Gamla kyrkan
Lyssna

Historia

Namnet Markaryd finns nämnt i handlingar första gången den 29 maj 1342. Noteringen är hämtad ur Vatikanarkivet i Rom. Den finns i en påvlig bulla skriven i Avignon i Frankrike. Här nämns en person Germundus de Madkaryd scolaris Parisiensis (Germund från Madkaryd student i Paris). Den då unge kaniken Germund blir erbjuden en tjänst vid domkapitlet i Linköping, ett erbjudande man tror förutsatte kristen skolning sedan riktigt unga år.
Sannolikt innebar detta att Markarydsbygden redan vid denna tid hade en egen kyrka. Detta antagande blev senare bekräftat i och med Germunds testamente från 1350: "Till Markaryds kyrka ger jag för min egen själ och för mina föräldrars och min brors, vilka där ligga begravna, sextio mark penningar till prästbordet".  
Den träkyrka som sannolikt fanns redan vid 1100-talets slut ersattes på 1400-talet av en i sten. Arkitekturen kom uppifrån och är den i Sunnerbo vanliga, en ren enkel kyrkotyp.
I Markarydsortens hembygdskalender kan man läsa om hur kyrkans stora träport hade märken efter kulor och att fönster var mycket små – typiska tecken på gränsbygdens osäkerhet. Markaryd var under lång tid ett ingen mans land, om man ska döma efter gränsdragningen mellan Sverige och Danmark i mitten av 1000-talet. Den enda gräns man kan tänka sig är den som utgjordes av obygden. Det är först vid visitationen 1714 som biskop David Lund tydligen menar att lugnare förhållanden inträffat som gör att han påyrkar att "fönstren upptagas till kyrkans ljus och prydnad".
Tar vi så ett raskt kliv framåt i historien så kan vi konstatera att den 21 maj 1851 blev ödesdiger för Markaryds församling och kyrka. Ett kraftigt åskoväder drog fram över trakten och under detta träffades kyrkan av blixten vilket ledde till att den brann ner till grunden. Den "nya" kyrkan – vilken uppfördes efter mycken möda, såväl ekonomiskt som fysiskt – stod färdig att tas i bruk till Advent 1854 men invigdes inte förrän 1857.