Sollerö Lillkyrka

På 1930-talet omvandlades kyrkans sakristia till kapell och en del äldre inredningar och inventarier som härstammade från gamla träkapellet från 1500-talets början, träkapeller som troligen var Solleröns första kyrkobyggnad. S:t Laurentiuskapellet låg omkring 500 meter nordväst om nuvarande kyrka. Kapellet revs 1781 men ännu idag kan man skönja resterna av de västra och norra delarna av kapellgrunden. Platsen är numera utmärkt med en minnessten, ett timrat kors och ett stenaltare. Kapellets tillhörande öppna klockstapel hade två klockor, vilka numera hänger i kyrkans torn. En av dessa är ungefär samtida med kapellets uppförande och märkt med årtalet 1530.överfördes dit.

Malin från Sollerön

en vägvisare till det gudomliga.

Under mitten av 1300-talet drabbades Sollerön av digerdöden, pesten. Många flydde till fastlandet västerut för att undkomma smittan. En av dem var Malin, en ung Sollerökulla.

Hon kom förbi en stor sten som ligger i skogen nära Rossbergs fäbod. Enligt sägnen fann hon där ett kors på marken. Hon bestämde sig då för att överlämna sig åt Gud och stanna kvar för att vårda de sjuka. Hon delade också ut nattvarden vid den stora stenen. Den heter sedan dess” Malibambo”. Det är sollerömål och betyder Malins kyrka. Det sägs att Malin ligger begravd där, i skogens helgedom.

Än idag lägger människor ned blommor till hennes minne.

Den 23 februari 2020 invigdes bilden ovan som symbol för tro och kärlek. Den är skulpterad och målad i hoppets färg av konstnären Stefan Hedström.  

Mosaikfönster i Lillkyrkan Sollerön

konstnär Siegfried heim, född 1947 i Österike

Han fick kontakt med Sollerö Kyrka 1996 i samband med att en vän till honom utförde restaureringsarbeten i kyrkan.
Den dåvarande prästen berättade att sakristian, lillkyrkan, används som andaktsrum till vardags, eftersom själva kyrkan är stor och svår att fylla.
Prästen ville ge sakristian en ytterligare förhöjning, en sakral utsmyckning, och funderade på en glasmålning. Siegfried fick då uppdraget att utföra denna glasmålning.

Att anknyta till Mariaskulpturen framfördes som önskemål.
I gestaltningen ville han visa respekt inför den historiska byggnaden och fönsteröppningens utformning, ankyta till den befintliga interiören och med enkla symboliska former och färger berika andaktsrummet.

Glasmålningen är en mosaik av munblåst planglas, allt sammanfogat med blyspröjs, som på medeltiden.