalten efter eget huvud. Tolv år senare gick Älvsborgs läns landsting in som delägare.
Emanuella Carlbeck arbetade vidare, nu utan ekonomiska bekymmer, med ambitionen att eleverna skulle skyddas och de skulle få ha sitt hem på Johannesberg under hela sin livstid. År 1896 stod en ny skolbyggnad klar och två år senare var ytterligare en byggnad färdig. När Emanuella Carlbeck dog 1901 var Johannesberg nära att bli den fullständiga anstalt som hon alltid drömt om.
I sina efterlämnade anteckningar skrev hon ner sina önskemål för det fortsatta arbetet på Johannesberg. Där står det bland annat ”Att personalen i sin helhet väljes bland kristligt sinnade personer … ”, hon fortsätter, ”Att undervisningen ovillkorligen måste vara individuell …” och ”Att undervisning i handarbete aldrig må anses som en bisak …”, ”Barnen skola omgivas av glada människor, så att ingen onödig tyngd lägges över fostringsarbetet”.
Årligen, på hennes födelsedag den 24 aug, arrangeras en ”mosterfest”.
