Vad är det här för ett samtal? Orden var en själavårdslärares, och en uppmaning till att använda just denna fråga i vardagen för att kunna sortera och tydliggöra, både för prästen och den som denne/denna talar med: Är detta ett kamratligt samtal i största allmänhet, är det ett förtroligt själavårdande samtal eller kanske en biktsituation? Att tydliggöra samtalets karaktär och avgränsningar, är också att definiera de nödvändiga ramarna av tillit som behövs för de involverade.
Bikten är en av de tillitsramar vi ibland kanske glömmer finns tillgängliga även i den lutherska kyrkan. I bikten är det tillitsbandet till Gud som upprättas. Vid tiden för reformationen i Sverige kallades bikten för ett enskilt skriftemål och var ett obligatoriskt moment för att kunna delta i natt-varden. Av praktiska skäl blev detta ersatt med ett allmänt skriftemål där församlingen bekände sina synder i grupp. Det enskilda skriftemålen fanns dock kvar i sockenbuden, då prästen gjorde hembesök hos sjuka då de skulle få ta del av nattvarden. Från 1600-talet ända in på 1900-talet så fanns en ordning i Svenska kyrkans kyrkohandböcker för enskilt skriftermål med en uttalade själavårdande funktion. Först i 1986 års handbok återfinns bikten som enskilt moment.
Tillitsramar är viktiga för att skapa rum av trygghet. Det gäller både den som själavårdar och den som söker själavård. Känns situationen tillitsfull är förutsättningarna för att det själavårdande samtalet bättre. Känslan av fysisk eller psykisk otrygghet, beroende på de erfarenheter en individ bär med sig, kan blockera och blir hämmande.
Hur skapar vi tillitsfulla rum? Det finns naturligtvis flera svar. Det kan handla om att säkerställa god arbetsmiljö, med att försöka säkra fysisk trygghet och exempelvis möjlighet till handledning och vidareutbildning, för den som själavårdar. Det kan också handla om, för den som vill närma sig själavård, att kunna mötas av välkomnande guds-tjänstformer, andaktsliv och andliga mötesplatser som kan stärka tillitsramarna. Den som känner sig trygg i en gudstjänstsituation, i ett kyrkorum och sammanhang, har sannolikt lättare att kunna söka sig till de möjligheter till själavårdande samtal och bikt som kyrkan kan erbjuda. Insikten om att kyrkan som helhet kan vara en tillitsbärande organisation är också insikten om att vi bär dessa tillitsramar som en helhet. Vi bär varandra för att gemensamt kunna gestalta Guds tillit och nåd i världen.
Skribent: Jenny Salaj