Ronja Rövardotter, politikern som har rest sig efter skandaler, fotbollslegenden som donerar pengar till slummen han växte upp i, eller min vän trebarnsmamman som har eget företag och en man som är kroniskt sjuk?
Barndomens förebilder har falnat för länge sedan. Jag kommer ihåg besvikelsen när jag förstod att Whitney Houston var en gudomlig sångerska, men att hon samtidigt inte klarade att leva utan kokain. Nu som ”vuxen” kan jag fortfarande komma på mig själv med att falla för bilden av en slags fantasi-mirakel-kändis-människa, som jag inte ens har träffat. När jag var liten hade alla mina förebilder olika egenskaper som jag trodde att jag själv inte hade, men som jag i hemlighet önskade mig. Det skapade en distans, ett avstånd mellan mig och förebilden.
I sången I look to you sjunger Whitney Houston just
I look to you. Hon sjunger inte I look up to you!
Jag längtar fortfarande efter en förebild att luta mig mot, som jag kan vända mig till och som jag hoppas kan hjälpa mig med att rädda mig från mig själv ibland. En som kan ge mig styrka.
Förebilderna, nu också så kallade influencers, bubblar upp på instagram, i form av coacher, föredragshållare och andra som verkar ha insett en massa jag själv inte har förstått. Jag tillägnar förebilderna egenskapen att ha knäckt en slags livskod i stil med ”bara gör såhär så blir allt bra”. Jag tänker mig alltså fortfarande att de har något jag själv inte har. Men är det verkligen så?
Vad är det jag söker? En egenskap, en livsstil, en drive, ett hopp om att allt ska ordna sig, eller bara en längtan efter gemenskap? Istället för att se efter lösningar hos andra, kanske jag ska börja inifrån, och se på vad jag redan har och står för?
Vem vill jag vara?
Jag vill vara: en klartänkt, stark, tydlig, generös person. En som vågat och vunnit, en som stod upp för sig själv och de hon håller av, en som stod ut lite till och gjorde det med kärlek, trygghet och oövervinnlig vilja. En som valde att vara hel på vägen fast allt runtomkring gungade.
Är detta egenskaper jag redan har ibland? Har jag redan idag möjlighet att vara den jag vill vara oftare? Kan jag be om hjälp och stöd hos de som ser mig och känner mig? Kan jag dra nytta av erfarenheter som jag känner igen mig i? Från en dikt, en film, en saga, eller i kanske en text skriven för två tusen år sedan? Vem kan visa nästa steg på vägen?
I bland behöver man någon som går före, en vän man kan stötta sig på när man behöver hjälp, som man kan växla ansvaret med, om att vara svag eller stark, eller båda delarna samtidigt.
Vem är där för dig? Vem kan gå före när du behöver det?
Det är alltid en del av mig själv jag ser efter i mina förebilder. Det är den sidan som är gudomlig i mig, som jag inspireras av i dig. Där kan vi mötas och då är du min förebild.
Skribent: Kristina B. Holmblad