Vid kusten utanför Harmångers samhälle ligger ett industriområde med en nu nedlagd sulfitfabrik i Strömsbruk, vilket fått annat användningsområde. Befolkningen var här tidigare i det närmaste lika stor som i kyrkbyn.
Under 1937 tillsattes en kyrkoadjunkt, som huvudsakligen skulle verka i industriområdet men där fanns ingen fast kyrkosal utan man nyttjade en skollokal.
Den kyrkliga syföreningen på platsen bildade därför stiftelsen Strömsbruks Församlingshem med syfte att insamla medel för en kommande kapellbyggnad. Det skulle emellertid dröja till 1954 innan en kyrksal kunde invigas i en källarlokal.
Här firades därefter gudstjänst den första söndagen varje månad. Efterhand som kyrkobesökarnas antal ökade började lokalen bli för liten.
I Strömsbruk fanns ett spannmålsmagasin, som inte längre användes och bruksledningen erbjöd nu församlingen denna byggnad.
Magasinet låg på en kulle mitt i samhället och var till sin storlek väl lämpat för sitt nya ändamål. Den 9 oktober 1956 påbörjades ombyggnaden av spannmålsmagasinet, och kyrkobyggnaden kunde invigas annandag pingst 1957 av ärkebiskop Yngve Brilioth.
Exteriören rödfärgades och knutarna och fodren till de sex fönstren målades vita.
Den röda fägen har förnyats en gång efter invigningen och den ursprungliga takbeläggningen har bytts ut mot svartmålad plåt. Tornet kröns av kors och tupp.
.jpg?DoProcessing=&w=800)