Långt tillbaka, innan radions, tv:ns och internets tid var kyrkan det ställe där människor fick nyheter. Från predikstolen rapporterades och krig, farsoter och påbud. Där berättades också om församlingen - vilka som fötts, döpts, gift sig och också avlidit.
Vi läser fortfarande upp vad som hänt med församlingens medlemmar. Oftast sker det i förbönens ram, men kan också vara en del av pålysningarna. Prästen berättar vilka som döpts, gift sig och avlidit.
När man berättar om de avlidna är det oftast med följande eller liknande ord:
"En ny påminnelse om vår dödlighet lämnas oss idag, då härmed tillkännages att följande medlem av vår församlingen har avlidit; nämligen Namn på den som avlidit, som avled den 5 maj, i en ålder av 97 år, fyra månader och 13 dagar. Ge dom som sörjer din frid och ditt ljus och låt oss alla en gång få mötas i din himmelska glädje."
När alla som avlidit läses upp rings i klockorna, sk. själaringning. Ett ljus kan också tändas för var och en som avlidit.
Tacksägelsen är alltså mycket enkel, men kan vara en väldigt fin stund för de anhöriga, att få känna att församlingen bär dem och den som dött i sina böner.
Tacksägelsen kan äga rum både före och efter begravningen, beroende på hur församlingens gudstjänst ligger.
En gång om året, på allhelgonadagen, bjuds också in till en gemensam minnesgudstjänst för alla som dött under året. Dit blir också de anhöriga inbjudna.