Samling
Mässans första del, Samling, fungerar som en upptakt och förberedelse till mässans huvuddelar, Ordet och Måltiden. Allra först hälsas vi välkomna av en kyrkvärd, som också berättar vad mässans kollekt går till.
Klockringningen kallar oss samman till gudstjänst, men ger oss också tid att samla oss i bön inför det som skall ske. Ingångspsalmen inleder själva gudstjänsten. När processionen går in i kyrkan står vi upp för korset som bärs in. Korset är en symbol för hur Jesus kommer till oss som har samlats.
Inledningsord förbereder oss för mässfirandet. Prästen säger något om vad vi kan tänka på när vi ber om Guds förlåtelse och i Syndabekännelsen får vi lägga fram inför Gud det vi misslyckats med, vår brist på kärlek till Gud och våra medmänniskor. Prästen förmedlar sedan genom Förlåtelsen Guds förlåtelse till oss, och vi befrias från det som tynger oss och kan gå vidare utan skuldens börda.
I Tackbönen får vi tacka Gud för förlåtelsens stora gåva.
Kristus-rop. Herre, förbarma dig (Kyrie) är en gammal gudstjänstsång, där vi ber att Gud skall förbarma sig över oss, så att vi kan vandra vidare i kärlek och förlåtelse.
Lovsången (Gloria och Laudamus) är också mycket gammal. Det är en lovsång till den Treenige Guden: Fadern och Sonen och den helige Ande.
Dagens bön är en kort bön som med enkla ord sammanfattar söndagens tema, och samlar våra tankar då vi skall får lyssna till Guds ord i Bibeln.
Ordet
Mässans andra del, Ordet, har fått sitt namn av att vi då läser ur Bibeln, Guds ord, och prästen i predikan förklarar det vi hört i läsningarna.
Textläsningar ur Bibeln ingår i varje mässa, tre läsningar i högmässan och en läsning i familjemässan. Läsningarna inramas också av körsång eller psalmer, som anknyter till det läsningarna handlar om. När det läses ur Evangelium står vi upp för att markera det högtidliga i att höra Jesu ord till oss.
Predikan hålls av prästen och förklarar och utvecklar de tankar som förekommit i textläsningarna. Varje söndag har ett särskilt tema, en grundtanke som går igen i många av mässans delar.
Trosbekännelsen (Credo) är vår chans att svara till Guds tilltal till oss genom att bekänna att vi tror på Fadern, Sonen Jesus Kristus och den helige Ande.
Kyrkans förbön avslutar Ordets gudstjänst. I förbönen ber vi för kyrkan, för världen och dem med makt och ansvar, för dem som lider och för vår egen församling. Vi ber också särskilt för dem som genom dopet har blivit medlemmar i vår församling och för de församlingsmedlemmar som avlidit, och tänder ljus för både döpta och döda.
Måltiden
Mässans tredje del, Måltiden, är gudstjänstens höjdpunkt. I den helige nattvarden kommer Jesus till oss i nattvardens bröd och vin och vi får gemenskap med honom och varandra när vi tar emot hans kropp och blod.
Tillredelse (Offertorium)
Offertoriepsalmen sjungs samtidigt som kollekten tas upp och bärs fram, och brödet och vinet bärs fram och tillreds på altaret. Offertorium betyder just frambärande.
Nattvardsbönens inledning
Lovsägelsen inleder vår tacksägelse inför nattvarden. Vi står upp och sjunger tillsammans med prästen en inbjudan till tacksägelse och lovsång (Sursum corda). Sedan fortsätter prästen lovsägelsen med Prefationen som tackar för det Gud har gjort för oss. I Helig (Sanctus), som är en gammal sång ur Gamla testamentet, prisar vi den trefalt Helige och välsignar honom som kommer i Herrens namn, Jesus Kristus.
Nattvardsbönens fortsättning
Nattvardsbönen som präster ber, innehåller Instiftelseorden, de ord Jesus sade vid den första nattvarden. Under instiftelseorden kommer Jesus till oss, och brödet och vinet är inte längre bara bröd och vin, utan Kristi kropp och blod.
Herrens bön (Fader vår eller Vår Fader) kallas så eftersom Herren Jesus själv har lärt oss den. I familjemässorna ber vi före Herrens bön barnens egen bön Gud som haver barnen kär.
Brödbrytelsen (Fractio) är en symbolisk handling för hur vi delar samma bröd och genom nattvardsmåltiden får gemenskap med både Kristus och varandra.
Herrens frid (Pax) är både prästens välönskan till oss och vår välönskan till varandra. Ofta hälsar man på dem som står omkring en genom att ta i hand och önska varandra "Herrens frid!".
O Guds Lamm (Agnus Dei) är en gammal sång som förbereder oss när vi skall ta emot Kristi kropp och blod. Johannes Döparen kallade Jesus för Guds Lamm, och vi ber om Jesu förbarmande och frid.
Delande av bröd och vin. Kommunionen (Communio) är själva nattvardsmåltiden. Ordet kommunion är latin och betyder gemenskap. Ibland sker måltiden vid altarringen, där man kan falla på knä, och ibland nere på kyrkans golv, där vi ställer oss i led. Man väljer själv om man vill dricka ur kalken eller doppa brödet i vinet. Vill man inte ta emot Kristi kropp och blod, kan man lägga sin högra hand på sin vänstra axel, så ger prästen en särskild välsignelse. Du som inte är döpt är välkommen fram för att få välsignelse. Lägg då din högra hand på din vänstra axel. Under kommunionen sjungs ofta körsång eller psalmer.
Tackbönen efter kommunionen är vårt sätt att tacka för det fantastiska vi har fått vara med om, och för att Jesus Kristus har givit sig själv åt oss i nattvardsmåltiden.
Sändning
Sändning är mässans fjärde och sista del. Efter delandet av Guds gåvor i Ordet och Måltiden sänds vi ut i vardagslivet.
Lovpsalmen är mässans sista psalm, då vi får prisa och tacka Gud för alla hans gåvor. Under lovpsalmen står vi upp.
Välsignelsen som prästen utdelar berättar för oss att Gud är med oss i vår vardag, även när det känns tungt och svårt. Välsignelsen hittar du i Bibeln i 4:e Mosebok 6: 24-26.
Postludium betyder efterspel, och under postludiet går processionen ut. Vi står upp när korset bärs ut. Oftast spelas postludiet på orgel, men ibland sjungs det av kören.