Svenska kyrkan är huvudman för begravningsverksamheten
De flesta av Svenska kyrkans församlingar är utsedda av den svenska staten att vara huvudman för begravningsverksamheten för alla folkbokförda personer inom ett visst geografiskt område. Församlingarna är huvudman även för de personer som inte är medlemmar i Svenska kyrkan.
Alla som är folkbokförda i Sverige ska betala den skatt som kallas begravningsavgift.
Denna skatt finns för att finansiera begravningsverksamheten, vilket bl.a. innefattar kremering, skötsel av kyrkogård, gravsättning, vissa transporter och lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler.
Begravningsverksamheten är helt skild från församlingsverksamheten som
riktar sig till Svenska kyrkans medlemmar.
På kyrkogårdarna
Efter att kyrkan skildes från staten år 2000 har inte församlingarna rätt att använda pengar från begravningsavgiften för att sköta gravar. För det måste församlingen ta ut en avgift från gravrättsinnehavaren.
Graven är innehavarens ”tomt” och ingen allmän plats som kan bekostas med
begravningsavgiften, den som alla betalar.
Begravningsavgiften får bara bekosta de allmänna delarna på en begravningsplats.
Detta regleras av begravningslagen.
Det är heller inte rättvist att Svenska kyrkans medlemmar via kyrkoavgiften ska sköta andra människors gravar.
Om gravrättsinnehavaren varken anmäler att hon/han vill att kyrkogårdsförvaltningen ska sköta graven eller själv sköter den, blir den inte skött. Inte heller gravar som saknar gravrättsinnehavare blir skötta.
På Näsby, Fellingsbro och Spannarboda kyrkogårdar påbörjas nu ett arbete för att
inventera vilka gravar som gravrättsinnehavaren missköter eller som inte har
någon gravrättsinnehavare. Denna process är också reglerad av begravningslagen och kan ta flera år.