Lyssna

Gravskick

Jordbegravning eller kremering? Egen grav eller aska som sprids? Många berättar för sina anhöriga om hur och var de vill bli begravda i framtiden. Om en avliden person inte har berättat, eller lämnat några önskemål efter sig, får de anhöriga ta ställning till en bra lösning.

De flesta begravningsplatser är allmänna – för alla

I Sverige är de flesta begravningsplatser så kallade allmänna begravningsplatser. Oftast ligger dessa platser på kyrkans mark. Den som är folkbokförd i Sverige har efter sin död rätt till en gravplats i 25 år, utan extra kostnad. Ofta kan de anhöriga förnya en gravrätt efter dessa 25 år.

Askan kan strös på andra platser

Det är möjligt att strö den dödas aska någon annanstans – över jord eller vatten. Ansök hos Länsstyrelsen, som fattar beslut. Platsen ska vara lämplig och askan måste hanteras på ett värdigt sätt.

Begravningen ska äga rum inom en månad

Begravningslagen säger att den döda måste kremeras eller gravsättas senast en månad efter dödsfallet. Om kroppen kremeras ska askan gravsättas inom ett år efter kremationen.

Om det finns särskilda skäl att vänta längre, går det att begära anstånd hos Skatteverket .

Den döda kan begravas på en annan ort


De flesta begravs på den ort där de bodde innan de avled, eller på orten där de föddes. Om det finns plats, går det bra att begrava den döda på en ort där hen inte var folkbokförd.

De anhöriga får göra mycket – men inte allt

De anhöriga får välja eller tillverka kista eller urna, samt gravsten eller annan gravanordning. Det finns regler om material och mått, så kontakta först huvudmannen om du själv vill tillverka, måla eller dekorera kistan eller urnan.

De anhöriga får däremot inte:

  • förvara aska i hemmet
  • dela upp askan utan särskilt tillstånd från Länsstyrelsen
  • öppna grav på allmän begravningsplats
  • gräva ner eller strö aska i minneslund
  • strö eller gräva ner aska på annan plats än begravningsplats utan tillstånd från länsstyrelsen
  • flytta gravsatt stoft eller aska utan huvudmannens tillstånd