Förebild. Det kan betyda, om vi tänker på människor, någon som man känner igen sig i – en bild att spegla sig emot. Det var på det sättet Charlotte Frycklunds författarskap började. Hon hade just förlorat ett barn och kände ett behov av att vara med någon som varit med om något liknande. Det fanns ingen i familje- eller vänkretsen, vad hon visste, som förlorat ett barn. Det var ensamt och hon längtade efter att uppleva samhörighet i sorgen. I sökandet efter förebilder såg hon det klassiska motivet Pieta’, det vill säga bilden när Maria håller den döde Jesus i sina armar. Hos Maria fanns erfarenheten av att förlora ett barn, men om just den erfarenheten berättar evangelierna lite. Hon slogs av insikten att så är det med många kvinnliga getsalter i bibeln. De bär på mängder av viktiga erfarenheter som kan göra dem till förebilder för oss men dessa skyms ofta av andra berättelser. Ja, kvinnor finns ofta i bibeln, men mest i bakgrunden. Charlotte exemplifierar med Pilatus hustru. Pilatus var guvernör i den romerska provinsen Judea när Jesus fängslades och ställdes inför rätta. Precis inför domen av Jesus hade Pilatus hustru en dröm om den där uppmärksammade profeten. Drömmen var obehaglig och fick henne att skyndsamt sända en varning till sin man att han inte skulle ha något med den där mannen att göra. Pilatus lyssnade inte på sin hustru och ”the rest is history”. Pilatus är därför den som världen över, varje söndag, nämns i trosbekännelsen; ”…pinad under Pontius Pilatus…”. Hustrun är namnlös och nästan bortglömd.
Själva nedtecknandet av kvinnors berättelser i bibeln började som en utmaning. Fastetiden skulle börja och flera av vännerna berättade att de skulle ”FB-fasta”, det vill säga ta en paus från sociala medier under fastan. Charlotte tänkte då att hon i stället skulle publicera en berättelse om dagen om kvinnor i bibeln. Hon började med Eva och föreställde sig hur det vara att stå där med ”äpplet”. Hur var det egentligen? ”Skulle jag själv kunnat motstå frestelsen att få kunskap?”, funderar Charlotte. Idén var att plocka ur kvinnorna i den större ”frälsningshistoria” som de satts in i och ta fram deras egna erfarenhet och berättelse. Det finns ju fler än 40 kvinnor i bibeln, så när fastan var över så fortsatte hon att skriva och det slutade med boken om 101 bibliska kvinnogestalter, 101 möjliga kvinnliga förebilder i bibeln.
Jag bad Charlotte välja en av de 101 kvinnorna. När Charlotte valde Batseba blev jag förvånad. Min förvåningen berodde lika mycket på okunskap som på fördomar. Charlotte börjar berätta och jag inser att den litterärt populära bilden av Batseba som förförerska inte har biblisk förankring. Den bilden är en sexualisering som döljer en viktig berättelse om en stark kvinna. Först maktlös och ett offer för en mäktig mans begär, men sedan en självständig och handlingskraftig person som får mandat och tar plats. Så hade hon inte tänkt sig livet, men kung Davids förbrytelse mot henne ställde henne i en situation som hon fick göra det bästa av för att överleva – och det blev bra.
Skribent: Per Anders Sandgren
Foto: Josefin Casteryd