Att prata AI kan kännas som att gå på en resa genom en science fiction-värld som plötsligt blev verklighet. Vi pratar inte bara om att din telefon kan känna igen ditt ansikte och låsa upp den åt dig (vilket fortfarande känns märkligt för mig), utan också om att det blivit vardag att AI sammanfattar artiklar i tidningar och svarar på våra frågor i chattar på olika företags hemsidor. Och bilar som kör sig själva.
Vi börjar med de små. De små knattarna som springer runt med sina surfplattor och pratar med sina leksaker som om de vore levande varelser. Videos på barn som förstått sig på ”Alexa” i mycket unga år är många. För de äldre barnen är AI något som kan svara på alla deras konstiga frågor och hjälpa dem med sina läxor. Tänk dig att ha en liten digital kompanjon som kan spela spel och lära dig nya saker varje dag. Jag tror inte att vi kommer undan att yngre personer använder AI. Tekniska nymodigheter får fäste i de yngre generationerna först, det vet vi. Det som är extra viktigt är att vi vuxna inte halkar efter. Vi behöver hänga med och förstå vad det är som finns i barns värld, så att vi kan hjälpa dem förstå gränsdragningar och hjälpa dem behålla kontrollen. Om vi slår bakut och vägrar lära oss kommer tekniken springa i väg. Och hur ska vi då kunna vara ett stöd för barnen i vår omgivning?
Vem vet, kanske vi tjänar på att hänga med i AI-utvecklingen? Vuxna människor, som sliter på jobbet och kämpar för att få ihop livspusslet lika så. AI skulle kunna vara den perfekta assistenten som aldrig gnäller eller klagar. Något som sorterar igenom våra mejl, påminner oss om möten och till och med hjälper till att göra matsedlar och inköpslistor? Då kanske vi kan ägna mer tid åt det roliga i livet i stället för att fastna i ett hav av vardags-trassel.
Jag är, som ni kanske listat ut vid det här laget, ganska positivt inställd till den här nya tekniken. Jag tror att alla kan tjäna på att vi lär oss mer om och hur vi kontrollerar AI. Inte minst dem med mest livserfarenhet. Tänk, att ha något hemma som kan hålla koll på vår hälsa i realtid, påminna om händelser i vardagen och se till att man tar sina mediciner i tid. Glöm bort att behöva ringa till doktorn varje gång du känner dig lite krasslig, AI:n har redan koll på dina symptom och ger dig råd om hur du ska ta hand om dig själv.
Men vi måste också prata om de mörka sidorna av AI. Vi har alla sett filmer där maskinerna tar över världen och mänskligheten står inför sin undergång. Okej, det kanske är lite dramatiskt, men vi kan inte blunda för risken att ge för mycket makt till maskinerna. Vad händer om AI:n blir för smart och börjar göra sina egna beslut? Det är som att ge en främling tillgång till ditt kreditkort och hoppas på det bästa. Jag tror att nyckeln är förståelse och kunskap. Om vi kan och förstår kan vi också kontrollera maskinerna.
En av de vanligaste frågorna i diskussionen om AI är ”vad händer med jobben?”. Om maskinerna tar över allt det tråkiga och repetitiva arbetet, vad ska vi då göra? Kommer vi alla att bli arbetslösa och tvingas leva på nudlar resten av våra dagar? Det tror jag inte. Men det är en viktig fråga som vi måste ta på allvar när vi kastar oss in i den här nya världen av AI. Produktiviteten i den svenska ekonomin ökade med i genomsnitt 2,2 procent per år 1951–2022, men alla har inte blivit arbetslösa, vilket ändå kan inge ett visst hopp.
Trots alla farhågor och osäkerheter är jag ju rätt optimistisk när det kommer till AI. För när det används på rätt sätt kan det förändra våra liv på sätt vi aldrig tidigare kunnat föreställa oss. Det kan hjälpa oss att lösa några av de största utmaningarna vi står inför, från klimatförändringar till sjukvård. Nyfikenhet och kunskap tror jag är nyckeln.
Text: Johannes Fransson