När kyrkan på 1600-talet byggdes till, fann man en sten i muren som hade årtalet 1219 inhugget. Delar av södra och västra väggarna behöll man från den gamla kyrkan. 1663 var kyrkobyggnaden klar men först omkring 1700 var kyrkan klar invändigt. Bygden kring Ör, runt 1700-talet, var gränsbygd mellan Sverige och Danmark (Norge tillhörde Danmark vid denna tid). Både bygden och kyrkan drabbades svårt av krigets härjningar. Vid en visitation i Örs kyrka 1812 beskrevs kyrkans förfall "Den är till hela innanredet bristfällig... Golfvet swårt och wådeligt att upkomma på". Dessutom hade Gustav Vasa på sin tid skövlat kyrkorna på rikedomar. Ändå är kyrkan i dagsläget rik på mycket fina kultur- och konstföremål. Kyrkan byggdes om och förstorades mot öster 1663. 1835 fick den sitt skiffertak och 1846 fick kyrkan större fönster. År 1887 och 1900 utökades kyrkan ytterligare med sakristia respektive vapenhus. De gravhällar, som finns inmurade på vapenhusets ytterväggar, är minnesstenar efter äldre kyrkoherdar i Ör. De låg ursprungligen i koret men flyttades ut vid restaureringen 1900. Idag har kyrkan en homogen 1700-talskaraktär. Det är ett resultat av en renovering som gjordes 1938, vars syfte var att återställa kyrkans äldre utseende.
År 1857 fick kyrkan ett orgelverk som gåva. Nuvarande orgel är från 1918.