När jag skall intervjua henne är det just där hon vill börja – i det absurda att kroppsaktivism finns, att det ens skall behövas. ”Kroppen är ju ett mirakel! Ingen kropp skulle behöva bli bedömd, dömd, nedvärderad, hånad” säger hon med kraft. Ändå är det så uppenbart att det är det som händer hela tiden och att detta leder till människors olycka och undergång. Mobbning, näthat, självförakt – så mycket bottnar i de konstruktioner kring skönhet och ideal som vi bombarderas med genom vår omvärld. Normerna vi inte kan leva upp till får oss att känna oss otillräckliga och ”fel”. Den insikten och upptäckten är grunden för Stinas engagemang för alla kroppars rätt att få finnas och synas.
Genom bland annat sociala medier, radioprogram, och sin konst väcker hon svenskars medvetenhet om problemet med vår tids kroppsfixering. Idén att ”vi är vårt utseende” finns långt ned i åldrarna, säger Stina. Tankarna på att man borde förändra sitt utseende, att man inte duger som man är, kan börja långt före puberteten. Ungas negativa tankar om sig själva berör Stina särskilt illa, det märks. Hon är engagerad för att hjälpa de unga att ifrågasätta normerna och inte sig själva. ”Det finns många därute som tjänar pengar på att du inte är nöjd med dig själv” är något hon vill förmedla. Det finns en hel industri som livnär sig på att vi är missnöjda med vårt utseende och kropp. Börja räkna affärsrörelser som har detta som främsta affärsidé när du är på stan eller på nätet nästa gång, och häpna över antalet.
Det är de unga som är hårdast mot både sig själv och andra, och lätt fastnar i negativa tankar om sitt utseende. Stina säger att det är möjligt att vända de negativa tankarna. Det är möjligt att avslöja de konstruktioner som lurar oss att tro att lyckan bor i ett särskilt utseende eller en särskild kropp. Hennes råd är att man ställer sig två frågor, om och om igen; Vem tjänar på att jag inte tycker om mig som jag är? Är dessa negativa tankar om mig själv mina egna, eller har de planterats i mig utifrån?
När jag frågar hur hennes engagemang startade så nämner hon två erfarenheter. Den första var att leva nära sin syster Ylva som under 17 år kämpade med sin anorexia nervosa, och förlorade. Där fick hon lära känna den mest destruktiva sidan av kontroll och kroppsfixering. Den andra var de reaktioner hon möttes av när hon syntes på sociala medier, och till exempel dansade. De reaktioner hon tänker på var de hänsynslösa, näthatet, föraktet. Dessa erfarenheter har gett bränsle till hennes arbete.
Både hennes Sommarprat och Vinterprat i Sveriges Radio P1 förra året var bland de mest uppskattade. Hon når människor i alla åldrar och får mycket näthat, men ännu mer uppskattning. Att nå den stora mängden är inte den främsta motivationen för henne. Motivationen ligger i att det kan nå någon enda som verkligen behöver uppmuntran och stöd i sin situation just nu. ”Om bara en vinner kriget mot sig själv så är det en seger – då har det inte varit förgäves” säger Stina.
Människan är helig, kroppen är helig, unik och okränkbar, menar Stina. Det är ett mirakel att vi finns till och har våra unika kroppar. Det borde fylla oss med glädje över oss själva och vår existens. Det och mycket annat viktigt säger Stina i intervjun, och hon avslutar med en reflektion som man kan fundera länge på: ”Om vi kan vända våra negativa tankar om oss själva och vår kropp så uppstår det utrymme för oss där vi kan leva i kontakt med de mirakulösa människor vi är”.
Text: Per Anders Sandgren
Foto: Anna- Lena Ahlström