Efter det senaste pandemi-året har jag förstått att det inte är sant. Kontinuerliga ändringar av den yttre situationen, utryckt i nya regler, prognoser, tal och rese-råd, fick mig att stänga av. -Jag orkar inte med fler förändringar!
I sport och lek förändras situationen minut för minut. Det är här spänningen ligger. Den spelaren som mästrar både de yttre omständigheterna och den inre mentala spänningen, den som är i flyt, frihet och tillit, den spelaren vinner oftast. I sport är förändringar en drivkraft, men det finns också både regler och en fysisk spelplan, som inte ändras och som alla förhåller sig till.
När jag i sommar vaknade i mitt lilla enmanstält på ön ute i havsgapet, kände jag harmoni utan tanke på pandemin. Allt runt mig var perfekt. Fjärilar dansade på blomsterängar, fårens bjällror och bräkande hördes på avstånd, vågor sköljde över mjuka klippor. Himmel och hav smälte samman i sol. Jag hade hittat en optimal tältplats under två träd med utsikt över havet. Omgivningarnas skönhet och ro smittade av sig. Positiva tankar skapade goda förväntningar inför dagen.
Några timmar senare var min sinnesstämning förvandlad från fredfull flyt - till rå ilska. Någon hade satt upp ett megastort familjetält några meter framför mitt medan jag badade. Utsikten mot havet var ersatt av grön nylon och neonfärgade tältlinor. Röster från smågrälande föräldrar med ringande telefoner överröstade vågskvalpet. Oset från en grill fyllde luften. Jag fick lust att kapa tältlinorna, se det stora tältet sjunka ihop och fröjdas över vilken ”överraskande förändring” som skulle drabba de nya grannarna. Jag bestämde mig för att gå därifrån en stund, för att rensa tankarna, som nu osade mer än grannens grill. Jag ställde frågor till mig själv: Vad är positivt med denna förändring som jag inte förstår? Hur kan jag skapa en ny situation som är bättre för mig, som är bättre för alla? Vad är lättast för mig nu? Jag kom fram till att, det var lättast för mig (och för de andra) att jag flyttade mitt tält. Då skulle jag bli på bättre humör snabbare. Tjugo minuter senare var en ny tältplats med utsikt intagen. Ytterligare tio minuter senare fick jag ett sms från en kompis som undrade om jag ville bli hämtad i båt för en spontan övernattning på land. En ännu bättre förändring än vad jag hade kunnat drömma om uppstod! Tacksam flöt jag snabbt över havet i solnedgången.
Det är lätt att gilla förändringar när man förstår att de leder till något bättre till slut. Dessutom blir det ännu lättare att omfamna en förändring när man är förberedd och får vara med och bestämma vad som ska ändras och hur och när det ska ske. När förändringen styrs av yttre omständigheter som man inte har kontroll på, känner man sig ofta otrygg och man gör motstånd. Mottot ”När allting ändrar sig
- ändra dig” kan då upplevas som tvång.
Pandemin fortsätter och vi ska leva med den, sägs det. Men priset för denna förändring drabbar oss så olika. Är förändringar rättvisa? Någon förlorar och någon vinner verkar det som?
Men kanske har någonting ändå blivit bättre för dig under pandemin? Vad kan det vara?
För mig har det varit att leva med ett långsammare tempo, att det är naturligt med digitala möten, att jag kan njuta mer av de närmaste omgivningarna och att jag är mer tacksam för den fantastiska sjukvård vi har.
Vilka positiva förändringar tar du med dig vidare i ditt liv efter pandemin?
Text: Kristina B. Holmblad