Jag har blivit ombedd att skriva om ett enkelt liv. Men när jag tänker enkelt så förknippar jag det med att man genom ett knapptryck får kaffe med mjölk i koppen. Men det är inte den sortens enkelhet den här texten handlar om.
I mitt liv handlar det snarare om mindre ägodelar, mindre bostadsyta och utan det moderna livets bekvämligheter - ett primitivt liv som en granne uttryckte det. Jag kallar det ett mer naturligt liv.
När jag skriver det här har höstkylan slutit sig om vår gård i Gudbrandsdalen. Träden runt omkring oss har klätt sig i höstskrud med de vackraste färger. Och fågellivet, som hela sommaren varit muntert och livligt, har liksom dämpats.
Löven börjar täcka marken och när vi vaknar på morgonen är det inte längre så där enkelt att stiga upp. Den första som vaknar, av mig och maken, står upp för att fyra i vedspisen. Har vi tur så ligger det en färdig hög att tända på, annars är det ut i morgonfrosten och hugga till små bitar som lätt kan börja brinna. Men det är värt allt när värmen börjar sprida sig i huset och blandas med doften av kaffe från espressokannan som står på spisen. För att inte nämna det lugnande ljudet från sprakande ved.
Ingen el
Vi har ingen indragen ström, och jag vill drista mig till att säga att det kommer vi aldrig att ha. I nuläget har vi två solceller som ger oss elektricitet – snart kommer det fem till som vi hittade begagnat på nätet. Den testperiod som jag satte upp när vi tog över vår gård har för länge sedan gått ut.
Jag trodde inte att vi skulle kunna leva utan indragen ström. Så fel jag hade. I ett litet hus räcker det med en lampa över köksbordet och två ljuskronor för stearinljus som vi tänder när det behövs.
Det mjuka skenet från levande ljus stänger inte vintermörkret ute, utan gör att det lättare att följa dygnsrytmen.
Livet på vår gård beskrivs bäst i sin enkelhet nu på hösten och vintern. För vi har inte en enda utelampa. Här är det mörkret som råder när solen gått ner. Det enda som lyser upp natthimlen är stjärnglansen – som tycks lysa starkare än någonsin.
Aldrig tidigare har jag sett vintergatan så klart som här. Utan någon störande ljuskälla. På morgonen kommer dimman från dalen vandrande upp mot fjällen. På kvällen vandrar den ner igen. Ljudlöst och stilla.
Utetoaletten är en nybyggd tillbyggnad som jag nog är mest stolt över. Den är elegant och tycker jag modern i all sin enkelhet. Med gammalt smink- och toalettbord som jag fyndat och batteridriven ljusslinga. Här står det alltid en vas med en för årstiden passande blomsteruppsättning. På väggen hänger stora och små tavlor.
Runt hörnet bor hönsen. Med tuppen som vill väcka alla och berätta att han är chefen. Hösten är deras tid – då får de gå helt fritt på gården. Gräva i landen och äta det som vi inte tagit hand om.
De ger oss ägg som vi säljer från mjölkrampen nere vid vägen. Där står några paket som köparen själv ser till att betala för. Enkelt och smidigt. Vi är inte emot modern teknik. Vipps underlättar på så många sätt det enkla livet.
Som frilansjournalist behöver jag också naturligtvis en viss grad av tekniska hjälpmedel. Vi har både Ipad och mobiler, men här finns ingen TV som kan stå på.
Planläggning
Det finns färre enkla valmöjligheter. Bakom det mesta vi gör ligger det planlagt, ibland hårt, arbete. Och jag upptäckte till min förvåning att jag njuter mer av det. Det är större njutning av egentorkat nässel-te än köpt färdigt. Det ger mitt liv en större mening. Som att boa in sig i en större betydelse. Inte bara det egna huset utan hela livet, varje dag. Följa årstiderna, planera, plantera, plocka, skörda och äta det naturen och landet ger.
Mindre kravfyllt
Livet på landet känns också enklare genom att det är mindre kravfyllt. Inte tittar jag mig i spegeln innan jag ska besöka grannar. Ibland kan det gå dagar mellan. Jag borstar inte ens håret varje dag. Och vem bryr sig om jag har lite fläckar på kläderna när jag möter vänner här ute. De flesta har djur och barn, lever kanske inte så enkelt som oss. Men alla har vi händer som bär spår av gårdsarbetet. Jorden går aldrig helt att få bort runt naglarna och har du i tillägg får och hund så är det i vart fall omöjligt.
Ett lugn
Min favoritsysselsättning sen jag flyttade hit upp är att gräva ner mina fingrar i varm och mjuk ullpäls. Svärfar och hans fru har en gård längre upp på vägen med får som jag kan sitta och klia timmesvis. Vila blicken ut över dalen och luta mig mot ett tillitsfullt får tar bort varje litet spår av stress. Då stannar tiden. Och jag kommer alltid därifrån med fingrar svarta av lanolin och smuts.
Det är helt enkelt mindre fokus på det yttre här. Istället går diskussionen het om existensiella frågor som hur vi ska få vattenledningar att klara över minus 20 grader när kung Bore slår till.
För nu närmar sig vintern. Hösten är kort här uppe. Det gäller att njuta här och nu. Inte imorgon. Då är det med tacksamhet jag kan vakna till en solig och varm höstdag och bara kan kasta mig över motorsågen och yxan och bygga på lagret av ved. Och jag kan undra vad andra som har element och värme gör en sådan dag. Enligt mig finns det nämligen inget bättre än att arbeta ute i alla väder – då blir värmen varmare, den varma chokladen sötare och känslan inombords alldeles tillfreds.
Ja för att säga det enkelt - livet på landet kan vara alldeles underbart enkelt.
Skribent: Jessica Josefsson