Redan i Tredje Mosebok (3 Mos 25:10) nämns att människan uppmanas att hålla ett jubelår för att påminna människan om Guds nåd och kärlek konkret i vardagen och den historiska tideräkningen. Jubelåret inleddes med en särskild försoningsdag för året. Fångar skulle friges och ärvd mark som sålts skulle lämnas tillbaka. Hela året skulle vara en enda högtid, ett mentalt och konkret frigivningsår, vilket skulle föra folket tillbaka till ett slags urtillstånd enligt det som uppfattades som Guds vilja. I Gamla Testamentets profetior blev tanken om jubelåret också en förebild för den messianska tiden. Exempelvis säger profeten Jesaja ”Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren, en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla som sörjer” (Jes. 61:1-2).
Jesus anknyter sin jordiska gärning till förväntningarna på just det messianska jubelåret. Enligt evangelisten Lukas inleder Jesus sin offentliga verksamhet med att läsa ett stycke ur Jesaja. Då han avslutade läsningen sa han: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig” (Luk. 4:21).
Tanken på ett jubelår eller ”Anno Sancto” finns både inom judendomen och kristendomen. Jubelåret eller det heliga året firas inom framför allt andra delar av kristenheten varje tjugofemte år samt andra årtal vilka slutar på 33 eller 83 (till minne av Jesu död och uppståndelse. Bland annat öppnas i Peterskyrkan ”Den heliga porten” som annars är igenmurad.
Senast ett kristet jubelår firades var år 2000 och nästa ordinarie jubelår för kristendomen är 2025. Även om traditionen att fira jubelår inte är lika stark inom lutherska kyrkan som i andra delar av kristenheten, kommer 2025 onekligen vara ett mycket viktigt år, en milstolpe, för Svenska kyrkan i Norge. Då firar Svenska Margaretakyrkan i Oslo 100-årsjubileum. Kanske kan detta kommande firande också bli ett bra tillfälle för påminnelse, eftertanke och gärning: Vad behöver vi göra för varandra, som församling, för att vittna om den frihet vi får ta del av i det glada budskapet om Jesus Kristus?
Skribent: Jenny Salaj, präst