Människan står vid strandkanten och ser över mot andra sidan. Hur kan hon ta sig dit? Kanske kan hon simma eller hoppa. Hon kan bygga en bro. Eller hon kan leda om vattnet så att det rinner en annan väg. Någon typ av farkost kan ta henne över, en båt eller en helikopter. Hur skulle det vara med någon sorts kommunikationsmöjlighet, så att hon inte behöver förflytta sig alls, en telefon eller ett zoom-möte? En linbana för transport av gods och varor eller självstyrande drönare är också en möjlighet. En teleporteringsmaskin löser alla problem.
Människan står inför ett problem och föreställer sig en annan situation, en tillvaro där problemet är löst. Med sin kreativitet och intelligens bygger hon broar, satelliter och datorer som nästan (?) tänker själva. Teknikutvecklingen är en del av och en konsekvens av att vi är människor. Den är en följd av de förmågor och möjligheter som är nedlagda i oss. Därför är det också omöjligt att stoppa teknikutvecklingen. Men vi kan styra och reglera, välja vad som får finansiering och om något måste begränsas genom lagstiftning.
Tar mänskligheten framåt
Tekniken har fört oss långt fram, den har förbättrat våra livsvillkor på sätt som idag är omistliga. Och samtidigt ser vi också att de skadliga konsekvenserna är stora. Det är som om teknikens framsteg vrider upp volymen för vad som är möjligt. Tekniken ger oss större möjligheter men också större risker. När vi bygger fordon kan vi transportera oss fortare och längre och till platser vi annars inte skulle kunna nå. Men konsekvenserna blir också större när ett flygplan störtar, än om en gående person snubblar. Medicinsk teknik medför möjligheter till helande och hälsa som annars inte skulle vara möjligt. Men samtidigt riskerar klyftorna att öka mellan den som har tillgång till vård och den som inte har det. Tekniken skruvar upp volymen för vad som är möjligt. Tekniken ger oss större möjligheter men också större risker.
Möjligheter
Nu är AI det nya svarta och ChatGPT finns tillgängligt för var och en som vågar. Möjligheterna är stora. Bättre sjukdomsdiagnostisering, självstyrande bilar, effektivare energianvändning. Det innebär också möjligheter till övervakning av medborgarna, ”fake news” som är svårare att klassa som falska och autonoma vapensystem. Vi vet inte heller vart det tar vägen. Nu vill jag understryka att jag inte avser en allmän teknikrädsla, utan att det faktiskt finns experter och sakkunniga som bedömer att AI-utvecklingen skulle kunna vara ett hot mot mänskligheten. Helt enkelt för att om den leder till en tillräckligt generell intelligens som har sina egna mål så skulle mänsklighetens välbefinnande kunna bli underordnat dessa mål. Därför finns idag också en särskild forskningsgren som funderar över hur man ska säkerställa att en mer generell AI:s mål ska vara i linje med mänsklighetens mål.
Då följer angelägna frågor för oss som gemenskap och samhälle. Frågorna har alltid varit angelägna. Men med teknikutvecklingen (den uppskruvade volymen) blir de än mer trängande. Om AI:s mål ska linjera upp med mäns-klighetens mål, så måste vi ju i alla fall ha en idé om vad mänsklighetens mål är. Teknikutvecklingen bidrar också till att samtalet blir svårare. I en mer global värld behöver samtalet föras över nationsgränser, språkgränser och kulturella skillnader. Och den nya tekniken, som samtalet ska förhålla sig till, blir allt svårare för oss att förstå. Vissa delar av samtalet måste föras av de som kan tekniken, andra av dem som kan juridiken, men också interdisciplinära samtal behövs. Och vi behöver alla vara en del av samtalet, i våra gemenskaper, i våra politiska sammanhang, i våra föreningar och församlingar, på våra arbetsplatser. Frågorna har djupa existentiella dimensioner: Vad är mänsklighetens mål? Vad är ett gott samhälle? Hur kan vi bygga det tillsammans?
Vi står vid strandkanten. Vi vet inte vad som väntar på andra sidan. Men kan vi föreställa oss ett gott samhälle och använda vår kreativitet, vår intelligens och vår teknik för att nå dit?
Skribent: Sara Wrige
Präst i Gamlestaden, Göteborg
Teknologie doktor i fysik