Påskdagen 2025
Präst: Håkan Karlsson
Evangeliet idag är lågmält men helt revolutionerande. Det är så fantastisk att det är svårt att greppa.
Vi lyssnade just till världshistoriens utan tvekan mest omvälvande händelse och den kristna trons fundament. Jesu Uppståndelse från de döda. Det är därför vi är här, det är det vi firar varenda söndag. Att livet vann och dess namn är Jesus. Paulus går till och med så långt i Korinthierbrevet att han skriver att om det här inte är sant, om Jesus inte har uppstått, om det här inte har hänt på riktigt, om berättelsen om Jesu uppståndelse skulle vara en symbol, eller en bild eller liknelse för någonting, då är vår tro meningslös, då kan vi gå hem. Men, skriver han, nu har Jesus uppstått från de döda och vi lever fortfarande idag 2000 år senare här i Oslo, liksom över hela världen i påskens effekter. Att vi kan få förlåtelse för våra synder, att vi har hoppet om evigt liv efter döden, att Gud möter oss där vi är, att Gud är med oss alla dagar intill tidens slut. Så därför behöver vi inte gå hem. Eller jo, det är klart att vi skall få gå hem idag, men först skall vi fira Jesu uppståndelse och dricka kyrkkaffe Och i predikan idag tänkte jag att vi skall vandra med kvinnorna i evangeliet en bit den där första påskmorgonen och se vad texten har att säga oss. Och när vi gör det så tycker jag att det första vi kan lära oss är att välja att agera utifrån kärlek inte utifrån rädsla. Kvinnorna är på väg till graven för att smörja Jesu döda kropp med kryddor som man inte hann på långfredagen på grund av att sabbaten inföll. Men det fanns ett hinder på vägen till Jesus. Den stora stenen som var rullad för ingången till graven. De ville in till Jesus men stenen var i vägen Det fanns inte en chans för dem att rubba den själva. Det skulle vara förståeligt om de aldrig gick dit, gav upp att de kände att det inte var någon idé att det egentligen var det ett hopplöst företag, men de går ändå. Av kärlek till Jesus. De vill inte ge upp utan att ha provat. De valde att agera utifrån kärlek. Och det får vi också göra. När svårigheter drabbar oss så är det lätt att bara se det som är svårt och till och med förståeligt att agera utifrån rädsla och tänka att det inte någon idé, men likt kvinnorna den första påskmorgonen får vi välja att agera utifrån kärlek och hoppas. Det andra som jag tycker att texten lär oss är att vi inte skall bli förvånade om vi blir förvånade när vi vandrar med Gud. När de kommer fram är stenen bortrullad. Problemet, hindret som de inte kunde göra något åt själva hade Gud undanröjt. De hade inte alla svar men de hade tillit. I våra liv kan vi ha stenar hinder och vi kanske inte vet hur vi skall rulla bort dem hur vi skall lösa problemen, även om vi inte har alla svar så får vi ha tillit till Gud. Det tredje jag tycker texten vill lära oss är att berätta för andra om Guds stora kärlek. Gud gjorde allt detta, inte för sin skull utan kvinnorna vid gravens skull, lärjungarnas skull, för hela världens skull, för alla människors skull, även för din och min skull för att Gud älskar oss. Ytterst är inte Jesu uppståndelse en predikan eller en dogm, utan det är liv och det är kraft. Det är värme och nåd. Det är förlåtelse och upprättelse och kärlek. Påskens under gäller än i dag. Livet vann, Jesus Kristus är uppstånden från de döda. På riktigt!