Med musikens hjälp skapas ett rum för reflektion där känslor som annars kan vara svåra att greppa får ta plats.
– Det är viktigt att göra den här dagen. Att komma ihåg sådana här saker alltid är aktuellt. Musik är ett fantastiskt medel för att nå känslor som annars kan vara svåra att förstå, säger Elisabeth.
Programmet inleds med ett koralförspel av Bach.
– ”Ich ruf zu dir, Herr Jesu Christ” är ett av Bachs mest kända och vackraste stycken som med kristen ton åkallar Kristus i nöd, framfört på cello och piano. Den ger en känsla av tröst och stillhet. Det är ett oerhört vackert stycke men texten indikerar en åkallan av Gud gjord i nöd och förtvivlan så det finns en mycket seriös angelägenhet över musiken.
Musikstunden inkluderar även judisk musik som hyllar den judiska kulturen. Stycket "Bön" av den judiske tonsättaren Ernst Bloch är ett av dessa verk. Maurice Ravels ”Kaddish”, en melodi inspirerad av den judiska liturgin, är ett annat av dessa verk.
– Det är en sång som verkligen berör. Pianot ligger som ett skimmer kring cellon och melodin får lysa för sig själv, förklarar Elisabeth.
Ett annat starkt inslag är George Crumbs solocellostycke, skapat i Berlin 1955. Stycket börjar ödsligt, når en intensiv urladdning och avslutas åter i stillhet.
– Det ger en allvarlig sinnesstämning som passar för sammanhanget, säger Elisabeth.
Ett musikaliskt slut som stannar kvar
Avslutningen är ett utdrag ur Olivier Messiaens ”Kvartett till tidens ände”, ett verk som skapades i ett tyskt fångläger under andra världskriget. Messiaen framförde stycket tillsammans med några musiker inför 5000 fångar och officerare på främsta raden. Han sa att han aldrig hade haft en så berörd publik. Stycket, ”Lovprisning till Jesu evighet” är en långsam och meditativ sats som Elisabeth hoppas ska ge publiken en mer intensiv förnimmelse av Guds evighetsperspektiv.
– Jag vill sluta med det här stycket för att det kom till under så fruktansvärda omständigheter, men också för att det försätter oss i ett tillstånd av kontemplation. Det är inte negativt utan snarare ljust och hoppfullt, säger hon.
Med musiken vill Elisabeth skapa ett tillfälle där allt kan få lugna ner sig omkring besökarna och utgöra plats för eftertanke och bearbetning.
– Jag hoppas att man ska känna en meditativ stillhet, en stund där man kan reflektera över både det goda och det onda i vår värld. Jag hoppas dessutom att musiken ska föra de vittnesmål och berättelser vi hört i första delen av kvällen till en djupare dimension av upplevelse och förståelse i våra inre känsloliv.
Mån 27 jan 2025 kl. 17.00, Foss kyrka
Det här reportaget är en påminnelse om varför Förintelsens minnesdag är så viktig – inte bara för att minnas det förflutna, utan för att forma en framtid där mänskliga rättigheter och allas lika värde alltid står i centrum.
Artiklen är publicerad i LysekilsPosten