– Med tanke på den kreativitet och skaparglädje som vi ser spår av i allt levande, tror jag att Gud gläds när människor använder sina gåvor i skapandets och utvecklingens tjänst!
Tidigare ärkebiskop Antje Jackelén är ledamot i Kommittén för teknologisk innovation och etik (Komet) och är mycket engagerad i frågor om teknik och tro både i Sverige och internationellt.
Teknik är förstås aldrig något neutralt. Den kan användas för att bygga upp och stärka det goda livet eller för att förstöra, dominera och förtrycka. Det är människans användning av tekniken som ger den dess plats och som avgör om det är till nytta eller till fördärv för den enskilde och samhället.
Biskop Antje menar att kristendomen i grunden är en teknikvänlig religion. Allt som hjälper människor att utvecklas och växa, allt som lindrar lidande och allt som gynnar de mest utsatta är ett tecken på Guds rike. Antje lyfter fram Jesu ord från Matteus-evangeliets 11:e kapitel. Där definierar Jesus några tecken på Guds rike. Tecken på Guds rike är ”Att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.”
- Sett på det viset skulle utvecklingen av AI faktiskt kunna vara ett tecken på Guds rike. Med hjälp av AI kan lama gå, blinda se, döva höra och döda vara virtuellt levande. Dock svårast kanske med det sista kriteriet Jesus ger: ett glädjebud för det fattiga. Vem kommer att dra nytta av framgångarna med AI och vem kommer att betala priset? Hur kommer det att gå för alla fattiga och förtryckta systrar och bröder i denna värld? På kort sikt och på lång sikt?
Teknikutvecklingen är snabb och samhällsom välvande. Den berör oss alla och förändrar samhället i grunden. Vi behöver på bästa möjliga sätt ta tillvara de nya möjligheter som uppstår tack vare ny teknik, men samtidigt hantera riskerna och ta ansvar för varandra. Teknik kan skapa en ny överklass, exkludera vissa grupper eller på annat sätt öka klyftor mellan människor. Det behövs därför en etisk och humanistisk diskussion kring ny teknik, som även berör existentiella frågor.
Vi som enskilda människor kan vara rädda för tekniken samtidigt som vi hänförs och gläds åt den:
– Vi är ju ganska nyfikna varelser och testar gärna nytt, särskilt om vi ser att den nya tekniken gör livet bättre. Samtidigt har vi ett ansvar att ställa kritiska och självkritiska frågor: hur bidrar den nya tekniken till ett gott liv för alla?
Det är ansvaret man kan fundera lite över. Ur judiskt-kristet perspektiv så är människan skapad till att ta ansvar för helheten, för hela skapelsen och därmed för varandra. Männis-kans fria vilja är en förutsättning för att vi skall kunna ta ansvar och hållas ansvariga - vi kan säga Ja, och vi kan säga Nej. Om tekniken leder samhällsutvecklingen åt ett för männis-kan destruktivt håll så kan ingen skylla på tekniken – det är den ansvariga människan och vi alla som kan använda tekniken som har ansvaret. Biskop Antje understryker att vi inte enbart kan vara konsumenter av det som marknaden erbjuder: - Vi har ett ansvar, att försöka förstå, samtala, rösta och agera, så att vi bygger ett samhälle där tekniken tjänar människan och jordens miljö och klimat – inte tvärtom.
Teknik och kyrka genom historien
Om man ser bakåt i historien har ju kyrkan ibland motsatt sig nya tekniska innovationer och idéer, ett exempel på det är Galilei som kom med nya naturvetenskapliga rön som den katolska kyrkan inte riktigt höll med om. Hur ser det ut idag, är kyrkan med eller mot ny teknik?
– Både när det gäller Galilei och Darwin är bilden mer komplex än vad den ofta framställs. Evolutionsläran fann till exempel ganska omedelbart ingång i teologin samtidigt som den av somliga än idag ses med oblida ögon. Delvis handlar det om kyrkointerna strider. Samtidigt har den naturvetenskapliga fors-
kningen ju också sina rötter i klostren och en kristen bildningstradition. Biskop Antje fortsätter:
– Kyrkan har många gånger inte tvekat att använda sig av de bästa medel som stått till buds. Reformationen på 1500-talet hade sannolikt inte fått så stor spridning om det inte vore för den tidens stora tekniska innovation: tryckpressen. Idag ser vi att kyrkor över hela världen använder sociala medier, poddar och videobloggar för att kommunicera.
Hur kyrkan kommer att använda sig av AI är svårt att veta. Självklart finns ett uns av AI redan i mycket av den teknik som används i församlingarnas vardag, till exempel i administrativa datorprogram, hemsidor och annat. Men när det kommer till gudstjänster, själavård, diakoni, undervisning så är det svårare att ana hur den nya tekniken kommer slå igenom. Redan nu väljer tonåringar som kontaktar kyrkan att chatta i stället för att skicka ett email eller ringa. Kanske blir i framtiden en kyrklig chatrobot det självklara första mötet med kyrkan för många.
Antje avslutar samtalet med att konstatera att det personliga nog alltid kommer vara kyrkans och den kristna trons signum. Det personliga kännetecknas av ett möte ansikte mot ansikte. Dels handlar det om hur vi möter varandra, dels om hur vi tänker oss att Gud möter oss. Antje nämner välsignelsens ord, de ord som avslutar varje gudstjänst; ”Herren välsigne och bevare dig, Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig, Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.”.
Längtan efter det personliga, mötet med en annans ansikte och hjärta, kommer nog alltid prägla människan.
Skribent: Per Anders Sandgren
Foto: Magnus Aronsson/Ikon
Artikeln bygger på dels samtal med biskop Antje, dels hennes föreläsningsanteckningar från föredragen i Norge mars 2024, samt tidigare artiklar om henne, bland annat en text av Marie Kofod-Hansen.