Till kyrkan kan du komma och prata om precis vad du vill. Nedan följer en intervju med en person som sökt sig till Svenska kyrkan för samtalsstöd. Observera att samtalet är anonymiserat på grund av tystnadsplikten.
Hur kom du på att du ville börja gå i samtal?
–– Jag upptäckte att det fanns möjlighet att gå i samtal i Svenska kyrkan i Oslo. Det är jag van vid från Sverige att man kan boka tid för samtal med både präst och diakon. Jag tror det är vanligare i Svenska kyrkan än i Norska. Jag hade mött en av dem som erbjuder samtal och kände att det kunde fungera mellan oss. Jag visste att jag behövde få tala med någon som förstod den svenska kontexten eftersom jag hade behov av att samtala om min arbetssituation och då var det skönt att veta att den jag talade med förstod hur jag tänker som svensk.
Var det ett stort steg för dig att ta kontakt?
–– Nej det var det inte. Det var enkelt, jag passade på att fråga vid ett tillfälle när jag träffade diakonen och sedan ringde jag för att boka tid.
Hur hjälper det dig?
–– Det ger en trygghet att det är någon utifrån min situation som lyssnar och kan se på saker med en annan blick. Det är viktigt att någon lyssnar och ställer frågor som blir klargörande för mig. Min tanke är att samtalen hjälper mig vidare i min jobb- och livssituation.
Jag brukar ta upp det som är aktuellt för dagen men också sådant som hör till den process jag står i. Det är bra att ha ett ställe där jag kan få ur mig ilska och frustration också.
Jag har med mig en anteckningsbok och där brukar jag skriva upp guldkorn som jag kan återvända till.
Hur ofta bokar du tid för samtal?
–– Jag har gått i samtal under ganska lång tid och brukar boka tid någon gång i månaden eller kanske var sjätte vecka. Är det extra krisigt vill jag komma oftare. Kontinuiteten är viktig och ger både trygghet och stabilitet.
Tror du att den här samtalsformen passar också för den som inte är troende?
–– Ja det tror jag. Min erfarenhet av samtalen är att formen är öppen. Man kan tala om allt som har med livet att göra, det måste inte handla om tro. Det är upp till mig vad vi ska tala om.
Om man vill avsluta med bön går det bra men det är inget tvång. Det handlar egentligen om livet och för mig är tron en del av livet men så är det inte för alla.
Kyrkan tar emot alla människor oavsett tro eller livsåskådning.
Text: Kristina S. Furberg