Visitationstal, Motala församling
Motala kyrka 5 juni 2022
Martin Modéus, biskop i Linköpings stift
1 Inledning
Kära vänner i Motala församling. Församlingsbesök är något av det roligaste en biskop gör. Under dagarna här har jag fått möta församlingsbor i alla åldrar, förtroendevalda, ideella och anställda. Vi har besökt den vackra griftegården, sjukhuskyrkan på lasarettet, Hela Människan, alla era distrikt med kyrkor och församlingsgårdar och fått möta några av barnen och de anställda från era förskolor.
Jag vill säga ett stort tack för fina dagar och generöst mottagande, för samtal om liv och framtid, för gästfrihet, för intressanta och givande frågor, och, förstås, för god mat och fika. Ett särskilt tack för att jag fått möjlighet att se och be i era vackra och välskötta kyrkor.
Dagarna har varit intensiva. Trots det har samtalen inte varit flyktiga utan berört väsentligheter. En central fråga har varit: hur är det att vara kristen här i Motala? Ni har berättat att det är lätt att vara kristen här, att det finns öppenhet, nyfikenhet och stolthet. Och ni har vittnat om hemkänslan i distrikten.
Ett exempel är mötet med ungdomar i Lillkyrkan. De predikade i ord och bild om vem den heliga Anden är för dem. Med bilder på en hund, en ros och ljus sa ni: Den helige Anden är min bästa vän som ger mig liv och hjälper mig växa. Den helige Anden ger kraft att leva och hjälpa oss att se det positiva i livet, fast att världen är fylld av mörker. Anden är verksam hos er i Motala, i allas liv och i församlingens liv.
I dag avslutas visitationsdagarna, men arbetet har egentligen spänt över flera månader. Medarbetare från stiftsorganisationen har samtalat med er om mycket: antikvariska frågor, arkiv och diarium, krisberedskap, ekonomi, verksamhetsstyrning, klimatarbete och givetvis om gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Allt detta handlar i grund och botten om förutsättningarna för livet i er församling och om att vara kyrka här och nu 2022 i Motala.
2 Hållbara strukturer med lokalt församlingsliv i fokus
2.1 God ordning
För att kunna vara kyrka här och nu och lägga kraften på pastorala frågor behöver ”ordning-och-reda-frågorna” fungera. Här fungerar de bra. Det finns många exempel på god ordning.
Det råder god ordning i arbetet med arkiv och diarium. I krisberedskapsplanen finns en tydlig struktur för ansvar och ledning. Era inventarieansvariga gör ett föredömligt arbete med inventarier och inventarieförteckningar. Ni vårdar era kyrkorum och har ett gott samarbete med stiftet i detta. Det finns ett mycket gott miljöarbete som involverar samtliga verksamheter, som ni gärna får berätta om i era olika informationskanaler. Församlingens ekonomiska hållbarhet är dessutom mycket god.
Bakom all god ordning finns det kunnig och motiverad administrativ personal som ser till att upprätthålla ordningen. Det går inte att nog understryka vikten av detta arbete. Om inte ”ordning-och-reda-frågorna” sköts, så kommer det att märkas överallt i församlingslivet och skapa gnissel. Detta är ett sätt att vara synlig som kyrka, i den dagliga kontakten med församlingsbor, att med ett klokt bemötande ge korrekta och vänliga svar.
I detta sammanhang, att möta församlingsbor och medborgare i Motala, så måste arbetet vid griftegården nämnas. Den är ett bra exempel på ett lyhört arbete för människors behov, kreativt och målmedvetet över lång tid.
Ni har inte bara en välskött griftegård, där ni vågar pröva nya intressanta former för gravplatser och erbjuder spännande och fina miljöer. Ni har skapat en park för alla motalabor dit de söker sig för att reflektera över sin plats under himmelen. Detta är föredömligt, och ni berättar själva om hur stolta motalaborna är över sin griftegård.
I arbetet med griftegården har ni åkt runt i Sverige för inspiration. Jag vill berätta i stiftet att man bör åka hit för inspiration till hur en vacker griftegård kan se ut.
2.2 Goda medarbetare
En annan sak som varit tydlig är vilken positiv och engagerad personal som finns i Motala församling. Här finns goda medarbetare som ställer upp och hugger tag i uppgifterna. Ni tar enkelt era roller och ställer upp för varandra. Ni verkar som ett team tillsammans och det är det bara gratulera till. Samarbete och kollegialitet tar tid att bygga. Och det ger också utdelning i att ni medarbetare har en tydlig pastoral blick för människorna ni möter.
Ledningsuppdraget, herdeuppgiften och den kyrkoordningsbestämda rollen att vara chef för all verksamhet har er kyrkoherde Lars-Eric Norrsäter. På kyrkorådets uppdrag och i enlighet med den kommande församlingsinstruktionen, som ska uttrycka er vision inför framtiden, har han att leda församlingen framåt. Ett spännande och viktigt uppdrag. Rollen som kyrkoherde är stor och utmanande, och jag vill uppmana er alla att be för och stödja er kyrkoherde precis som jag ber för och stödjer honom.
2.3 Lokal identitet och god församlingssamverkan
Motala församling har sedan lång tid tillbaka haft en tydlig distriktsindelning som gett en bra struktur för församlingslivet. I varje distrikt finns kyrka och församlingsgård som är tydligt kopplade till området. Och den sverigefinska verksamheten är ett viktigt inslag i hela församlingens liv.
Personalen i distrikten uttrycker ofta att det är i distrikten de har sitt uppdrag och är förankrade. Detta är positivt, och det ger god grund för ett sammanhållet och relationellt arbete, i enlighet med lång kyrklig erfarenhet av hur människor relaterar till kyrkan.
En kyrka, med en tydligt ansvarig präst och lokalt förankrad personal, det ger möjlighet till engagemang tillsammans med människor som känner igen varandra, som känner tillit och kan dela liv och tro – gärna generationsöverskridande. Detta är och förblir ett framgångskoncept i kyrkligt liv och kyrklig verksamhet.
Denna tydliga lokala identitet ger stabilitet i församlingslivet. Samtidigt måste förstås personalen kunna hjälpa varandra mellan distrikten.
Det viktiga är att församlingsborna i de olika distrikten vet vem som tjänstgör hos dem och har möjlighet att lära känna dem som arbetar där: vem ska jag vända mig till när jag vill träffa en präst? Vem ska jag tala med om jag vill möta en diakon? Och så vidare.
En tydlighet här hjälper även anställda att förstå när de arbetar pastoralt i distrikten och när de hjälper till i helheten, alltså var deras huvudidentitet finns, och var de rycker in för att göra något tillsammans eller hjälpa kollegor någon annanstans. Grunden är församlingslivet i distrikten.
Att reflektera över det här kan vara en hjälp i att hålla isär och förstå vad som är församlingsbornas behov respektive de anställdas behov så att det ena perspektivet inte får konkurrera ut det andra. Båda perspektiven är viktiga för helheten.
Allt detta är sagt som beröm; er distriktsorganisation är i mångt och mycket precis det som kyrkan behöver för liv, relationer och växt. Jobba vidare i denna riktning!
2.4 Struktur som tjänar församlingen
Det sätt som vi organiserar oss som kyrka ska alltid tjäna församlingslivet. När jag ser på er lite utifrån så är det rätt tydligt att era distrikt faktiskt framträder som församlingar i sig: här samlas människor till gudstjänst, sång och bön, här finns frivilliga och anställda som är beredda att ta ansvar, här finns kyrkor och här finns personer i vigningstjänst. Distrikten uppträder som församlingar med viss självständighet och har nog gjort så över lång tid. Bra!
Därför vill jag peka på att det numera finns möjligheter i kyrkoordningen, som inte funnits tidigare, former som skulle kunna stödja församlingslivet i varje distrikt på ett bra sätt. Det skulle vara lätt att låta distrikten bli egna församlingar, inom ett Motala pastorat, med lokala församlingsråd. Sådana råd har enligt kyrkoordningen mandat för lokalt inflytande och fångar upp viljan att ta ansvar hos församlingsbor. Att arbeta i församlingars form skulle kunna vara ett stöd för att låta distrikten få utvecklas ännu mer i egna identiteter och prioriteringar – och samarbete i det som bäst görs i pastoratsgemensam form.
Ni väljer själva vilken form ni vill ha för att fånga upp viljan till att ta lokalt ansvar, så rusa inte i väg och dela upp församlingen i det korta perspektivet, men jag vill lyfta att den möjligheten finns. Fundera gärna på ett fritt och otvunget sätt över dessa möjligheter.
3 Församlingens styrning
3.1 Kyrkoråd som styrelse
I torsdags träffade jag ert nyvalda kyrkoråd för samtal om erfarenheter och framtidsvisioner. Ni har kloka förtroendevalda som vill ta ansvar och fördjupa sig på olika sätt. I början av en ny mandatperiod är det klokt att vidareutbilda sig som förtroendevald och också få fördjupa sig. Ni har dessutom flera förskolor där det ställs krav på en utbildad styrelse, och det behöver ni ta hand om genom utbildningar som tydliggör er roll som huvudman.
Jag vill föreslå –det gör jag överallt så här i början av mandatperioden – att ni genomför en rejäl styrelseutbildning för kyrkorådet, och en så kallad ”uppkoppling” mellan kyrkoherde och kyrkorådsordförande, för att fräscha upp kunskaper om roller och ansvar.
Minst en gång per år kan ni som kyrkoråd och kyrkoherde gärna åka i väg någonstans, och mötas för att diskutera strategiska och långsiktiga frågor. Ni kommer märka att ni har nytta av det. Kyrkoherde och kyrkorådsordförande kan också med fördel ha gemensam tid för att reflektera tillsammans. Stiftet har stöd för sådant arbete.
3.2 Distriktsråd
När det gäller arbetet i distrikten så har vi noterat att ni skulle ha nytta av någon form av distriktsråd för att, på ett enkelt sätt, skapa en tydligare lokal inflytandestruktur.
Om ni hade varit fyra församlingar i ett pastorat hade detta varit enklare, för då hade varje församling haft en församlingsherde och ett församlingsråd, som relaterat till kyrkofullmäktige på ett enkelt och lättbegripligt sätt, men när strukturen inte är sådan så får ni försöka hitta på något annat – det är därför jag uttrycker mig lite försiktigt nu.
Jag tycker mig se att det behövs någon form av förstärkning av den riktigt lokala demokratiska strukturen. Här bör man också skapa möjlighet för unga att få en inflytandeposition på ett sätt som är väldigt verksamhetsnära och roligt.
Med rätta har ni pekat på rekryteringen av unga som förtroendevalda som en viktig fråga. Ni är inte ensamma; denna fråga lyfts i hela Svenska kyrkan. Jag är dock inte övertygad om att det bästa sättet att rekrytera unga förtroendevalda är att välja dem till kyrkofullmäktige. Ett distriktsråd är dock en perfekt ”plantskola”, och helt klart kommer flera att hitta vidare in i det traditionella och formellt organiserade arbetet som förtroendevalda.
I detta sammanhang vill jag uppmärksamma er på att många ungdomar är utbildade som ledare, och att Svenska kyrkans unga sedan länge har bra utbildningar om demokratiskt styrelsearbete. Tappa inte bort den resursen.
3.3 Församlingsinstruktion
Ni kommer i höst att återuppta arbetet med församlingsinstruktionen, som pausades under pandemin. Den är ett avgörande strategiskt verktyg där ni tydliggör och formulerar visioner och pekar ut prioriteringar. Här får ni uttrycka vad ni tror att Gud vill med församlingen. Ni får tänka och drömma tillsammans. Hur ser framtiden ut? Vad längtar ni efter?
Låt många komma till tals med sin längtan. Det är ett spännande arbete ni har framför er. Men ta frågorna i rätt ordning. Först strategi, sedan resurser och verksamhet. Börja med att tillsammans med Gud upptäcka vad ni vill i framtiden.
Inför arbetet med församlingsinstruktionen har ni funderat kring några olika fokusområden: Gudstjänsten, en glädjekälla till förnyelse, Generationsöverskridande utveckling, Social gemenskap och sammanhållning, Kyrka i samhället. För mig låter det som bra och centrala områden. De har också varit teman i de anställdas samtal under veckan.
Läs gärna också, och samtala om, herdabrevet Levande tillsammans med Kristus i arbetet med församlingsinstruktionen. Boken växte fram för några år sedan genom samtal i stiftet. Tillsammans tog vi fram det som kallas för de sju rörelserna. De är redskap för utvecklingsarbete i församlingar. Rörelserna hjälper oss att komma närmare det som i stiftet hörs som en längtan efter utveckling i vårt sätt att vara kyrka. Spegla er lokala verklighet i stiftets samlade erfarenheter som uttrycks i boken.
4 Gemenskap, sammanhållning och samhälle
Två av de fokusområden vi prövat tankarna kring är Social gemenskap och sammanhållning och Kyrka i samhället. De handlar om hur vi människor hör ihop och behöver varandra och om hur kyrkan är en del i arbetet för det goda livet i samhället.
4.1 Samverkan
Samverkan och goda relationer är ord som jag förknippar med Motala församling. Ni har sedan länge ett gott samverkansklimat med kommunen, och jag förstår att ni förtroendevalda har spelat en stor roll i detta som brobyggare. Olika diakonala frågor har ni också god samverkan kring.
Mötet med sjukhuskyrkan och lasarettets ledning vittnade om att ni gör ett bra jobb och är efterfrågade både bland patienter och anställda. Ni har goda relationer med flera skolor, med äldreboenden, föreningar och socialtjänst. Era förskolor är ett sätt att vara en aktiv del i samhället och i människors liv. Och jag vill gärna lyfta fram ert interreligiösa arbete. Det är stabilt, långsiktigt, samhällsförankrat och mycket fruktbart. I er gamla församlingsinstruktion var det ju ett prioriterat område, så det är ett gott exempel på att när man bestämmer sig för att göra något och arbetar långsiktigt, då blir det bra.
När det händer något i Motala har ni och tar ni en självklar plats. Snart är det dags för Vätternrundan där den kraftfulla och engagerade ideella gruppen kring Motala kyrka är med och brygger 1500 koppar kaffe – bland mycket annat!
4.2 Diakonala förhållningssätt och bärarskap
Det diakonala förhållningssättet, att ni bryr er om varandra, är ett signum för er. Distriktens kyrkor är öppna och blir som hem för församlingsbor – verkligen ett församlingens hem.
I Råssnäskyrkan talade ni om den välkomnande och stöttande miljö ni har och har haft där över tid. Ni bryr er om varandra och tar ansvar. Människor känner sig hemma och återvänder även om de flyttat därifrån. En viktig del i Råssnäsandan var kaffet. Att mötas över fika och mat är ju ett välkänt framgångsrecept. Ett annat sätt att mötas, som blivit viktigare under pandemin, är samtalet under en vandring, som de hundpromenader ni startade i Charlottenborg och sen har fortsatt med som ett sätt att föra samman människor.
Ert diakonala engagemang syns både hos ideella och anställda. Ideella i församlingen finns tillgängliga för samtal och möten med människor och formar det som jag brukar kalla för ”diakonala bärarlag”.
Och ni som arbetar på pastorsexpeditionen utövar diakoni genom ett gott bemötande, både på plats och i telefon. Ett annat område där ni tar ett tydligt ansvar i samhället är samarbetet i Hela människan, där människor får en plats att vara hemma på, ett sammanhang med gemenskap och stöd för dem i ekonomisk och social utsatthet.
Ni är tydliga både i den enkla mellanmänskliga diakonin och den diakoni som kräver yrkeskompetens och strukturellt samarbete. Inte minst glad blir jag över det breda diakonala bärandet. Alltför ofta blir diakonin något man bara lägger på diakonen. Men här är ni många i bärandet, och jag tror att er distriktsindelning hjälper er här.
Församling är vi inte för oss själva och för vår egen skull. Vi är det för världens skull, och lättast är att engagera sig på den plats där man bor. Ni gör redan mycket, men jag tror att det finns fler möjligheter att hitta. Församlingsinstruktionen kan säkert hjälpa er här.
5 Gudstjänsten – en glädjekälla till förnyelse
Ett annat fokusområde som vi funderade kring var Gudstjänsten, en glädjekälla till förnyelse.
Jag har förstått att ni firar många och olika gudstjänster på olika platser i församlingen, och att ni vill att gudstjänsterna ska vara livgivande källor. Jag tror att den regelbundna pulsen av gudstjänster är viktig, oavsett om det är söndag eller torsdag. Man ska som församlingsbo veta när det är gudstjänst, enkelt kunna ”berätta berättelsen om sitt gudstjänstliv” och veta ”vem som är vår präst”. Distriktsprästrollens betydelse som sammanhållande och ledare för distriktens utveckling går inte att överskatta.
I det regelbundna gudstjänstlivet är det viktigt att få möta samma ansikten och bygga relationer. Gudstjänstlivet behöver också vara inbjudande så att nya människor kommer till och får bidra för att förnya sammanhanget. Ni har ett rikt musikliv med många körer. Dessa körer leds av era kompetenta musiker som berikar gudstjänstlivet. Ni har 19 körer. Jag har besökt församlingar som varit glada om det funnits 19 körsångare.
I torsdags kväll fick de av oss som var i Charlottenborgskyrkan möta allt detta under kvällsmässan. Här fanns människor i många olika åldrar. Vi blev glatt välkomnade vid kyrkporten, psalmsång och text vävdes klokt samman. Kören, denna kväll från Lillkyrkan, sjöng vackert och spred sin klang i rummet. Som deltagare fick vi bara sitta ned, ta emot och bli omfamnade av Guds kärlek i det vackra kyrkorummet. Sådant gör mig glad.
6 Generationsöverskridande utveckling
Vi har talat mycket om mötet mellan människor i olika åldrar, det som beskrivs i den femte rörelsen i herdabrevet, den som kallas från uppdelning till generationsöverskridande.
Detta finns med hos en del av er som en sorts glasögon som ni använder för att utveckla församlingslivet. Det finns fina exempel på det generationsöverskridande hos er, vardagsgudstjänst med seniorkören, Trettondedagsfest i Lillkyrkan och friluftsgudstjänst i midsommartid på Råssnäsudden.
Det är få kyrkliga verksamheter som människor blir så glada över, som när vi möts generationsöverskridande. Ni uttrycker att ni vill att det arbetet ska öka och utvecklas. Låt nu den längtan bli praktik! Kanske kan ni äta tillsammans och lära känna varandra? Prova att göra konfirmandövningar i generationsöverskridande konstellationer. Enkla uteaktiviteter leder till spontana samtal, som skapar relationer över generationerna.
Generationsöverskridande verksamhet är ofta lågt hängande frukt men det kräver ”ledarskap i rummet”. Många gånger har ni alla åldrar, samtidigt, i era församlingshem, men i olika ändar av husen. Någon behöver ta ansvar för att de möts. Men det räcker inte med att bara vara i samma rum vid samma tillfälle. Ofta hamnar unga och gamla vid olika bord; då blir det inte generationsöverskridande utan generationsparallellt. Det behöver finnas en idé för hur vi ska komma i samspråk och lära känna varandra, och någon behöver veta: det är mitt ansvar att det sker, inte bara i allmänhet utan just nu, i detta rum.
Om vi kan ordna så att människor i olika åldrar blir vänner är det ett av de stora diakonala bidragen vi kan ge till samhället. När generationerna lär sig lita på varandra bygger vi tillit i samhället, och vi överbryggar ensamhet. Det är en enorm möjlighet just här och nu.
7 Kyrka tillsammans – från brukare till bärare
Ni har en lång tradition av idealitet här i Motala och ni vill också utveckla det till exempel genom att vara en del av det stiftets arbete som vi kallar Att vara kyrka. Människor vill bidra, och vi vill vara kyrka tillsammans. Alla har något omistligt att bidra med. Ansvaret att vara kyrka är gemensamt. Detta stämmer väl överens med det som beskrivs i den andra av de sju rörelserna: från brukare till bärare.
Här är det viktigt att understryka att den utveckling mot ett ökat ideellt bärande i Svenska kyrkan, som nu är på väg, inte kommer ur att kyrkan har ont om pengar. Nej, detta är ett exempel på god pastoral utveckling inför framtidens kyrka. Vi bär tillsammans. Vi bär vår bön, vår gemenskap och vårt diakonala engagemang gemensamt. Så bygger vi en stark kyrka för framtidens behov. Jag tror detta är helt nödvändigt.
En stor del av befolkningen hos er är medlemmar i kyrkan. De är kyrkan, bärare av Guds verk på olika sätt. En viktig uppgift för församlingen är att underlätta för människor att uppfatta sig som bärare, förstå att de alltid har något att bidra med och inbjuds att ta plats.
Bär gör man på olika sätt, genom att bidra med kyrkoavgiften, genom att sköta sitt arbete i samhället i vardagen, eller genom att bära stolar eller be kyrkans förbön i kyrkan.
Detta perspektiv, att människor hjälps åt att bära, för att kyrkan ska ta form i världen, är viktigt att vi samtalar om, så att vi liksom får det perspektivet i kroppen. Det är annars lätt att människor får uppfattningen att man är med i kyrkan för att man är kund till kyrkan eller att man är med för att få förmåner.
Vårt sätt att tala om kyrkotillhörighet bör alltså inte vara Se så mycket bra du får tillgång till som medlem utan Se så mycket bra du är med och bär och gynnar. Skillnaden kan tyckas hårfin, men den uttrycker två olika kyrkosyner.
Själva idén med folkkyrkan är att vi är en kyrka som har ett ärende till människorna, som räcker evangelium i ord och handling till alla, inte bara en medlemsskara. För att det ska fungera måste vi vara många som hjälps åt att bära. Här i Motala har jag mött många ideella bärare; ni har en kraftfull tradition att bygga vidare på.
I Lillkyrkan mötte jag unga ledare som tog ansvar för en hel kväll med inbjudande atmosfär, hamburgargrillning, samtal och gudstjänst.
I Vinnerstad kyrka mötte jag engagerade kyrkvärdar som bar en längtan för framtiden. Här samtalade vi om möjligheterna till ett ökat ideellt ansvarstagande för kyrkans öppethållande, med bön och klockringning. Jag återkommer till detta strax.
Kring Motala kyrka finns den stora frivilliggruppen som hjälps åt med allt från besök på äldreboenden till kaffeservering vid Vätternrundan.
När det gäller just frivilliggruppen kring Motala kyrka så borde den gruppens tillkomst och växande vara ett mönster för många. Ni har vad man skulle kunna kalla för ”en anda av välkomnande”, och det är det bästa sättet att rekrytera.
Gruppen har vuxit under lång tid, genom öppenhet och generositet. Inbjudandet har gått från mun till mun. Vänner har dragit med varandra, andra har blivit tillfrågade av en präst eller diakon. Och ni ville vara med för att det var roligt och meningsfullt att få vara medmänniska för någon annan, och ni har funnit en gemenskap som ni trivdes i.
När vi besökte gruppen så var det öppet och familjärt på samma gång och jag tror att det är precis så det bör vara: en stadig gemenskap samtidigt som fönstren står öppna så det blir drag i rummet, med frisk luft – välkomnande för nya kan hitta dit.
Den miljön är en framgångsfaktor, och er nyrekrytering behöver få fortsätta och nya komma in på samma sätt. Fortsätt att bjuda in och våga fråga andra.
7.1 Handlingsplan för ideella
Allt detta behöver stöttas och möjliggöras av kyrkans anställda, det beskrivs i den fjärde rörelsen, som utmanar oss anställda i kyrkan att gå från att vara utförare till möjliggörare.
Att gå från utförare till möjliggörare innebär en förskjutning från att använda sin tid till att utföra alla uppgifter själv, till att använda sin tid till att arbeta tillsammans med ideella. Det är att arbeta mer med församlingen än för församlingen. Då är det också bra att skapa en struktur kring det ideella arbetet och att rekrytera nya.
Ni talade om att ni tänkt ta fram en handlingsplan för detta arbete. Det är en god idé.
7.2 Gemensamt bärande för bön och öppna kyrkor
Det finns undersökningar som visar att den lokala kyrkan och kyrkorummet är av stor vikt när det handlar om människors vilja att tillhöra Svenska kyrkan. Det är en stark upplevelse att höra att kyrkans klocka ringer som en bön för alla som bor här. Tillgängligheten hos våra kyrkor är därför central. Inte framför allt för turister, utan i första hand för bygdens eget folk. Kyrkorummet är ett bönens hus för oss som bor här. Vi behöver alltså samarbeta för att ha en hög grad av öppethållande i våra kyrkor.
En idé jag gärna berättar om är att samla till exempel sju ideella personer som tar ansvar för öppethållandet av sin kyrka en dag i veckan. De är just ansvariga för själva öppethållandet, men behöver inte göra detta helt själva. Nästan alla av oss ingår ju i olika former av nätverk, så se gärna dessa sju som ett slags nätverksledare som använder sina olika nätverk – det kan handla om släkten, kvarteret, arbetsplatsen eller föreningen. Då får fler människor i bygden chansen att visa kärlek till sin kyrka och att göra den till sitt hem.
Öppna på morgonen, låt kyrkan stå öppen och stäng sedan på kvällen. Och när ni öppnar och stänger kyrkorna, ring i kyrkklockan och be en enkel bön. Jag har skrivit en sådan som används på annat håll. Detta har visat sig fungera. Fler än vi tror vill vara med och hålla kyrkan öppen. Och det har visat sig att fler än vi tror också vill vara med och be. Var inte blyga för att be och också för att uppmana andra till att be.
Det skulle ni kunna pröva i Vinnerstad kyrka. Där var kärleken till kyrkan väldigt tydlig och engagemanget för bärarskap stark. Det vore roligt om fler kunde få göra samma upplevelse och se och besöka denna fina kyrka från 1100-talet som historiskt sett är Motalas moderkyrka, mitt i naturskön omgivning.
8 Lärande och undervisning
Ett område som vi, Svenska kyrkans biskopar, vill betona är Lärande och undervisning – att dela kyrkans skatter, helt enkelt. Detta är ett uppdrag som kyrkan alltid haft. Tidigare hade kyrkan ett pedagogiskt uppdrag i samhället, med ansvar för skolorna. I dag är det annorlunda.
Kristendomsundervisningen upphörde som skolämne 1969, och ungefär samtidigt började kyrkans egen undervisning flytta fokus från kunskapsförmedling till att handla om livsfrågor. Det fanns goda skäl att göra förändringen, men det som hände var att den samlade kunskapsförmedlingen om kristen tro drastiskt minskade. Detta har lett oss till det olyckliga läge vi är i i dag, med en på många håll nästan obefintlig kunskap om Bibel och tro.
Biskoparna har därför skrivit ett så kallat biskopsbrev som heter …och lär dem. Brevet vill inspirera och stötta församlingar att ta undervisningsansvaret. Här finns det utmaningar: vi har en religiös blygsel i vårt samhälle, och många lever nog kvar i 1900-talets tanke om att trosfrågor är privata.
8.1 Lärande och undervisning i Motala
Hos er i Motala har jag sett att arbetet med lärande och undervisning sker på många sätt. Ni har bibelstudiegrupper på både dag- och kvällstid, och jag vill ge er en eloge för detta.
I barngrupperna och skolarbetet berättar ni bibelberättelser. Under lång tid har ni delat ut barnbiblar till barn. I förskolorna firas vardagsgudstjänst och jag fick glädjen att få vara med på en sådan och sjunga, be och lyssna till en bibelberättelse – det var väldigt kul!
En mycket hög andel av era unga väljer att konfirmeras. När vi mötte före detta konfirmander i Lillkyrkan fick vi höra att det som varit bra med konfirmandtiden var att de fick lära sig nya saker på roliga sätt. Det var uppenbart att de trivdes i församlingen.
Ni har också haft gudstjänstgrupper som varit väldigt aktiva – men på någon plats behöver det arbetet få ny energi och komma i gång på nytt. Fortsätt med ert goda arbete, men hitta också nya sätt att få ett lärandeperspektiv i sammanhang där ni möts.
I samband med den här visitationen har jag uppmuntrat er till att starta 20 samtalsgrupper om tro och liv. Ni har kommit i gång med det, och i höst kommer jag tillbaka till er för en samling när grupperna avslutas – eller bestämmer sig för att fortsätta.
8.2 ”10 minuter om”
Ett enkelt sätt att arbeta som jag nämnt några gånger är det jag kallar för 10-minuter-om. 10-minuter-om går ut på att vad ni än gör i kyrkan – en träff, en samling, en promenad, ett sammanträde – så kan ni ge plats för tio minuters undervisning om något centralt kristet tema; tio minuter om Jesus, tio minuter om fastan, om Paulus, om påsken. Det behöver inte vara svårare än så. Inga nya grupper behövs, vi använder det vi redan har på ett smartare sätt.
Och förstås: använd tio minuter av kyrkkaffet till ett enkelt samtal om predikan. Fem minuter i smågrupper och sedan fem minuter delande. De som vill prata längre kan göra det. Prästen har lagt ned lång tid på förberedelser, och detta enkla sätt att göra lite till av predikan kommer att öppna intressanta perspektiv.
Ett annat sätt att arbeta med lärande är att titta över det som står på bokborden i kyrkorna. Där kan man också lägga ut bönböcker, söndagens predikan eller något annat som är angeläget. Att använda bokborden är ett enkelt sätt att berätta om tro och liv. Till min glädje har jag förstått att detta arbete redan är på gång i Motala kyrka. Häng på där, distrikten!
8.3 En lokal läroplan
Lärandets former och strukturer är avgörande, men tyvärr sker lärandet och undervisningen i vår kyrka ofta lite slumpmässigt. Det blir en tillfällighet att vi talade om vad fastan betyder, eller om Moses eller Paulus eller vad det nu handlade om. Och det hänger inte ihop mellan olika grupper, verksamheter och åldrar.
Vi behöver göra lärandet mer strukturerat och inte bara spontant. En lokal läroplan skulle vara till stor hjälp för att stärka arbetet på många platser. Poängen med ett systematiskt arbete är att det blir återkommande och att ni tillsammans hjälper varandra över gränserna i verksamheten. Var och en vet vilket ansvar just jag har. Och när människor rör sig mellan verksamheterna vet alla vad de har med sig. Lätt att planera och att genomföra.
I biskopsbrevet ”…och lär dem” finns förslag på psalmer och bibeltexter att koncentrera sig på. Vill ni prioritera andra så gör det. Listorna är bara till för att hjälpa er.
9 Avslutning
För att avsluta: vi har under visitationen mötts, umgåtts, bett i kyrkorna, kort sagt levt ett församlingsliv. Guds ande har visat sig på olika sätt. Jag vill avsluta med ett par rader från pingstdagens psaltarpsalm, ur Psaltaren 104: Du sänder din ande, då skapas liv. Du gör jorden ny. Må Herrens ära bestå för evigt, må Herren glädja sig över sina verk (Ps. 104:30–31). Tack för dagarna hos er kära vänner. Gud välsigne er på resan in i framtiden.