Kyrkoherdens tankar - april

När ni var små, klädde ni ut er till påskkärringar? Fyllde ni i och ritade påskbrev som ni gav bort när ni knackade dörr? Och hoppades ni samtidigt på att få en massa godis i korgen som ni höll fram när ni så generöst gav bort de fina teckningarna? 

Det gjorde jag och mina syskon och de flesta andra barn i vårt område på påskafton när jag växte upp. Det är en tradition som jag trodde hade mer eller mindre försvunnit, men tydligen finns den kvar på en del håll i Sverige? Vi barn tyckte såklart att det var väldigt spännande och vi hade svårt att sova kvällen innan. Det tog också tid att rita påskbreven, inga kopior där inte!

På kyrkan pratade vi häromdagen om just påsken, vad vi gör på kyrkan i påskveckan och vilka traditioner vi själva hade vuxit upp med. Vi var nog rätt eniga om att påsken är en relativt enkel sak att fira och förbereda just för att det inte finns så mycket krav och stress runt påsk som det är till exempel vid jul. Det är en lugnare tid helt enkelt. 

Det är olika berättelser varje dag under veckan innan påsk. De har alla sin egen känsla. Palmsöndagen när Jesus rider in i Jerusalem är fylld av glädje, skärtorsdagen däremot slutar i mörker och övergivenhet, sedan kommer långfredagens allvar och sorg. Men påskens berättelser tar ju inte slut på långfredagen. För när det såg ut som att allt var över då öppnade Gud en väg. Det vill påskens berättelser visa för oss. 

Livet segrar över döden och något nytt börjar.
Gud öppnar alltid nya vägar och hjälper oss att se nya möjligheter.
Vi får tro på en uppståndelse och en framtid tillsammans med Gud.

”Som en värme i kroppen
går din nåd genom livet.
Till ett levande hopp
har du fött oss på nytt.
Vi skall inte gå under.”
Vår framtid är här.

Psalm 945 Som en flod genom tiden ur den finska psalmboken. Text: Catharina Östman

Med de orden önskar jag er allt gott och Guds välsignelse. Välkomna till gudstjänster och gemenskap. Jag önskar er en ljus och Glad Påsk!

Katja Lin
Kyrkoherde
Melbourne Australien