Under våren 2024 var en grupp ungdomar från Mölndals pastorat i Etiopien och besökte WSG/Bright Star och deras arbete. En av resenärerna var Mira Jansson som här skriver om sina intryck från resan:
Längs gatorna i Addis Abeba härjar olyckan och ondskan. De väntar vid varje hörn, gränd och ände. Där lever barn ensamma. De har flytt från ett slavarbete som deras föräldrar lurades att skicka dem till. Nu är delarna av den splittrade familjen långt ifrån varandra, Barnen hittar inte hem och de skäms så mycket för att ens försöka. De lever hellre på gatan, i extrem fattigdom. Som sällskap har de unga kvinnor, tidigare prostituerade, tidigare gatubarn. De har blivit utslängda från bordellerna då de blev gravida och inte längre betraktas vara värda något. Där finns också unga män, tidigare gatubarn, som fastnat i kriminalitet med droger, de svävar i fara. På gatorna finns också hela ― familjer, eftersom det blev för dyrt att bo kvar i plåtskjulet, och inflationen slog för hårt.
Du kan inte förstå detta, inte förrän du själv varit där. Det är först då som man börjar förstå vad allt detta innebär. Jag har stått på gatorna, och jag har varit sällskap till de utsatta. Jag har sett ondskan och olyckan ― öga mot öga har jag stått dem. Jag har mött de drabbades ögon, och det var först då som jag förstod: Vi lever på samma planet men i helt olika världar.
Men mörkret övervinner aldrig ljuset och även i Addis Abeba finns det ljus. I spruckna gator och familjer slår hoppet rötter, och växer sig upp ur sprickorna i asfalten. Hoppet är en organisation vid namn Win Souls for God, WSG. Det som Gud planterar kan vi vattna och få att grönska, det är vad WSG har gjort. Det är inte tillräckligt att vi bara ger människor på gatan mat. Det är inte tillräckligt att vi bara går ut och pratar om Jesus. Det är inte tillräckligt att vi placerar dem under ett tak. Dessa människor måste få äta, höra om evangeliet, en utbildning och på lång sikt få ett hem för att klara sig. En stor utmaning, men ingenting är omöjligt för Gud och det har WSG bevisat genom att möjliggöra detta för tusentals människor. Varje dag får uppemot 500 personer äta sig mätta, duscha och höra om Jesus på deras huvudkontor. Detta är en del av den verksamhet som WSG driver. För mig var det en resa och ett besök, för de som arbetar vid WSG är det vardag och ett kall.
I ett land där hälften av befolkningen är analfabeter så driver WSG fyra skolor där 2000 av de allra fattigaste barnen får gratis utbildning. Barnen får två gratis måltider i skolan eftersom WSG vill försäkra sig om att de överlever till nästa dag, inte alla av barnen får mat hemma. När vi äter med dessa små glädjespridare så skopar de upp en stor sked med ris och sträcker fram till oss. Vill du inte ha? Ska du inte äta? Här kommer några bortskämda ungdomar från Sverige, som har allt och lite till, och här sitter några av Addis fattigaste barn och erbjuder oss deras mat. De är för små för att förstå det än men hade de inte fått vara här så hade de suttit fast i något slavarbete istället. Nu lär, leker och äter de tillsammans i enorm glädje.
Etiopien har inga lagar som skyddar kvinnor från prostitution, och det är inte olagligt att köpa sex. Därför är det inte bara vanliga medborgare som köper, poliserna gör det likaså och det ofta under sin tjänst. I områden kallade ”red-light districts” är kvinnorna placerade i skjul. Dörren är öppen, kvinnan står utanför och bakom henne finns ett rum lika stort som madrassen på golvet. Om dörren är stängd så är kvinnan upptagen, hon har en kund. Blir hon slagen och går till polisen så rycker de på axlarna och säger att hon fått betalt. Dessa kvinnor har ofta varit gatubarn som flytt från slavarbete och stött på fel människor som lovat dem en bättre framtid, och nu är de hjälplösa i dessa skjul. Men WSG rör sig på gatorna, och hittar de mest utsatta av de utsatta. Kvinnorna får ett fritt val.
De kan få lämna skjulet och följa med WSG. Där får de utbildning av olika slag tillsammans med andra kvinnor som varit i deras situation. Vi fick träffa några av dem på hemmet som heter Deborah House. Nästan alla var 19 år gamla. Då vi frågade dem vad det var som fick dem att stanna på Deborah House så svarade en: Här var första gången jag blev behandlad som en människa. Kan vi ens begripa en så låg tröskel? Kvinnorna får en extra mamma som lär dem att de duger för annat än sex, de är värda mer än deras kroppars yttre. De får lära sig att tvätta och laga mat, de får lära sig att Gud älskar dem. WSG jobbar aktivt med att rädda kvinnor och flickor från prostitution i Addis Abeba. Det må vara en liten låga som brinner i mörkret men den lyser så klart.
Det finns ett hem för unga killar likaså. Där får de utbildning och mat men framför allt ett sammanhang. Trettio tonårskillar lever tillsammans och tar hand om varandra. De plockas upp på gatan där de trodde att de skulle leva och dö, och får första gången drömma om en annan framtid bortom gatorna. De bor i små skjul och spelar fotboll på sprucken asfalt på den lilla yta de har, men de lyser av glädje och hopp.
Det finns nog aldrig ord som är tillräckliga för att beskriva WSGs arbete. För det är ju sannerligen det märkliga med ord: Det finns så otroligt många och ändå räcker de så sällan till. Men när jag ber så nämner jag alltid WSG.
Mira Jansson
.jpg?DoProcessing=&w=550)
