Natten mellan tredje och fjärde maj 1671 slog
blixten ned i Morakyrkans torn. Taket tände
snabbt eld så att kyrkan blev totalförstörd under natten. Det blev prästen Andreas Nohr Moreaus
som fick uppgiften att organisera återuppbygg-
naden av kyrkan. Han bestämde att varje person i Mora över 12 år skulle skänka en bräda.
– Fast det är nog inte alldeles riktigt att använda
ordet ”skänka”, Om prästen uppmanade befolk-
ningen att ge en bräda så blev det så utan mer
diskussion, säger Nils Uhlén. För att bevisa att de hade uppfyllt detta krav skulle varje person skära sitt bomärke in i trädet. Ett bomärke var et personligt märke man skar in i förmån som man ägde.
Det nya taket räckte ändå tills 1936, då fick man lov att totalrenovera taket. Alla brädor blev tagit ned och lagt i en hög för att slängas eller användas till material eller bränsle. En uppmärksam snickare som hette Karl O. Lundkvist såg bomärken på brädorna och stannade kvar varje kväll efter att de andra hade gått från arbetet. Han sågade av alla bomärken och tog hand om dem.
Då arbetet med det nya taket var klart bar han ned bomärken i sakrestiet. Snickaren hoppades att kyrkoherde och andra viktiga personer i församlingen skulle uppskatta vilken kulturarv kyrkan ägde. Tyvärr gjorde de inte det och det var inte för i 1974 att församlingen förstod att bomärken var en viktig del av kyrkans historia.
Bomärken blev hängd upp på två stora tavlor som i dag hänger på vägarna innanför huvudingången till kyrkan. Nu börjar arbetet med att ta reda på vilka Mora-släkter bomärken tillhörde, efter ett initiativ av Nils Uhlén.
– Jag har tagit detta upp i Mora kommuns kulturnämnd som har lovat att forska fram de släkter som bomärken tillhör och göra en bomärkesbok. Många släkter här i Mora kommer att återfinnas på tavlorna, säger Nils Uhlén.